Afrikavärme.
Jag trodde vi hade fått nog sommaren 2018 som var hetare än spisen. Ack, nej då. Det är inte bara TV som langar ut repriser, även förra sommaren hetta verkar bli en repris sommaren 2019.
Pust och stön.
Förra sommaren tömdes lagren på fläktar. Folk fläktade sig som aldrig förr. Jag missade köpa mig en fläkt. Bättring i år. Det visade sig bli kärvt. Årets fläktar har redan gått åt som smör i solsken.
Jag ringde Hans-Inge på Bolist i Lomma.
”Har du en fläkt jag kan få köpa?”
”Visst har jag det,” svarade Hans-Inge och lovade lägga undan en bordsfläkt åt mig. Så nu är jag också med fläkt för 279 riksdaler.
Cool wind.
Bara en sådan sak.
Den snurrar för glatta livet, och ger mig och hustrun välbehövlig svalka. Ingen dum uppfinning alls.
Jag tänker genast på den svenska truppen som deltog i sommar-OS i Los Angeles 1932. Först några veckor på ett fartyg över Atlanten. Väl framme blev det tåg från New York till Kalifornien och LA.
I ytterligare några veckor?!
Detta under värsta sommarhettan i USA. Ingen AC eller fläktar ombord. Ni som varit med och upplevt den Amerikanska sommaren, vet vad jag talar om. Det måste ha varit rena helvetet för den svenska truppen.
För inte tala om hästarna som släpades med till ryttartävlingarna på den långa resan. Kompisen i Lomma, Bo-Görans pappa, var med som hästskötare. Ja, resten förstår ni själva. När den svenska truppen kom fram till LA var alla urlakade.
Kaputt.
Sedan tävla i en olympiad på det. Hårda bud, minsann, så inte fan ska man klaga. Dessutom gick det rätt bra, för våra svenska hjältar: nio guld.
Nu sitter jag här och lapar i mig svalkande luft som vispas som till en äggtoddy. Tack Hans-Inge, du räddad min dag i hettan.
Jag orkar inte ens stöta min tävlingskula som jag har kvar.
Kärt minne.
Jag har till och ned tävlat mot Ricky Bruch, så det så.
Hur det gick?
Det glömmer vi.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar