Jag gillar inte vad jag ser. Leker Frida Karlsson med döden?

 

Jag gillar inte vad jag ser. 

En 21-årig ung skidåkerska som verkar leka med döden. Frida Karlssons avsvimmad. En total kollaps efter målgång som kräver läkarvård. 

Borta från denna värld. 

Jag är ingen läkare. Kan bara skriva vad jag ser utspelas framför mina TV-ögon. 

En ung kvinna som tagit ut sig över maxgränsen. Tömt sin späda kropp till trasdocka. 

Gång efter annan. 

Kommer tänka på plötslig död inom idrotten. Vilket förekommer. 

”Det är så hemskt. Jag har sett det flera gånger. Jag vet att hon repar sig. En vanlig människa känner en spärr, men hon gör inte det,” säger Fridas mamma, Mia Karlsson, till TT efter sett sin dotter kollapsat efter målgången på 10 km. 

”En vanlig människa känner en spärr, men hon gör inte det,”, säger alltså hennes mamma med oro i rösten. 

Jag förstår hennes oro mer än väl.

Frida äger inte spärren mellan liv och död, kan bli slutsatsen. Visst, det är inget ovanlig att deltagarna i sportens värld ligger utslagna efter kommit i mål. Ligger utslängda som brädlappar. Det har jag sett hundratals gånger. Hämtar sig emellertid relativt snabbt. 

Frida Karlsson däremot kräver läkarvård. Det är något helt annat. 

Efter skiathlon minns hon inte ens intervjun, eller vad hon svarade på reporterns frågor. 

Borta. 

Trots hon står där framför våra ögon.

Den omskakande bilden till vänster här nedanför. 

Den andra bilden till höger efter målgången i damernas 10 km. Avsvimmad Frida. 

Fick tas om hand av landslagsläkaren Jan Wall. 

Jag gillar inte vad jag ser. 

Någon jävla måtta får det allt vara, även inom sportens värld.