Det där med åldrandet
har sina aviga sidor. Det är som kastas in i en torktumlare och
sedan kliva ut till en helt ny värld. Redan i 25-års åldern börjar
åldrandet. Huden blir knapp märkbart slappare. Några årtionde
senare börjar huden hänga lite förstrött i ansiktet.
Det är tid
för en ansiktslyftning. Inte bara kvinnor utan även män lyfter
sig.
Vem vill inte se ut som sjutton?
Exemplen är otaliga.
För egen
del har jag aldrig haft dessa bekymmer. Jag har låtit livet få
sätta sina årsringar lite huller-om-buller, om herrskapet förstår
vad jag menar.
Med åldrandet hör också diverse sjukdomar. I den
fällan sitter jag tyvärr fast i. Därför är mitt senaste
blogginlägg den 3 juli. Min kraft sinade.
Ser dåligt.
Även texten riskerar bli huller-om-buller. Efter mer än 16 år med
bloggen och 5733 publicerade inlägg tog jag en paus, mitt i mitt
eget åldrande.
Vincent på Lomma Optik undersökte min syn. Jag tyckte
mina glasögon börjat bli i svagaste laget. Det skulle visa sig att
synen kapsejsat.
Synen så dålig att det fanns inga glasögon i
världen som kunde hjälpa mig se ordentligt igen.
Ӂldersrelaterat.
De flesta äldre råkar ut för det. Mer eller mindre.”, sa
Vincent. Så var det med det.
Ålderdomen kapade min syn. Jag fick mer.
Ska man bli
förbannad?
Nej, det hjälper föga.
Nu gäller det gilla läget.
Därför blir det spridda skurar på bloggen i frramtiden.