När min mammas namn lästes upp som nummer 61, vandrade en tår sakta ner för min högra kind. Min mamma är alltså en av de 86 personer som avlidit i Lomma sedan förra årets Alla helgons dag.Nu vilade hon i sin grav en bit bort från kyrkan. Vid sådana tillfällen blir ens känsloliv till en skör blåsa som kan spricka, när som helst.
Lördagskvällens Minnesgudstjänst med ljuständning under ledning av kyrkoherde Jan-Olof Aggedal, vacker körsång och Bengt Wittje som spelade ljuvlig orgelmusik, blev till en vacker resa med våra närmaste och kära som lämnat oss under året.
Namnen lästes upp. Ett ljus tändes för var och en som gått bort-se vinjettbilden. När min mors ljus tändes, stormade känslorna och minnesbilderna fram. Jag tappade räkningen.
Nu vet jag också hur många Lommabor tillbringade sin lördagskväll.
I kyrkan.
Det förvånade mig.
Men var mycket vackert.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar