
-Vi håller just nu på att fila på en minnesplatta som också ska placeras där, säger kommunalrådet Anders Berngarn till mig.
Det är alltså dödens kvarnhjul vi ser på bilden. Vid kalandern, holländaren eller kallergången som den också heter, stod alltså eternitarbetarna utan det minsta skydd och malde eterniten till mjölliknande konsistens. Resultatet blev moln med asbest som gick rakt ner i arbetarnas lungor, resten förstår ni själva.

Företagets skyddsingenjör var dessutom ordförande i kommunens hälsovårdsnämnd. Han teg som muren.
I stället delade man ut guldmedaljer till de anställda. På bilden här ovanför, får t o m städerskan en guldmedalj.
Jag bad Anna på kommunens arkiv att plocka fram allt material som skrivits om Eternitfabriken i Lomma genom alla år. Anna dammsög rejält. Resultatet blev magert.

Han var under många år kommunens hövding, enligt den gamla mallen ”Jag bestämmer”.
Knut lyckades undvika alla obekväma skriverier, rapporter, heta kommunala handlingar osv om hur dödligt farlig asbesten egentligen var och är.
Frågan som kvarstår.
Var finns det heta materialet?
Har någon plockat bort saker och ting?
Jag vet inte.
Vet du?

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar