Mina OS-tankar går genast till Anna Larsson (1922-2003). Nora-Anna som hon kallades för, var en superkvinna på just 800 m.
Hon slog 1945 sitt tredje och sista världsrekord på 800 m med tiden 2,13,8. Ett världsrekord som stod sig i fem år. Svenskt rekord i 19 år.
Kom ihåg, att på den tiden sprang man på kolstybbsbanor samt osmidiga skor.
Nora-Anna förlorade aldrig ett lopp på 800 m.
Hennes problem var att damidrottare knappast räknades på den tiden. Nora-Annas favoritdistans fanns inte ens med på det olympiska programmet förrän i Rom 1960.
Frågan är då om dagens svenska stjärna på 800 m, Lovisa Lindh, kan bli en ny superstar som Nora-Anna?
Carolina Klüft har ännu inte ställt frågan i Studio Rio. Förmodligen har hon igen aning om vem Nora-Anna var. Sport från stenåldern, är det endast vi gamla stötar som minns, har jag kunnat konstatera.
Då får jag väl svara på frågan själv.
Ja, faktiskt har Lovisa Lindh förutsättningarna att gå långt på 800 m. Hennes kvalificeringslopp i OS var rent taktiskt en fröjd att skåda. Dessutom kräm kvar i benen i slutet av loppet. Personligt rekord med tiden 2.00,04.
Det blir hårda bud i natt för Lovisa. Det kan gå hela vägen till final.
Fast bli en ny Nora-Anna måste först det androgyna muskelpaketet, Sydafrikanskan Caster Semenya, lägga av.
Carolina Klüft var också ute och cyklade efter Lovisas fina kvalificeringslopp. Hon förklarade luddigt att vi aldrig haft en svensk så långt fram på 800 m i ett OS.
Tid för den gamla stöten igen.
Damernas 800 kastades ut efter OS i Amsterdam 1928. Inga Gentzel (1908-1991) tog faktiskt brons på distansen i tulpanlandet. Hon slog också samma år världsrekord på 800 m för damer med tiden, 2.20,4.
Vid samma olympiad tog, Erik Byléhn (1898-1986), silver på 800 m med tiden, 1.52,8.
Fuska inte Carolina.
Läs på.
Vi stötar har OS-sprötet ute.
Här nedanför bilder på Inga och Erik.
Ja, så springer raketen,Usain Bolt, i finalen på 200 m i natt.
Det är en helt annan historia.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar