
Och så gillade hon att sjunga. En källa har berättat för mig, att hon har en mjuk fin röst. Blundade och sjöng. Ja, så luktade hon också väldigt gott. Alltid. Vad det nu har med saken att göra. Fast det där sista vet jag väldigt lite om. Egentligen ingenting alls, men fräscha fruntimmer brukar dofta gott, så det så. När Maud var partiledare, fanns det 1000 bilder på henne på centerpartiets hemsida. Jag kolla under eftermiddagen. Allt bortplockat. Inte en bild kvar på Maud. Bortsuddad. Förintad. Krossad. Mald. Söndersmulad. Helt osynlig. Då är det tur att jag har sparat några bilder, så ni kan få njuta av Maud som vårgodis. I stället har Annie Lööf tagit över. Fem ynkliga bleka bilder på denna unga dam som saknar all karisma. Vem kommer att minnas henne? Nej, det var annat på Mauds tid. Hon var som en kopp starkt kaffe. Man blev rak i ryggen. En sprucken dröm. Kolla bara in hennes leende. Vem smälter inte? Ett tunnland skog i Ångermanland. Det var så hon såg ut. Nu blir hon medarbetare till Hillary Clinton. I all enkelhet. Bra en sådan sak. Är det fler än jag som längtar efter Maud Olofsson? Du behöver inte vara centerpartist, men måste längta efter Maud. Hör av dig till mig. Berätta om din längtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar