Lomma knep och knåp: Är fotbollskonstnärerna Pelè, Maradona eller Messis autograf värdefullare än Picassos?

 

Är Picassos autograf mer värdefull än fotbollsikonernas namnteckning? 

Efter att Argentina blivit världsmästare i Doha, har världen fått huvudbry. Vem av dessa tre lirare är världens bästa genom alla tider? 

Många 40-tal lister släpper ogärna brassen Pelè. Där ingår nog, kanske, möjligen, vet inte, jag själv. Några årtionde längre fram läggs rösterna på Maradona. Dagens unga fotbollsfanatiker är förhäxade av fotbollstrollaren, Messi. 

Då slår det mig. 

Deras autografer. 

Kan man låta matchen avgöras om vem som har dyrbaraste autografen? 

Låter kanske korkat, men ändå. Tilltalar mitt humoristiska sinne. Än tuffare blir det om jag rör in min konstnärliga favorit, Picasso. En tavla av honom går på några hundra miljoner kronor. 

Minst. 

Jag plockar autograferna från de berömda auktionsfirmorna, Bukowski, Barnebys och Crafoord. 

Pelés autograf på fotbollen gick för 3280 kronor. Min granne hade en sådan boll. 

Avundsjuk var jag. 

Maradona då? 

Hans matchtröja med autografen gick i våras för 4200 kronor. Messis tröja från matchen mot Sverige 2013 med hans namnteckning på, 7500 riksdaler. 

Picassos då? 

22 000 svettiga inflationströtta kronor. 

Sedan kan man fråga sig vad Pablo Picasso har med saken att göra. 

Skit samma. 

Bara kul. 

Min idol från MFF anno dazumal, Henry Thillberg, kan du få för några kronor. 

Orättvis är vad det är.

 

Hipp som happ-på bild med kungaparet i Lomma

Sydsvenskan har idag en bild på när kungaparet var i Lomma den 21 maj 1985. Jag lade in en pil i bilden-se här ovanför-som pekar rakt ner på mig, där jag stod utsänd av Kvällsposten. Lomma firade 900-årsdagen, med nobelt besök. 
Jag kan berätta om hur det egentligen gick till.
Det var ett rysligt ståhej i byn. 
Skolbarnen viftade med den svenska flaggan. 
Gammelmor grät. 
Hela samhället på benen. 
Med blommor. 
Det tutades i luren. 
Kungasången. 
Lokalpolitikerna klädda till tänderna. 
Männen i söndagskostymen med doft av rakvatten. 
Kvinnorna inbäddade i parfym, iförda sommarsvala klänningar. 
Spända och högtidliga miner. 
Krystade tal hölls. 
Kungen och Silvia önskade kommunen lycka till i framtiden. 
Så till den stora begivenheten. 
Kungaparet skrev sina namn i nybakat Lommategel. 
Tegelbitarna murades in ovanför minnesskylten längst ut på den väldiga rampen mot Öresund. Det var då det. 
Redan 2009 skrev jag på bloggen om hur de berömda autograferna höll på vittra bort. Jag röt. Något borde göras. 
Inget gjordes. 
Några år senare var namnteckningarna ett minne blott. Bara en plåtbit kvar.
 Det var bara det jag kom och tänka på när jag såg bilden i Sydsvenskan. 
Inget mer än så.
Jag var i alla fall med, när det skrevs historia. 
En Lommahistoria som blåste bort. 
Hipp som happ. 

Malmö FF skänker Påven en matchtröja?

Det tål att skrattas åt, men är på fullt allvar. När det nu inte blev något Europaspel i år för MFF, kan klubben lika så gärna segla ut i världen med Påvens hjälp. 
Självklart borde mästarklubben, Malmö FF, ta chansen och överlämna en matchtröja med spelarnas autografer på till Påven. 
På tisdag kommer Påven till MFF:s hemmaborg, Swedbank Stadion, för hålla en katolsk morgonmässa. Därmed blir MFF den enda klubben i hela Sverige som får en fotbollsarena välsignad av Gud Faders ställföreträdare på jordklotet. 
Inte dåligt alls. 
Det hör också till saken att Påve Franciskus är fotbollsintresserad. I ungdomen lirade han gärna boll hemma i Buenos Aires, Argentina. Påven är som bekant argentinare. 
Jag hoppas nu på att MFF gör allt för att kunna få överlämna en matchtröja till Påven. För det skulle han gilla. 
Här nedanför kan ni se när den italienske stjärnmålvakten, Buffon i Juventus, överlämnade en fotboll med spelarnas autografer på till Påven. 
För inte tala om en annan överjordisk lirare. 
På understa bilden överlämnar Maradona Argentinas landslagströja med Påve Franciskus namn på ryggen. 
Givetvis nummer 10. 
Maradonas nummer. 
Kom igen, MFF!

VM-kval och falska autografer

Jag sitter med en nött lagbild från Rekordmagasinet från 1955. 
Fotbollslandslaget  som spelat 1-1 mot Norge.
Klassiska namn som målvakten Kalle Svensson.  
Två blaffiga autografer fasttejpade. Rakt över Kalle Svensson och halvbacken från HIF, Åke Jönsson. 
Störande. 
Tid för ett avslöjande;
Autograferna är inte äkta. Avkalkade med karbonpapper. 
En inte helt ovanlig metod bland oss fotbollsgalna gossar på den tiden.

Allt har sitt pris. 
Tre Roy Rogers för Kalle Svensson och en Roy Rogers för Åke Jönsson. 
Min lekkamrat Rickard som satt på det äkta guldet visade affärssinne. 
Hårdvaluta. 
Den med Roy och pållen Trigger avgjorde hela köpet.
Målvakten Kalle Svensson, HIF, var målvaktshjälten alla dagar i veckan. Därav den högre kostnaden för kalka av hans autograf. 
Förlusten av filmstjärnan Roy Rogers gjorde inte så mycket. Jag hade gott om dubbletter. 

Ja, sedan var det bara hem och klippa och klistra in autograferna på landslagets lagbild i Rekordmagasinet. 
Kalle Svensson autograf till vänster på bilden här ovanför är äkta vara, medan den till höger från lagbilden är en förfalskning. Kom till med karbonpapprets hjälp. 
Allt det här kom jag och tänka på tack vare VM-kvalet mot Österrike i kväll. 
När lagen möttes på Praterstadion 1957, vann Österrike med 1-0. Jag lyssnade på Lennart Hyland i ångradion och tummade på mina falska autografer. 
Jag skäms fortfarande över tilltaget. 
Hur det går i kväll? 
Sverige vinner med 2-0. 
För övrigt är det 58-åriga brottet preskriberat. 

Lomma suddade bort de kungliga namnen

Kungen och drottningens historiska namnteckningar i Lomma är ett minne blott. Det hjälper inte ens att vända blad. 
Deras autografer på teglet ner i hamnen är putz weg. Utnötta av tidens berömda tand. 
Någon har i alla fall putsat upp den numera helt meningslösa plåtskylten. 
Alltid något. 
För den som gillar plåt.

Den understa skylten är läget för dagen. Varken någon tjänsteman eller politiker i Lomma kommun bryr sig om det remarkabla kungliga förfallet. 
Annat ljud i skällan var det den 21 maj 1985, då kung Carl Gustaf och drottning Silvia besökte Lomma i samband med 900-årsjubileumet.

Tut-i-luren! 
Denna glänsande dag med sol i sinnet, toppades med det kungliga besöket nere i hamnen. 
Folk tog ledigt från sin arbeten. Skolorna stängde. Barnen viftade med små flaggor i papp, blommor delades ut, flaggspel i hamnen, dåtidens kommunhövding doftade extra mycket av rakvattnet, Aqua Vera (jo, jag sniffade på honom), vackra tal och massmedia fanns för en gång skull på plats i byn. 
Folkfest, folkfest, hela dan..hela samhället var på benen, och som sagt var: 
tut-i-luren! 

Hela spektaklet avrundades kungligt som sig bör, med att kungen och Silvia skrev in sina namn i nybakat Lommategel. 
Problemet med namnteckningarna infann sig genast efter själva bränningen av teglet. Namnen blev något otydliga. 
Hur som helst så placerades minnesstenarna med autograferna i murväggen ner i hamnen. 
Det var då det. 
I dag är utsikten från den tomma trötta murväggen mycket bättre om man vänder ryggen åt de obefintliga kungliga namnteckningarna. 
Tablå! 
FOTNOT: Mannens som blåser i tuban heter Lennart och är en illustration.