Vilken ljuvlig dag. Nästan som högsommar. Fredagen den 30 september. Helge har namnsdag. Fast i plurret är kvinnorna av ett klart mer robust virke än vi svaga och undernärda män.-15 grader, tjoar Inger med vattenstänk i näsborrarna.
-Burr, svarar jag och låter de varma solstrålarna massera mitt ansikte.
-Det är helt underbart, fortsätter Inger.
-Visst, visst.
Inte heller Kerstin tvekade en sekund. Rakt ner i plurret. Ni ser henne på bilden här ovanför.
-Kom igen, Calle.
-Nä, vi män är gjorde av finaste glas från Orrefors. Sköra.
Ja, vad ska man svara?
-HA-HA, skrattade Kerstin, så vattnet bubblade.
Så jag stod där som en annan strandad badkruka, visserligen av finaste Orrefors, men ändå. För övrigt är Kerstin av samma fina årgång som jag, en 46:a. Det är bra att hon håller fanan högt.
Titta på bilden här nedanför. Bakom det täta soldiset som bäddar in Öresund, kan skönjas hösten som lätt knuffas fram över sundet av vintern. Målet är helt klar Lomma.
I normala fall ser man klart och tydligt Malmö. Och Öresundsbron. Nu har allt slukats av "Det stora hotet".
I morgon är det den 1 oktober. Möjligen kan en försvagad sommar stå emot en dag till.
Men inte längre.
Suck.
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar