Det är sent på tisdagskvällen. Alldeles före höstmörkret omsluter den svenska folksjälen. Jag sitter försjunken i en god bok.
Plötsligt bryts tystnaden av sirener.
Många sirener.
Ett väldigt pådrag.
Sirenerna verkar köra rakt in i vår Täppa-i syrenhäcken. Det lilla av journalisten som finns kvar i mig sprätter till. Jag hackar mig ut i Täppan med mina kryckor.
Döm om min förvåning, när jag upptäcker att jag omgärdas med brandkårens blåljus och ambulanser. Folk som springer hit och dit.
Någon tjoar när de ser mig:
”Skönt att se dig. Vi trodde det var dig man skulle hämta.”
Nej, inte denna gången. Det vara någon annan som drabbats av en tragedi.
Det gör ont i mig. Orkar inte ta in mer.
Tack och lov att jag fått ett nytt modem. Jag kan äntligen skaka liv i bloggen.
Med blåljus.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar