Lyssnade med knivskarp hörsel på färglösa partiledare i söndagens valdebatt i SVT. Något nytt kom inte fram. Utan det var mest gammal skåpmat som min mormor visserligen kunde laga god mat på, men ändå.
I den allmänna röran, fångade jag upp en liten skärva om sjukvården. Mer personal samt egen läkare. Patienten ska inte hela tiden mötas av nya läkare. Ordning och reda, betonade, Stefan Löfven, med kraft.
Löfven verkade helt glömt bort, det liberala förslaget om husläkarsystemet som sjösattes för 15 år sedan. Ett förslag som i stort sett omedelbart sjönk till botten.
För förstå sjukvårdens dilemma ur den vanliga medborgares synvinkel, må jag berätta följande lilla historia från verkligheten. I sinnet inget ställe, där någon partiledare verkar befinna sig.
I fredags i förra veckan fick jag en akuttid på Lomma Vårdcentral. En läkare i övre medelåldern dök upp med en kandidat vid sin sida.
Vi hälsade artigt på varandra, för så har våra fäder lärt oss.
Han hade aldrig sett mig. Jag hade aldrig tidigare mött honom på vårdcentralen som jag varit patient vid i snart 40 år.
Denna gången sökte jag hjälp, för ett svårt ömmande ringfinger på vänster hand: det klämdes och trycktes, prover togs.
Inflammatorisk sjukdom i fingerleden och så skrev läkaren ut en kur Naproxen Bluefish. Så långt allt väl. Kanske var jag något förvånad över, att han inte förhörde sig om jag led av andra sjukdomar. Vilket inte är någon hemlighet, att så är fallet.
Jag hämtade ut min blåa fisk på apoteket. Väl hemma tog jag en tablett, men bar samtidigt på konstiga vibbar.
Vid närmare undersökning av den medsända innehållsförteckningen upptäcktes faran. Medicinen inte bra för en rad sjukdomar jag bär på.
Klar varningsflagg, alltså.
Till slut kronan på verket.
Eller döden på Nilen.
Om man behandlades med den blodförtunnande medicinen Warfarin (Waran) borde man absolut inte ta Naproxen Bluefish.
Där stod jag alltså inför ett dilemma.
Waran har jag tuggat i mig sedan 2004- Åkt på en annan allvarlig blödning som tack för lång och trogen tjänst. Däremot har den så här långt kommen, hindrat mig från en stroke, vilket är huvudsyftet med behandlingen.
Åter till problemet med Naproxen Bluefish.
Fortsatte jag med den utskrivna medicinen, kunde jag helt enkelt förblöda. Bättre avslut på livet kan man tänka sig.
Lördagen kom.
Hur göra?
Jag hade fortfarande tagit endast en tablett. Lika med ingen i sammanhanget.
Jag ringde Sjukvårdsupplysningen (1177) och fick tala med syster Eva. En rar och lyssnande specialist sjuksköterska.
Hennes svar klockrent.
Ät inte den medicinen. Den är livsfarlig för dig.
Idag-måndag- har jag kontaktat Lomma Vårdcentral. Men jag ringde direkt till verksamhetschefen, Sirkku Dahlberg.
Ärendet kändes som det låg på hennes bord. För övrigt en förnämlig människa som har för vana lyssna in sina medmänniskor.
Hon lovade mig, att omedelbart ta itu med problemet med den utskrivna medicineringen som jag naturligtvis gjorde helt rätt i, att jag inte tog.
Information lovades framöver.
Detta, Stefan Löfven, är en glimt från verkligheten.
Något som inte ens 10 000 nya läkare och sjuksköterskor kan göra något åt. Så kan också det verkliga livet se ut.
Välkommen ut, säger jag till partiledarna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar