Lycka är att få klippa ner en jasmin

Det kanske kan tyckas löjligt; att bli lycklig över att få klippa ner en jasminbuske i februari. Det är väl inget märkvärdigt med det, tänker du. 
Helt rätt. 
Det är inte alls något märkvärdigt med att tukta en tämligen vanlig sketen buske. Är man frisk och kry, så är det t o m lätt som en plätt. 
För mig var det trots allt en stor lycka att få kapa Täppans jasmin. 
Låt mig förklara. 
Precis på dagen för ett år sedan råkade jag ut för en allvarligt olycka. Det hade kunnat gått åt helvetet. Föreställningen varit över.

På grund av en neurologisk sjukdom som en tumör förorsakat, har jag ingen djupare känsel. Min fötter i stort sett utslagna. Benen sådär osv. 
Kommer jag i obalans kopplar inte hjärnan på grund av den saknade djupare känseln. Signalen om att kroppen är i obalans finns helt enkelt inte. Resultatet blir att jag faller handlöst. 
Bakåt eller framåt. 
Precis på dagen för ett år sedan inträffade just detta. Jag föll handlöst bakåt och slog huvudet i en trappavsats gjord av sten. 
Tuppade av. 
Blod. 
Hål i huvudet. 
Ambulans. 
Akuten i Lund. 
Jag hade en enorm tur. Resultatet blev en kraftig hjärnskakning. 
Det har tagit mig i stort sett ett år att komma tillbaka. Hyggligt i alla fall. Skräcken att falla finns där alltid. 
Förstår ni mig bättre nu, när jag säger att det var en ljuvlig lycka att själv kunna klippa Täppans jasmin? 
Till sommaren blir den åter frodigt grön med tusentals små vita blommor.
”Lyckan kommer, lyckan går. 
Den Gud älskar, lyckan får” 
FOTNOT: Inlägget på bloggen om olyckan. Klicka HÄR!