Brasiliens största tidning, O Globo, skriver på webben, ungefär så här: ”Brasiliens utmaning var att ta sig förbi den svenska väggen. Det gick inte alls.”
Nej, det gick inte alls.
Pia Sundhage började det framgångsrika bygget redan mot USA. Det gick väggen, om man säger som så.
Mot Brasilien tätades den svenska väggen, enligt gammal god svensk fotbollsfilosofi: på med blåställ, disciplinerat försvarsspel, defensivt försvarsspel till helvetet som tar musten av motståndaren.
Den svenska väggen knäckte Brasilien.
Jag är mycket imponerad.
Det svenska damlandslaget var formidabla. Jag fullständigt älskade den svenska väggen som det inte ens fanns den minsta spricka i.
Till slut vann de svenska damlandslaget matchen på straffar.
Den utmärkta målvakten, Hedvig Lindahl, bildade en egen vägg och knep två avgörande straffar. Påminde en hel del om berömda straffar i solen från VM 1994 med Ravelli i huvudrollen.
När sedan Lisa Dahlkvist satte sin straff var saken klar.
Nu blir det final om det olympiska guldet på fredag.
Jag rös av välbehag. Räkna med att den nye svenska förbundskaptenen för herrlandslaget, Janne Andersson, satt och njöt av det svenska försvarsspelet. Det är precis så han också tänker bygga ett vinnande lag i kvalmatcherna till VM.
Bragdväggen är nämligen ett vinnande koncept.
Fråga Pia Sundhage.
Hon vet.
Och vi som såg matchen mot Brasilien imponerades så tårarna rann i TV-soffan.
Du milde min tid.
Trodde aldrig jag skulle älska en vägg.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar