Damhandbollen läcker-herrhandbollen telefonstolpar

Tro inte annat än att jag inte tycker om handboll. Det har alltid tillhört en av mina favoritsporter. Var själv en begåvad yngling en gång i tiden, med ett hyfsat skott. Jäkligt kul att spela, vill jag minnas. 
I dag missar jag aldrig EM, VM eller som nu OS i handboll. Tyvärr kan jag konstatera att herrhandbollen är som 12 telefonstolpar på planen. 
Männen blir bara större och STÖRRE. 
Det började med Sovjetunionen som plockade fram en och annan telefonstolpe under 1980-talet. Det spred sig. I dag har alla länder som lirar handboll riktiga telefonstolpar på planen. 
Handboll på elitnivå har blivit en kraftsport med väldigt smidiga telefonstolpar. Det smäller, så benpiporna borde ryka. 
Vill man se skönspel med finesser, då är det damhandboll som gäller. Här kan man få en aning om hur herrhandbollen var en gång i tiden, alltså före telefonstolparna. 
Jag njöt av varje sekund när Sverige i dag slog Sydkorea med 31-28. 
Trots att damhandbollen är vida överlägsen damfotbollen i teknik, fart och dramatik, så är det just damfotbollen som får alla rubriker. 
Orättvist. 
FOTNOT. Telefonstolpar fanns förr i tiden. Långa. Kraftiga bitar. Det gjorde ont om man sprang in i en stolpe.