söndag 6 september 2015

Fruntimmersmarschen

Så här såg det ofta ut i hemmen när jag var barn: mammor städade, lagade mat, lappade kläder, piskade mattor på mattebommen, snöt ungar, manglade lakan på stenmangeln och dammsög gärna en extra gång i veckan. Till helgen. 
Papporna kom hem från ”jobbet” på varvet, kliade på en svetsloppa, åt under tystnad, läste Kvällsposten och tog en napp på sofflocket. Till helgen en kvarter renat. 
Det svenska folkhemmet i ett nötskal. 
Så såg det alltså ofta ut under 1950-talet och bakåt. 
Sedan kom p-piller och spiraler, kvinnomarschen, Grupp 8, Fi, Ebba Witt-Brattström och i dag ännu mer, Ebba Witt-Brattström. 
Alla hemmets normer löstes upp från 1960-talet och framåt.
Hemmafru blev till ett skällsord.
Nåde den man i dag som inte säger sig vara feminist. Är du dessutom manlig politiker riskeras offentlig stegling. 
En sådan brushane som, Jan Guillou, har t o m i sin senaste bok, ”Blå stjärnan”, lagt sig platt. Rak lång. 
Allt för att godkännas av, gissa vem, Ebba-Witt Brattström. 
Detta rasande kraftkorn till kvinna andas nämligen ut: 
”Jan Guillou har äntligen blivit feminist”
PS: Illustrationen här ovanför är en egen skapelse, men det kanske kommer bli verklighet en vacker dag.DS.
Skicka en kommentar