Glöden fanns där inte.
Andra sidan har inte den där viktiga glöden funnits med laget under hela säsongen. Det har sett ointressant ut på alldeles för många fötter i laget.
Tränaren, Åge Hareide, har plockat fram och tillbaka med laget och spelsystemet.
I matchen mot Norrköping började, Simon Kroon, i första halvlek. Han gjorde i alla fall 1-0 till MFF.
I halvlek byttes han plötsligt ut mot Pawel Cibicki.
Varför?
Dessa lirare har bytts ut mot varandra, fram och tillbaka, under hela säsongen. Någon glöd har vi aldrig sett. Lika värdelöst varje gång.
Åge plockade två norska anfallare till MFF.
Absolut ingen succé.
Slocknad glöd.
I stället har förra årets stjärna, Markus Rosenberg, hamnat i ett vakuum. Springer omkring som en slocknad vulkan.
För några dagar sedan sågade, Åge Hareide, Enock Kofi Adu offentligt längst fotknölarna. En högst egendomlig åtgärd av en tränare på den här nivån.
Ändå fick Adu spela. Hela matchen?
Vad gjorde då Adu?
Jo, passade bakåt, sidledes, bakåt igen, sidledes, bakåt, sidledes till förbannelsen.
Sanningen är den, att Åge Hareide inte lyckats få till laget.
Norrmannen Eikrem är rädd om benen. Aktar sig noga för närkamper. Det finns inte det minsta av norsk glow (glöd) i den grabben.
Det hade varit bättre om MFF värvat en norsk skidåkare. Där finns det glöd.
Något SM-guld blir det inte i år.
Jag är sååå besviken.
Vilket kanske märks, med vilken glöd jag skriver detta. Det är ljusblåa MFF som ska ha glöden. Inte jag. I alla fall på en fotbollsplan.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar