Vecko Revyns BloggOscar för bästa kulturbloggen, gick alltså till Carolina Gynning (se vinjettbilden). Carolina är väl mera känd för sina titt-ut-bröst och skrik-TV.
Om det varit på 1970-talet, med en exploderande proggrörelse (mitt rättstavningsprogram vill ändra det till groggrörelse), hade det blivit en kvinnlig revolution med Grupp 8 i täten.
Teaterpjäsen, ”Jösses flickor”, handlade om kvinnorörelsens historia, skrevs av Suzanne Osten (till vänster på vinjettbilden, min montering) och Margareta Garpe.
En annan som stod på barrikaderna och ledde kvinnokampsångerna var Ebba Witt-Brattström (till höger på vinjettbilden, min montering), numera en spränglärd professor.
”Åh, tjejer, vi måste höja våra röster för att höras”!
Sången ekade genom landet. Det var rätt så tröttsamt.
Nu när då Carolina Gynning blivit Årets Kulturbloggare, borde hela den svenska kultureliten kräkas. Det gör man inte.
Givetvis blev jag nyfiken på Gynnings högstående kulturarbete på sin blogg. Till bilden här ovanför skriver Årets Kulturbloggare så här:
”Nu har jag varit ute och promenixat med min kille. Vi åt en superlunch på Prinsen och köpte massor av blommor, underbart. Idag har jag på mig skor:Converce, jeans:Ralph Lauren, Väska:Chanel, Väst: Amoress och tröja: Filippa K (Awesome Rags).”
Tankar från roten av Årets Kulturbloggare, Carolina Gynning.
Var god skölj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar