Dårskap Lomma: Schlagerfesten-gör mig spritt språngande galen

 

Tro nu inte jag hatar Eurovison Song Contest. Jag var med redan 1958. Alice Babs sjöng, ”Lilla Stjärna”, i Leksands folkdräkt. 

Såg Alice Babs sjunga låten i en bandad version. I vår svart-vita 17 tummare av märket Metz, om nu någon undrar. En stor upplevelse, med en fladdrande och grusig bild, men ändå. 

En mardröm är den svenska uttagningen 1965. Operasångaren, Ingvar Wixell, tämligen nyskild från sopranen, Busk Margit Jonsson. 

Vad nu det har med saken att göra. 

Hur som helst. 

Wixell sjöng samtliga sex tävlingslåtar. Minns det som en mardröm som jag ännu inte riktigt kommit över. Sedan finns det ytterligare svenska stolpskott som får vila i frid. Ja, sedan kom då ABBA 1974. 

Räddningen. 

Därför sitter jag ikväll-lördag-och tröskar igenom 26 låtar av varierande kvalité. Det blir ett tufft race. Någonstans framåt midnatt kommer jag känna av en inbäddad galenskap. Livräddningen blir Petra Mede och Malin Åkerman. Maken till bättre programledare finns inte. Jag är väldigt imponerad av hur Petra och Malin rattar kalaset. 

Sedan har vi då själva produktionen som är av världsklass. Lyfter på hatten för SVT. 

Krig och elände, lämnar jag åt sitt öde. Jag har fullt upp med hålla reda på 26 tävlingsbidrag. För inte tala om min egen galenskap hemma i TV-soffan. 

Ack ja, ge mig en kopp kaffe.

FOTNOT.  Joost Klein, Nederländerna, diskas. Kom precis. Är det endast 25 kvar i tävlingsfältet. Det räcker mer än väl.