Laget i mitt hjärta-i 60 ÅR!

Upplopp i Malmö inför MFF-Hammarby

Det är inte utan man ställer sig frågan. 
Blir det någon årets sista match i allsvenskan mellan MFF-Hammarby? 
Hammarbysupportrar gör då allt för att det inte ska bli någon match. I alla fall i centrala Malmö. 
Jag tog rätt beslut. Stannar hemma och ser matchen på TV. Galna Hammarbysupportrar är inget för gubbar med kryckkäppar och en hälsa i obalans. 
Du följer dramat bäst på Sydsvenskan. HÄR!

Kocken German från Landgång till Lomma-BLOGGINVASION

Det slår aldrig fel. Jag kan skriva om vad som helst på min blogg. Inget går upp mot en krognyhet i Lomma. Det slår ut precis allting med hästlängder. 
I går (se inlägget här nedanför) kunde jag avslöja att nedlagda Oliveras som blev nedlagda Azzurro blir Landgång. 
Konsult för satsningen blir den omtyckte sjömanskocken, German Zamudio, från Anne Lundbergs omhuldade TV-serie, Landgång. 
Min bloggnyhet slog ner som en bomb i byn. Ja, det blev/är rena rama guldruschen in på bloggen. 
Halva Lomma trängs snart med mig om utrymmet. 
Helt fantastiskt. 
Jag har under lite mer än åtta år publicerat över 3500 blogginlägg. Germans landgång i Lomma upplevs som enastående spännande. 
Bingo. 
Alla får knappt plats på landgången. 
Vad intresset beror på? 
Ja, vem älskar inte German från TV-serien? 
Han är verkligen saknad.
Rena rama guldet för Lommas krogliv. 

OBS!
Lommaförfattaren Johan Rockbäcks senaste bok om Rekordfarfar med härliga teckningar av Johanna Arpiainen, snart på bloggen. 
Missa inte!

AVSLUT! 
Landgång Lomma. 
Klicka HÄR!

Lommakrogen Azzurro blir Landgång med TV-stjärnan German

Låt mig gärna så här i början av den glada nyheten fastslå, att Anne Lundbergs Landgång i TV, inte har något att göra med Lommas kommande Landgång. 
Det är Anne Lundbergs populäre kock från de sju haven, German Zamudio, som går i land i Lomma. 
Vad passar då bättre än med en landgång? 
Ett utmärkt namn på en krog med sanddynor och blått vatten som närmaste granne. 
Italienska Azzurro blev aldrig en hit i Lomma. 
Landgång känns redan som den ligger på plats. 
På sin rätta plats, faktiskt. 
German Zamudio sa så här i dag-fredag-till mig: 
”Jag har varit på plats och kollat in lokalerna i dag. Det såg väldigt bra ut. Köket har allt. Läget fantastiskt. Jag blev mycket nöjd,” säger han och fortsätter: ”Det är egentligen mitt gudbarn som tar över Azzurros lokaler. Han är Lommabo. Jag fungerar som konsult."
Kommer du själv dyka upp bakom grytorna? 
”Mja, det får vi allt se,” svarar German med sitt lilla skratt som vi lärde oss älska i TV-programmet. 
Vi Lommabor ser också gärna Anne Lundberg strosa omkring på Landgång. Ni två hör liksom ihop.
”Det tror jag aldrig, men mycket kan inträffa. Spännande ska det allt bli," slutar German Zamudio som verkligen blev en person som vi TV-tittare lärde oss älska. 
Möjligen öppnar Landgång i Lomma upp sina portar i februari. 
Det här var väl en nyhet som heter duga. 
Kan inte låta bli utan måste avrunda med den underbara TV-vinjetten till Landgång, när det begav sig med Anne Lundberg och German på de sju haven.

När min älskade spader dam blev slaktad

Min mormor lärde mig kortspelet, svarta Maja, 1952. Hon var då lika gammal som jag är i dag, 70 år. 
Det gällde dribbla med kortlapparna på så vis, att den som satt kvar med endast spader dam blev Maja. 
Förloraren.
Lång näsa. 
Jag blev rätt snabbt bra på kortspelet. Spader dam blev utan tvekan min första riktigt stora kärlek. Jag tyckte damen var väldigt söt och vacker. Ja, när mormor satt ensam kvar med damen, vill säga. Vilket hon blev allt som oftast. 
Med åren och hundratals svarta Maja med mormor, blev jag till slut riktigt duktig med kortleken. 
Tränade som en galning på dragspelsblandning. 
Trollade fram spader dam lite hur som helst. Framför allt ur näsan på en förskräckt mormor som aldrig kunde begripa hur damen fastnat i hennes näsa. 
Därför var jag kaxig till max, när ett av mina barnbarn frågade om vi skulle spela kort. Jag tänkte på min älskade spader dam och log brett. 
Då tog barnbarnet fram en kortlek med en massa konstiga figurer. 
”Var har du spader dam?” frågade jag lite försiktigt. 
”Vilken spader dam?”, svarade det lilla barnet mig och fortsatte: 
”Detta är Pokemonkort”. 
”Vad fan är det?” kom mitt svar. 
”Inte svära”, skrek farmor från köket. 
”Mamma! Farfar svärde,” pep barnet. 
”Tänk att allting ska vara så förbannat komplicerat nu för tiden,” tänkte jag, men satt tyst och stirrade på de egendomliga kortlapparna. 
Ja, det blev en resa, vill jag lova. Barnbarnet lirade skjortan av farfar. Begrep absolut ingenting. 
Den lilla gossen förklarade och förklarade, men farfar stendum. 
”Jag får nog gå ut i köket och ta två Alvedon. Huvudvärk.” 
På kvällen när det lilla Pokemonbarnet somnat, tog jag fram en gammal hederlig fet kortlek. Bläddrade upp spader dam och gav henne en kyss.

Livet är inte alltid en räkmacka

Svensken äter normalt frukost. 
Amerikanarna äter ingen frukost. Kanske, men inte tänkbart, en bit kladdkaka. Fast knappast troligt. 
Jag vet, för jag har bott en hel del hemma hos folk i USA. 
I Sverige varierar utbudet. 
Vissa nöjer sig med en kopp kaffe eller te, möjligen, men bara möjligen, en liten brödbit. I marginalen andra som kör på fastande mage till lunchen. Fler än vi tror, drar i sig rena middagen, toppad med gröt, ägg, bacon och en halv Skogaholmslimpa.
Sedan rullar dagen på. 
Till lunchen blir det dagens för 69 spänn med en sladdrig salladsbyffé på ett sunkigt ställe. Om du jobbar, vill säga. 
Är du pensionär, är läget ett helt annat. 
Du kan njuta av morgontidningen, morron-TV samt en grötfrukost utan tidsstress. 
Nästa matstopp är lunchen. 
Den kan bli lite hur som helst: rensa kylen, en kopp kaffe med en fralla eller njuta extra av livet med en räkmacka. Till den tar vi pensionärer gärna ett glas vitt vin. Skiter fullständigt i att dagen är mitt på dagen. 
Det var där vi landade i dag, onsdag: livet är en räkmacka. 
Precis innan första tuggan och klunken vin ringer telefonen. Det är en till familjen mycket närstående person som bor två mil bort: bilen stendöd, tusen saker måste göras i röda rappet, bland annat en viktigt resa runt större delen av Skåne. 
Eftersom personen i fråga är fylld med samma DNA som herrskapet själv, havererar räkmackan och vinet som turligt nog inte ens fick en smutt. 
Det blir en omedelbar utryckning. 
Rädda vad som räddas kan. 
Tillvaron snurrar plötsligt i över 200 km i timmen.  
Monzabanan
Formula 1.
Livet är inte alltid en räkmacka.
Gnägg! 

Världens bästa Marta välsignades av världens bäste Påve

Fotbollsstjärnan, Marta, lirar som bekant i FC Rosengård. Hon är från Brasilien och katolik. Givetvis fanns hon på plats under Påvens katolska mässa på MFF:s hemmaborg, Swedbank Stadion (snacka om reklam för en bank). 
Före Påvens besök var Martas högsta dröm, att få bli välsignad av prelaternas prelat, Påve Francisko. 
Det fick hon. 
Välsignelsen. 
Fast hon fick kämpa för det. 
I kampen om Påvens hand tog Marta t o m av sig sin vita mössa. 
Till slut nådde hon fram. 
Påven tog Martas hand. 
Lyckan total. I alla fall för Marta. 
Även om Påven är intresserad av fotboll, tror jag inte han hade en susning om vem som han skakade tass med i den allmänna villervallan av otaliga handtryckningar. 
Jag såg det i SVT. Plockade ut bilderna-se de vita pilarna som jag lagt in. 
Martas saliga ögonblick var kort. 
Fast satt som en rökare i krysset för Marta. 
Grattis, Marta. 
Ja, eller vad man nu säger.