Mitt vardagssurr

Satt i Täppan och gjorde just ingenting. Det är vid sådana tillfällen man upptäcker det lilla livet som sjuder och sprakar i buskar och träd. Där pågår ett ständigt samhällsbyggande i de små djurens värld. 
Plötsligt kom getingmånaden augusti inflygande framför nosen på mig. 
En liten rackare, mer som en barngeting. Getingvärldens barnarbetare. 
Målet var icke min stadiga kran utan Ballon-blomman som stod i en kruka på bordet. Koncentrationen 100-procent. Den såg mig inte ens. Det var den vita vida blomman som gällde. (texten fortsätter efter bilden)

Jag blev förtjust. 
Fascinerad. 
Mitt framför ögonen på mig utspelades ett märkligt litet skådespel: en liten geting, arbetare, på väg hämta hem mat till sin drottning i boet. 
Kan det vara så? 
Möjligt. 
Det var som om den bedömde blomman. Surrade stilla i juli luften. Nästan, men bara nästan, tyst lät surret. 
Tog god tid på sig. 
Inget hastverk här inte. 
Att den inte blev trött i vingarna? 
Var blomman något att satsa på? 
Ja, tydligen. 
Utan att meddela sig, dök den rakt in i blomman. Precis som en kamikazepilot under andra världskriget. 
Jag hade fått bilden på de irriterande getingarna som kommer med augusti redan i juli. Rätt så fantastiskt i det lilla, faktiskt. 
Tack lilla geting. Du var underhållande. 
Ett litet blink åt livet.

...och så vill jag hylla kompis Leif Georg som fyller 68 år i dag: