MFF:s målvakt sjunger ut: ”Jag saknar jävlar anamma”

 

Johan Dahlin är målvakt i Malmö FF. I söndagens match borta mot Varbergs BOIS (1-1), räddade han laget från en brakförlust. Johans reflexräddningar arvegods från pappa Stefan. Allsvensk målvakt i både Öster och Elfsborg. Kallades för Tarzan. Efter matchen sjöng en förbannad Johan Dahlin ut. Lill-Tarzans vrål bland lianerna. Sydsvenskan skriver:

"Hur ska jag säga för att det inte blir fel? Jag saknar jävlar anamma och det har vi nog gjort i för många matcher i höst."

MFF-målvakten vägrade skylla på att det varit tung bortamatch i Champions League mot Chelsea i veckan.

"Det borde vara tvärtom. Vi borde ta med oss tempot från sådana matcher in i allsvenskan. Tänder man inte till när man slåss om SM-guld är något fel, när sju omgångar återstår och varje match är en final.” 

Vinnarskallen Johan Dahlin ryter ifrån. 

Ack så rätt han har. 

Det är faktiskt Johan som borde vara lagkapten och inte en blek AC som försvann med svansen mellan benen från arenan. Så gör inte en lagkapten. 

För några år sedan kom det ut en liten bok. 

Samarbetsövningar. 

I den här boken hittar du roliga och givande övningar som till exempel Cykeldäcket, Kvicksanden och Tunnelhålet. Alla övningar syftar till att skapa trygghet och öka självkännedomen hos individen och i gruppen, står det skrivit. 

Något att tänka på inför onsdagens hemmamatch mot AIK. Precis vad de slöa lagspelarna i MFF behöver. 

Låt Johan Dahlin leda övningarna. Tränaren, Jon Dahl Tomasson, är icke karl för sin hatt. 

Trist men sant.

 

Fjärilsbingo har kommit till Lomma

Bingon kom till Sverige 1961. Först ut blev Gunnarstorps IF, Bjuvs kommun. Det visste jag inte. 
Däremot visste jag att HIF:s legendariska målvakt, Kalle Svensson, avslutade sin karriär med att spela center i Gunnarstorps IF. 
Numera är bingon något av en folkrörelse med Bingolotto i spets. Fjärilsbingo är i alla fall för min egen del en helt ny företeelse. 
Min förtjusande grannfru äger inte bara en skarp tunga utan även gröna fingrar. Hennes fjärilsblomma i Täppan växer med raketfart. 
Jag följer fascinerat utvecklingen. 
Gillar fjärilar. 
Varnade henne för inte släppa ut maken nattetid i Täppan. De flesta fjärilar är nämligen nattfjärilar. 
Ett rätt tradigt skämt, men det är så jag är. 
I boken, Nordens fjärilar och Svensk dagfjärilsövervakning, listas nio fjärilsarter som kan lockas till Täppan. Jag fann också en bingobricka med de nio arterna-se vinjettbilden. Så nu spelar vi fjärilsbingo. 
Redan har två rutor kryssats, nämligen Påfågelsöga-översta bilden här nedanför-samt den undre bilden med en hel skock Nässelfjärilar.
Nu verkar det också som om vi kommer utmanas i fjärilsbingo. 
Dalby vill ge Lomma en match.
Vi får se.
Hur som helst.
Det är ett lysande stillsamt tidsfördriv, så här i coronatider: 
Fjäriln vingad syns på Haga, 
Mellan dimmors frost och dun, 
Sig sitt gröna skjul tillaga 
Minsta kräk i kärr och syra, 
Nyss af Solens värma väckt, 
Til en ny högtidlig yra 
Eldas vid Zephirens flägt. 
(konstig text, men det var så Bellman skrev i Fredmans sånger)

MFF-legenden Nisse Hult om klubbens fall: ”Det är något som inte stämmer i dagens MFF”

Nils eller Nisse från fotbollsfamiljen Hult i Lomma blir 79 år i augusti. Vi som var med glömmer aldrig Nisse. En fantastisk målvakt. 
För er som inte var med kan jag dra Nisses fina svit som målvakt i Malmö FF-från 1963 en bit in på 1970-talet. 
Det blev 379 matcher totalt, cupguld, fyra svenska mästerskap samt fyra landskamper (borde varit avsevärt fler). 
Svenska mästerskapsmedaljerna gjorda av 23 karat guld. Äkta vara. Det lär medaljerna inte vara av i dag. 
”Min son och dotter har fått varsin guldmedalj. Det blev både till bröllopsringar och en liten guldtacka var,” skrockar Nisse Hult belåtet, när vi sammanstrålar nere i Lommas downtown. Nisse följer dagens MFF omsorgsfullt. Ser mest matcherna på TV. Han håller också koll på hur det går för Berget och Tinnerholm i New York City. 
Fast förlusten med 1-2 mot IFK Göteborg svider i hans ljusblåa hjärta. Ja, i alla ljusblåa hjärtan. 
”Det saknas något. Absolut inte som det ska vara. Varken bakåt eller framåt. Laget har släppt in lika många mål-om inte fler-än bottenlagen i allsvenskan. Det är vilset. Förlust mot cupfinalen mot Djurgården och tränaren Magnus Pehrsson ligger illa till.” 
Så där håller vi på. Vänder och vrider på problemet MFF. Lika lite som laget kommer fram till något, kammar vi också noll. 
För att trösta oss börjar vi prata om en vänskapsmatch mellan Malmö FF-Brasiliens landslag den 6 juli 1966 inför 16 625 åskådare på Malmö Stadion. Visserligen förlorade MFF med 3-1, men minnet består. 
Nisse fick kapitulera två gånger för dåtidens världsstjärna i fotboll.
Pelé-se bilden på löpsedeln. 
”En fantastisk spelare. Han kunde allt. Jag var chanslös mot honom. I dag är det ett härligt minne. Släppa in två mål från Pelé är inte dåligt. Det är väl bara jag och Kalle Svensson i VM-finalen mellan Sverige-Brasilien 1958 som står för den bedriften.” säger Nisse Hult och så skrattar vi hjärtligt. 
Nostalgi av högsta adelsmärke.
Nisse och jag lovade varandra att hålla kontakten. Bara vi slipper följa med MFF ner i bottenträsket. Målmässigt bakåt är man på väg. 
Usch-hemska tanke. 
FOTNOT. Bilderna på Nisse och målgöraren Pelé, är hämtade från MFF:aren 1967.

Handbolls-EM: Supermålvakten Andreas Palickas mamma jobbade i Lomma

I dag vrider sig Sladdertackan några varv extra av omåttlig spänning. Kvällens semifinalmatch i handbolls-EM mot ärkefienden Danmark blir något alldeles extra. 
Många Lommabor med den förtjusande danskan,Winnie, i spetsen slår sig ner i TV-soffan. Då kan det vara bra att veta, att den ena av de svenska målvakterna möjligen, men bara möjligen, har en bit av Lomma i sitt hjärta. 
Supermålvakten, Andreas Palickas mamma, Ingela, jobbade för länge sedan i kommunens hemtjänst under flera år. 
Sladdertackan har själv träffat Ingela. En rar mamma åt Andreas som då började sin handbollskarriär som liten gosse i Lundaklubben, H43. Ingen kunde då ana att den lilla gossen en dag skulle bli stor målvaktshjälte i handboll.
I kväll är hela familjen Palicka med mamma Ingela på plats i Zagreb. 
Fattas bara annat.
Nu när jag förmedlat denna toppnyhet, kommer Winnie att spana in Palicka lite extra i kvällens drabbning. 
Heja Andreas! 
Spika igen målet.

Brassetidning toppar VM-förfallet med målvaktens röv!

Det kan inte vara lätt att heta Julio César i dag. Stackaren har varit Brasiliens hårt kritiserad målvakt i hemma-VM. 
De två senaste matcherna släppte han in tio mål. I dag sågas Julio César av Brasiliens ledande tidning, O GLOBO. 
De slår helt enkelt upp hans röv som en symbol för den brasilianska fotbollen förfall. Både på första sidan och inne i tidningen.
Snacka om förnedring. 
Målvakten hängs ut på ett rätt obehagligt vis. 
Aldrig någonsin har ett brasilianskt landslag släppt in så många mål i ett VM. Inget annat land heller, för de delen. 
Det riktiga raset kom med 1-7 mot Tyskland och på det 0-3 i bronsmatchen mot Holland. 1-10 på två matcher, kan ge vilken målvakt som helst mardrömmar.
Julio César får nu bära hundhuvudet med bilder på hans röv. 
Inget kul alls.
Julio César är märkt för livet. 
I kväll är det så finalen mellan Tyskland-Argentina. 
Jag begriper inte hur Argentina ska kunna rubba det smidiga och tekniska muskelknippet, Tyskland. Det är ett komplett landslag.
Messi då? 
Risken är att han springer rakt in i ett berg av muskler som den tyska maskinen är byggd av. Lätt blir det inte. Fast spännande att få följa. 
Tyskland vinner med 3-1. 
Nej, om man skulle ta fram hantlarna.

VM-kval och falska autografer

Jag sitter med en nött lagbild från Rekordmagasinet från 1955. 
Fotbollslandslaget  som spelat 1-1 mot Norge.
Klassiska namn som målvakten Kalle Svensson.  
Två blaffiga autografer fasttejpade. Rakt över Kalle Svensson och halvbacken från HIF, Åke Jönsson. 
Störande. 
Tid för ett avslöjande;
Autograferna är inte äkta. Avkalkade med karbonpapper. 
En inte helt ovanlig metod bland oss fotbollsgalna gossar på den tiden.

Allt har sitt pris. 
Tre Roy Rogers för Kalle Svensson och en Roy Rogers för Åke Jönsson. 
Min lekkamrat Rickard som satt på det äkta guldet visade affärssinne. 
Hårdvaluta. 
Den med Roy och pållen Trigger avgjorde hela köpet.
Målvakten Kalle Svensson, HIF, var målvaktshjälten alla dagar i veckan. Därav den högre kostnaden för kalka av hans autograf. 
Förlusten av filmstjärnan Roy Rogers gjorde inte så mycket. Jag hade gott om dubbletter. 

Ja, sedan var det bara hem och klippa och klistra in autograferna på landslagets lagbild i Rekordmagasinet. 
Kalle Svensson autograf till vänster på bilden här ovanför är äkta vara, medan den till höger från lagbilden är en förfalskning. Kom till med karbonpapprets hjälp. 
Allt det här kom jag och tänka på tack vare VM-kvalet mot Österrike i kväll. 
När lagen möttes på Praterstadion 1957, vann Österrike med 1-0. Jag lyssnade på Lennart Hyland i ångradion och tummade på mina falska autografer. 
Jag skäms fortfarande över tilltaget. 
Hur det går i kväll? 
Sverige vinner med 2-0. 
För övrigt är det 58-åriga brottet preskriberat.