Det här är Anita, 48 år och Thor-Björn, 63 år. Deras plats i livet i sommar är den färglösa och nötta bänken och bordet intill Höje å i Lomma.
Det är en sommarkväll. Den blodröda solen sänker sig sakta ner i Öresund. Jag hoppar av min cykel och presenterar mig. Det talas nämligen i stugorna om det udda paret.
Förutfattade meningar är vi alla duktiga på:
paret är missbrukare, uteliggare och mycket annat.
Den rullstolsbundna kvinnans huvud vilar groteskt vridit mot vänster axel. Mannen upplevs som något sjavig.
Vilka är dom? Varför sitter dom här? I rika Lomma?
Jag sökte svaret.
Vi börjar med mannen, Thor-Björn. Jag förstår på sättet han formulera sig, att det är en bildad person. Han berättade följande:
-Malmökille. Växte upp på Sofielund, Södervärnskolan, studenten 1965, akademiska studier i Lund, mattematik, tyska , engelska osv.
Arbetat som auktoriserad translator (översättare-tyska).
Han tystnar. Tänder en ny cigarett.
-Anita är min stora kärlek sedan 1996. Jag hjälper henne. Tränar henne till ett bättre liv. Hon lider av en mycket allvarlig neurologiskt skada. Anita är mitt allt.
Anita tittar på mig och ler. När jag ser hennes förvridna huvud gör det ont. Hon försöker berätta. Det går i staccato. Thor-Björn får hjälpa till.
-Min föräldrar var kärnfysiker från Iran. De kom till Sverige och Studsvik utanför Nyköping. Jag föddes i Nyköping 1963.
-Vi flyttade till Danmark och Roskilde i början av 1970-talet. Efter tio år hamnade vi i Idaho Falls i USA och det amerikanska kärnforskningsprogrammet.
-Jag började läsa till läkare i Portland, Oregon. Livet såg ljust ut. Mina studier gick bra. Samtidigt höll jag på med akrobatik på hästrygg. Det slutade mindre bra.
-Jag föll av hästen flera gånger, men en gång blev det för mycket. Jag låg länge medvetslös.
För att tala klarspråk. Efter den allvarliga olyckan med hästen, förvandlades livet till ett helvete för Anita. Hon blev gravt handikappad. Rullstolsbunden.
Nu bor hon på ett vårdboende i Lund. Varje dag när vädret tillåter det, tar paret färdtjänst ut till Lomma och stannar långt ut på nätterna. Anita mår bra av den friska salta havsluften.
-Med skadan följer också att Anita har ett våldsamt humör. Om jag inte stoppat henne i tid, hade hon hoppat i Höje å för länge sedan, slutar Thor-Björn och smuttar på en medhavd öl. Det är han värd.
Ett nordiskt ordspråk säger att kärlek kan förflytta berg.
Ni har precis läst om hur det går till.
FOTNOT: Den akrobatiska bilden med hästen är min illustration. Paret har givet sitt medgivande till publiceringen på bloggen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja, nog är det sant att kärlek och envishet kan förflytta berg.
Har egen erfarenhet av det.
Yvonne
Tack Calle, Tur att du finns i Lomma! Mvh
Skicka en kommentar