I Rio-OS fick dambrottningen ett genombrott i de svenska hemmen.
Vi gamla gubbar som tjatar om Gustaf Freij, Frank Andersson och de andra mossiga manliga brottarna, åkte på en flygande mara.
Tacka i först hand Sofia Mattsson för det. Hon buntade ihop en kinesiska på 29 sekunder och knep hem bronset i fri stil.
Med ett kapat ledband!?
Farbror doktorn blev nog inte så glad.
Det blev vi, däremot.
Då klassas man som en legendarisk hjälte. Framförallt hustrun som alltid rest sig upp och lämnat TV-soffan när brottning visats.
”Männens brottning i grekisk-romerskt, är ett enda bökande. Fruktansvärt trist. Nej, det här som tjejerna visar upp är verkligen brottning. Det händer verkligen saker i matcherna,” lyder hennes glasklara analys.
Jag sitter där med mina gamla grekisk-romerska brottare och känner mig som en kärring på hal is: överkörd av Sofia Mattsson som buntade samman kinesiskan med en s k Lindenare, tror jag greppet kallas för.
Dambrottning har verkligen erövrat de svenska hemmen.
I går prövade hustrun en flygande mara på mig.
Jag fick blomkålsöron.
Nya tider, Gott Folk.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar