Bilderna som har upprört en hel värld. Den lilla gossens liv på flykt slutade med att Alan Kurdi, 3 år, spolades upp på en strand.
Död.
Historien om gossen, sliter mig nästan i stycken.
Tappar fokus på min egen bekväma tillvaro.
Tankar.
Nakna som de vassa eggen.
Försöker finna svar på gåtan: varför?
Kommer fram till att Ryssland måste stoppa vapenleveransen till Syriens Assad. Mannen som startade ett inbördeskrig i sitt eget land. Det måste till en politisk lösning.
Krig har aldrig löst några problem, utan endast gett mänskligheten ond bråd död och omänskliga grymheter.
I onsdags skrev jag på bloggen-skrålla en bit ner-om Maadai. Den lilla flickan som framträdde i min nattliga mardröm. Endast några månader yngre än Alan. Maadai lämnades ensam i världen på ett rostigt hett biltak i ett flyktingläger.
Efter det rullades de gripande bilderna på en död Alan på en strand i Medelhavet ut över världen.
Det kunde lika så gärna varit Maadai som låg där.
Död i solen.
Ett högst egendomligt sammanträffande.
I dag vill jag krama mina barn och barnbarn.
Hustrun har jag redan kramat.
lördag 5 september 2015
Den döda flyktingpojken Alan-kunde varit Maadai
Etiketter:
Assad,
barn,
barnbarn,
död i solen,
flyktingar,
flyktingpojken Alan Kurdi,
hustru,
inbördeskrig,
kramas,
Maadai,
Ryssland,
spolas upp,
Syrien
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar