

"En andhona lade sina ägg under en funkia i grannarnas Täppa. Där låg hon stilla och ruvade sina fyra ägg. I söndags såg Göran att äggen var kläckta och honan med sina fyra ulltussar gav sig iväg mot mellandammen. Från vår inglasade balkong såg vi hur de simmade omkring i tät formation med mamma, som nya andungar gör. Eftersom de var så söta fortsatte vi att följa deras färder i dammen och såg att de närmade sig ”vattenfallet” mot nedre dammen. Hillevi anade genast faran och ropade ”akta er”, men försent; två av ungarna greps av den kraftiga strömmen, och åkte ner över kanten. Andmamman förtvivlad och simmade fram och tillbaka under högljutt klagande. Så småningom försvann hon och de två kvarvarande ungarna in i vassruggen. I måndags berättade Ann-Marie att en liten andunge tytt sig till en av plast-vettarna i dammen. Ungen sökte kontakt med plast-mamman, genom att simma runt till ansiktet, och lade sig till slut till ro uppe på ”mammans” rygg.

Några måsar som kom dykande skrämde ungen, som dök ner under vattnet och kom upp fem meter längre bort i vasskanten. Sedan dess har vi inte sett till den lilla andungen."

I dag på morgonen kom följande glädjande besked från Peter:
”Hej Calle, nu för en liten stund sedan såg jag ungen komma springande (!) över vattnet, så litet sensationellt lever ungen ännu.”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar