Bilden av en hjältinna-Mikaela Mässing slog ut jultomten

Andra advent och i Sverige rasar julmarknaderna med tomtekalas. I Lomma kom till och med tomtarna på mopeder. 
Mitt i denna julröra, slog jag mig ner i min legendariska TV-soffa och såg Sverige möta Spanien i handbolls-VM för damer. 
Spanien klara favoriter. Sprang snabbt ifrån och ledde med 7-1. Våra svenska damer såg alltmer molokna ut. 
Det skulle bli värre. 
Spanien spelade en modern snabb handboll, med ett försvarsspel i världsklass. Vi hängde helt enkelt inte med. 
Det var inte kul alls. 
Jag deppade, TV-soffan deppade, TV-reportrarna deppade och våra svenska lirare deppade. Det var endast de mopedburna jultomtarna en bit bort som sket i handbollen. Bara de fick (h)jula med barn, mamma och pappa. 
Tyvärr såg det inte mycket bättre ut i andra halvlek. Spanien fortsatte köra över Sverige. De spanska målen fortsatte trilla in i alltför rask takt. 
Tills det var tolv minuter kvar av matchen. 
Spansk ledning med 23-17. 
Då for fan i de svenska damerna. 
Sverige började plötsligt spela stor handboll. 
Borta var de slarviga tekniska felen. 
Allt fungerade plötsligt. 
I stället kollapsade de spanska nerverna. 
Vi sög in den överlägsna spanska ledningen-bit för bit, mål för mål. Då klev Mikaela Mässing fram och sköt in de två sista målen. 
Det sista i absolut sista sekunden av matchen och kvittering 28-28 (den tippade bilden här nedanför). 
Snacka om hjältinna. 
Med Mässings mål har Sverige chans gå till semifinal. 
Mässing knockade alla jultomtar denna dagen. 
Inget depp längre. 
Skönt. 
Men var fick våra svenska tjejer all kraft ifrån? 
Det var lysande och överraskande.
På tisdag spelar Sverige-Rumänien.  
Heja!

Tomte i Lomma i grönaktig morronrock tänder upp julen. Fast det skiner inte som det gör om Mikaela Mässing (HIPP!).

Vår febertermometer fick spader

Det är inget konstigt, att en febertermometer får spader i dessa tider. Är det inte regeringsröra, så har svenska städer förvandlats till rena rama skjutbanorna. 
Man kan få spader för mindre. I alla fall en febertermometer som slår krok på sig själv, och skickar din temp upp över himlavalvet. 
Minns gamla tiders febertermometrar. 
Laddade med kvicksilver. 
En klick fett på toppens lilla knopp. Sedan, ja, rakt upp i akterkastellet i fem minuter. Febertagning var högprioriterat på sjukhus. Morgon, middag, kväll och någon extra gång vid behov. 
På sänggaveln hängde en feberkurva som sköterskan kollade femtioelva gånger om dagen. Det var på den tiden, ordning och reda med feberkurvorna på de svenska sjukhusen. Något annat finns inte att säga. 
En dag när jag hamnat på akuten, stoppade sköterskan in något i mitt ena öra. Tidens nya febertermometer som pep färdig nästan omedelbart. 
Jag blev häpen över nymodigheten. 
Snart nog ägde vi alla en sådan tingest. 
På sjukhuset sopades den högtidliga termometerstunden i akterkastellet bort. Samma väg gick den förnämliga feberkurvan nere vid sänggaveln. 
Numera är det lite hipp som happ med feberkollen på våra sjukhus. Ingen stor sak längre. Vet inte om det var bättre förr.
Själv tar jag numera ytterst sällan tempen. I går infann sig plötsligt behovet. Vänster smalben kändes och såg inflammerat ut. 
In med tempen i örat och 38,8 i feber. Jävlar så sjuk jag blev med en gång, trots jag inte kände mig märkvärdigt febrig. 
Hustrun frisk som en nötkärna testade i sitt öra och, ja, 39,4 i feber. 
Vi stirrade oförstående på varandra.
Vår termometer måste ha fått spader. 
Byte av batterier samt ny plasttratt och jag hade 36,7 samt hustrun 37,2. Vi var åter normala, andades ut och skrattade gott åt eländet. 
Skänkte en stilla tanke, på den en gång laddade kvicksilvertermometern som alltid visade rätt på öret.
Lustigt, så säg. 

Kriminalreporter i Lomma-ett magsårsjobb

Vi som bor i Lomma kommun, bor som ni vet, tryggast i Skåne. Ja, i stort sett i hela landet är brotten så få som i Lomma. 
Någon bit bort i Malmö skjuter man skallen av varandra stup i kvarten. Så har vi det inte alls i Lomma. 
Inte ännu, i alla fall. 
Det vi mest retar oss över, är bilar som kör för fort samt buskörning med moped. Låt oss låtsas att du är kriminalreporter i Lomma. 
Det blir en prövning. 
Såvida du inte älskar skriva om cykelstölder, borttappade vantar, eller sommartid med stölder av mobiltelefoner och plånböcker som badande obegripligt nog lämnar kvar på stranden. Även stölder av båtmotorer är säsongsanpassat. 
För inte tala om bilar som kör för fort eller buskörning med moped. 
Det ofoget pågår året runt. 
Du är en riktig kriminalreporter som vill ha något riktigt smaskigt att bita i, men ack nej då. För några år sedan såg det plötsligt hoppfullt ut. 
I Höje å nedanför biblioteket, fiskade polisen upp något som såg ut som en död kropp. Blodigt var det också.
Larmet gick.
Men ack nej då. 
Det visade sig vara en slaktad gris. Varför kadavret flöt omkring i ån vet ingen. Utredningen lades ner, men ändå. 
Det var i alla fall, ”nära något hemskt”, i den trygga skånska orten. Nej, ditt jobb som tuff kriminalreporter i Lomma blir en prövning. 
Rena rama magsårsjobbet få samman något skrivbart till din tidning eller bli först med på webben. 
Centrumtorget i Lomma har inte ens några övervakningskameror uppsatta. 
I London finns säkert 10 000-tals, men det är London det. 
Londonborna skulle säkert vilja ha det som vi i Lomma. 
Fridens liljor, alla medborgare. 
Jag drar mig tillbaka en stund.

Jultomtekriget i TV-visst finns tomten!

Julkalendern i SVT drogs redan i starten in i ett veritabelt tomtekrig, så hette också avsnittet, ”Panik i tomteverkstaden”. 
Föräldrar har gått i taket, över att tomten inte finns. Den fule TV-tomten säger faktiskt själv att tomten inte finns. 
Jag hörde det själv, till min fasa. 
TV-tomten pratar skit. 
Det vet väl alla att tomten finns. 
Alla små och stora barns egen älskling. 
Själv är jag storm förtjust i Jenny Nyströms (1854-1946) ljuvliga tomtar. Se bara på vinjettbilden. 
Tomtefar vilar sig i form inför vad som komma skall, om lite mer än 20 dagar: ett flängande från arla morgonstunden bland grötfaten till sena kvällen bland glöggkannorna. Små och stora barn som fäller tårar av lycka. 
Över tomten.
Över julklapparna som aldrig får ta slut. (texten fortsätter efter bilden)

Julkalenderns tomte ser bara för jävligt ut med påklistrat skägg av bomull. Det är klart han inte finns. Så får bara en jultomte inte se ut. 
Kolla bara in, Jenny Nyströms underbara tomteliv. Tomtefar och tomtemors skapare av den riktiga tomten som vi alla tror på. 
Fattas bara annat. 
För inte tala om den amerikanske tomten som t o m lirar basket. En avart i tomtevärlden. Det måste vara president Trump som spökat ut sig. 
Hualigen...sätt på lite glögg.

Calle Rockbäcks BLOGG synar: Miljöpartiet krossat med 9-1-raset göms undan

Titta på den här bilden, här ovanför (klicka på den, för få den större). Den är från Novus senaste undersökningen som presenterades i veckan. 
Det gällde den viktigaste politiska frågan i folkhemmet.
 Svenska folket satte sjukvården som nummer ett. Sjukvården har för det mesta blivit styvmoderligt behandlat på landets redaktioner. 
Mer om det en annan gång. 
Däremot körde man stenhårt in sig på invandring/integration som blev tvåa och trean lag och ordning. 
Den stora nyheten var att Moderaterna för första gången blev överkörda av Sverigedemokraterna. Detta avhandlades in på tånaglarna. 
Inte minst i Rapport och Aktuellt. 
Däremot gömdes Miljöpartiets gigantiska ras undan för synas i sömmarna. De hamnade nämligen sist i nio av tio frågor. Äldreomsorgen och landets ekonomi fick inte ens något mätbart resultat hos Miljöpartiet. 
Snacka om formidabel utklassning med 9-1. Endast en fråga miljö/klimatet tog man hem. Inte helt oväntat. 
Det är alltså detta pyttelilla parti som ofta seglar i medvind i regeringsförhandlingarna. Man kan bli tokig för mindre. Vi lever i en demokrati med slagsida. 
Kommer och tänka på det danska komikerparet under 1940-talet, Fyrtornet och släpvagnen. I detta fallet är Socialdemokraterna Fyrtornet som tvingas släpa omkring på en tom skramlande släpvagn. 
Enbart för att Stefan Löfven (s) ska få behålla makten. Socialdemokraterna har fått betala ett högt pris för den särställning som getts åt Miljöpartiet. 
Sedan har vi kollisionen i regeringssamarbetet. 
Statsministern Löfven (S) samt vice statsministern Lövin (MP) uttalar sig i diverse viktiga samhällsfrågor. För i nästa sekund påpeka att de har gjort det som partiledare och inte som regeringsföreträdare. 
Det är inte bara förvirrande, utan också historiskt unikt och ovärdigt den verkställande makten, som någon fyndigt fick till det. 
Men åter till frågan som gömdes undan. 
Varför tiger media om Miljöpartiets förkrossande nederlag med 9-1? 
Snacka om spel mot ett mål.
Utan målvakt. 

Markus Rosenberg kungen-Zlatan satt i bur

                               KUNGEN

                             SATT I BUR

När jag skriver ner dessa rader, är det tidig morgon med ett mörker utanför mitt fönster som är mörkare än mörkt. 
Svart har inget ljus. 
Bara nyanser. 
I stället är det så bra ordnat här i livet, att mitt huvud under den svarta natten i november fyllts med en explosion av glada ljusa färger som skapar ett överflöd av livets goda. MFF:s ”golden boy”, Super-Mackan, har målat min hjärna till en glädjens fest i nattens kompakta mörker.  
Fast i drömmens sken, vaknade jag av att jag i upphetsning bet mig i tungan. Även i mina drömmar blev allting för mycket av det goda. 
Visst kändes bettet gott-ont.
Slutet på matchen mellan MFF-Dynamo Kiev kunde inte ens en sagoberättare fått till. I sista förlängningsminuten av matchen smäller Markus Rosenberg in segermålet (4-3). I sin sista spark inför hemmapubliken. 
I den absolut sista matchminuten sker ett mirakel. Super-Mackan gör det som ingen trodde skulle vara möjligt-målet hela Malmö talar om i dag. 
Inte nog med det. 
Markus Rosenberg slog tidigare in kvitteringen (2-2) i matchen. Publiken och vi TV-tittare blev som berusade av lycka. 
Det skulle inte gå att överträffa. 
Det gjorde det. 
Denna Super-Mackan satte en formidabel punkt på föreställningen, med en bredsida i mål i matchens sista minut. 
Den glädje och förvåning vi upplevde går inte att ta på. Det kändes som vi alla flög i ett kraftigt ljus. Vi kunde landa helskinnade utan vingar. Det var ett manus som kunde skrivits av Stephen King, mästerförfattaren framför alla andra. 
Hyllningarna ville aldrig ta slut. 
Får inte ta slut. 
Markus Rosenberg är stadens hjälte-från nu och i all framtid. 
Omvända världen. 
Jag sitter och tittar på en bild min son körde över till mig. Den minst sagt omstridda statyn av Zlatan Ibrahimovic utanför arenan, satt i en bur för att skyddas från nya attentat. Ingen bryr som om denna märkliga figur i dag. 
Det är Super-Mackan för hela slanten. 
Det kunde inte sluta bättre. 
Jag tittar åter ut på nattens mörker. Höjer blicken mot himmeln. En stjärna blinkar mot mig. Det måste vara Markus Rosenberg.
Visst är det så.
Tack för en oförglömlig stund som vi alla bär med oss över en lång kall trist vinter. Ja, för alltid.

Markus Rosenbergs dag går i bibelns tecken

Låt oss nu lägga bort stöket, med den förargliga statyn av Zlatan. Behandla det inträffade som luft. Något som inträffat i ett annat liv. 
Ge i stället all er energi till en riktig MFF-legend. Den äkta MFF varan. Jag menar med Bosse Larsson som vägvisare.
Markus Rosenberg gör sin sista match ikväll på hemmaplan mellan, MFF-Dynamo Kiev, i Europa League. 
Det är min önskan, att det blir en tack och avskedsföreställning som sent ska glömmas. Något du ska kunna skryta om för dina barnbarn. 
Jodå, jag var med. 
På plats.
Såg Markus Rosenbergs sista match i Malmö.
Mumma, mina små gossar och flickor.
Det var som hämtat från bibeln. En gudomlig afton.
Kan det då låta med tårfyllda ögon.
Trist är att UEFA som är allsmäktig som Gud Fader själv, har bestämt att MFF ska spela i sitt mörkblåa bortaställ. 
Protesterna till Gud Fader har icke hörsammats.
Fattas bara annat. 
Och till slut en vädjan: tänd inga bengaler som redan kostat MFF närmare 2 milj kronor i böter i år. 
Visa att ni står upp för Markus Rosenberg. Utan rök och eld. 
Läste ni det. 
Utan rök och eld. 
Lägg ett finger på bibeln och svär på det. 
Tack.