Memoarbit: När jag skulle bli madrasskung

Den här historien utspelade i början av 1990-talet.
Det var på den tiden familjen for en skottspole mellan Lomma-Pittsburgh, USA. En sträcka på närmare 700 mil.
Jag upptäckte då en märklig knottrig madrass, på det amerikanska sjukhuset som ofta var målet för våra amerikanska resor. Dessutom  påminde madrassen om våra äggfack. Nu i jättelik tappning.
Madrassen var lätt och behändig. Låg ovanpå den riktiga madrassen.
”En medicinsk madrass av skumgummi liknande material, med ett lakan över i sängen för patientens trevnad. Minskar tryck och luftcirkulationen. Svalkar under sommaren och värmer under vintern. Fördelar kroppsvikten jämt. Även sömnen påverkas på ett positivt sätt,” förklarade den medicinska expertisen för mig.
Det var ingen hejd på hur hälsosam madrassen var.
Nämnvärt dyr var den inte heller. Något liknande hade jag aldrig sett på de svenska sjukhusen. Jag hade ändå legat inlagd både här och där.
Jag köpte en äggkaka till madrass med mig hem till Sverige.
Här skulle testas.
Och den funkade alldeles utmärkt.
Jag fick naturligtvis en idé: jag skulle bli madrasskung.
Nästa steg var ta kontakt med Sunrise Medical i Ontario, Kanada, som tillverkade den märkliga madrassen.
Jag tänkte mig bli generalagent för hela Skandinavien.
Stora drömmande planer.
Visst.
På den tiden fanns inte Internet att tillgå. Det blev i stället till att faxa fram och tillbaka över Atlanten till en maskin i Ontario, Kanada.
Visst fanns intresse.
Då började jag svalna.
Insåg att det krävdes väldigt mycket arbete som jag inte behärskade. Dessutom är jag ingen Kamprad. Entreprenörskapet har aldrig legat för mig. Dessutom ville jag inte sluta med journalistiken.
Madrasskungen störtade samman redan i starten. Blev kvar i startblocket. Kunde i de bästa världar varit madrasskung i dag.
Tablå.
FOTNOT. Den tecknade figuren på löpet är jag. Bakom ritpennan Kvällspostens lysande Owe Wahl. Tyvärr numera bortgången.