Jag var 9 år gammal i januari 1956. För första gången i mitt unga liv, blev jag medveten om att det fanns något som hette vinter-OS. Vinterspelen gick i italienska Cortina och blev min ögonöppnare för vintersport.
Jag fick två nya idoler: svensken, Sixten Jernberg och utförsåkaren, Toni Sailor, från Österrike.
Sixten Jernberg får vi ta en annan gång, eftersom Alpina VM nu pågår i Åre. Toni Sailor sopade rent i alpbackarna i Cortina och tog hem 3 OS-guld.
På kuppen blev han något av världsstjärna, fick filmroller och kallades, Den svarta blixten. Han var för 63 år sedan helt överlägsen i sin sport. Jag såg honom som en sagofigur. Numera tittar jag lite extra på Tonis utrustning mot dagens fartfantomer som påminner om rymdfarare-se löpet.
Toni hade i stort sett ingenting. Inte ens en mössa, alla gånger. Pinnarna i backen var mer störar av trä-rätta mig om jag har fel-som gjorde ont.
Jag vet.
Det var en annan tid.
Men ändå.
Jag älskar jämförelsen. Nostalgi av bästa sort.
Toni Sailor dog 2009. Han blev 73 år gammal. Lika gammal som jag blir i år. Skillnaden är att jag aldrig vunnit ett OS-guld.
Trist men sant.
onsdag 6 februari 2019
Min första skididol i utförsåkning-Den svarta blixten 1956
Etiketter:
alpint-VM,
Calle Rockbäck,
calle rockbäcks blogg,
den svvarta blixten,
OS,
Sixten Jernberg,
slalom,
störtlopp,
Toni Sailor,
utförsåkning,
vintersport,
Åre
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar