När Koranen log mot mig

Det händer att livet går sina egna väger med ens enkla person. Det började med att jag sett min första livs levande burka i Malmö. Sedan fick jag mjuka kvinnliga leenden direkt hämtade från muslimernas Koranen. 
Så här gick det till. 
Jag var på Burlövs köpcentrum en bit utanför Malmö. Slog mig ner på en bänk för vila en stund medan hustrun rev av den ena butiken efter den andra. 
Både män och kvinnor vandrade i sakta gemak förbi mig som om jag vore osynlig. 
Vilket kan vara svårt nog om man ser ut som jag gör. 
Då kommer det en ung kvinna med en sådan där slöja över huvudet. Hennes mörka vackra ögon får ögonkontakt med mig, ler och bugar lätt ödmjukt mot min ringa person. Jag ler tillbaka och bugar också lite lätt. 
Utan tvekan tog hon mig för en äldre muslimsk gentleman. Med mitt grå/vita hår och lika vit men något stor mustasch, samt mitt brunbräda ansikte, påminde jag tydligen om en äldre vis man hemma i kasbah. 
Vad vet jag? 
Kände mig enbart förvirrat och, ska erkännas, uppmuntrad. 
Snart nog kom hustrun tillbaka och slog sig ner bredvid mig. Jag berättade om den märkliga upplevelsen, när nästa muslimska kvinna kom promenerande förbi oss. 
Hon var lika ung och vacker. 
Samma procedur upprepades. 
Hustrun gapade av pur förvåning. Det gjorde inte jag. Började känna mig hemma i kändisskapet. 
”Såg du”, sa hon och visst såg jag, men fattade ingenting. 
När jag kom hem googlade jag Koranen. 
Där fick jag förklaringen. 
I profetens hadith står det klart och tydligt: ”Inte ens den minsta goda gärning är obetydlig, även att möta din broder med en glad uppsyn är en god gärning." 
Och vidare: 
”Visa respekt gentemot de äldre.”
 Samt. 
”Ett leende mot din broder är en god gärning.” 
Jaha, mer än så var det alltså inte. Fast det var bra nog. Jag fick i alla fall uppleva när Koranen log mot mig. 
Inte dåligt alls. 
Känner mig fortfarande uppskattad. 
Livet har sina ljusa stunder.
FOTNOT. Bilderna är en illustration.