För första gången någonsin kraschade MFF:s programförsäljning totalt. Det fanns helt enkelt inga som sålde det ambitiösa programmet. Min kamrat fick till slut tag i ett. Jag såg inte röken av någon programförsäljare. Det är sämre än när jag debuterade som MFF supporter 1955. Då fanns det trots allt "Program, matcher att följa på tavlan". Skäms, MFF!
Någon begåvning i MFF-trusten hade fått för sig att ALLA besökare skulle kroppsvisiteras. Så för första gången på 57 (!) år i samband med en MFF-match kladdade en vakt på mig. Han skämdes. Jag kunde nämligen varit hans pappa. Nåväl, den här "säkerhetsapparaten" klappade samman. Köerna växte och VÄXTE till hundratals meter. Till slut gav man upp och slutade visitera folk. Alla släpptes in som hade biljett. Nu kom nästa problem. Det stod endast ett flickebarn och scannade biljetter, så köerna växte och VÄXTE. Om du, Per Nilsson, chef för MFF, bara visste hur förbannade besökarna var som ramlade in på min sektion när matchen redan blåsts i gång. Rött kort, MFF.
Matchen slut. Trista 0-0. Jaha, så ska man då försöka ta sig hem också. Parkeringshuset är en rysare. Omkring 350-400 bilar ska samtidigt ta sig ut från helvetet. Glöm det. Trångt som synålen. Om det är mellan 10-20 000 åskådare på matchen (i går 16632), kan du få tillbringa allt mellan 20-60 minuter i avgaserna. Nästa gång tar vi med kaffetermosen. Någonstans i planeringen när huset byggdes tappade man bort fler utkörsportar. HALLÅ, detta är inget vanligt parkeringshus. Om någon anmäler huset till hälsovårdsmyndigheterna, blir ingen förvånad om det stängs omedelbart.
VAKNA, MFF!
Innan någon dör i avgaserna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar