Rötmånadsjournalistik i valspurten

I går slog Aftonbladets kultursida till med den mest egendomliga valjournalistik jag någonsin upplevt. Där avlossas en salva till försvar för Mona Sahlin undertecknat av ”Den Allierade Journalisten”. Kulturchefen Åsa Lindeborg försvara anonymiteten med att den här gruppen journalisten annars kan få sparken från sina jobb.
Sicket skitprat, säger jag som ändå aktivt följt ett stort antal valrörelser.
Visst görs försök att påverka den enskilde journalisten. En gång sökte en känd svensk artist upp mig. Han hade skandaler om Olof Palme att berätta (jo, det var på den tiden). Till slut lyckades jag pressa ur honom att han var utsänd av dåvarande Högerpartiet. Den grabben, för det var en man, kammade noll.
De värsta påtryckarna som världen vaskat fram, var ledarna för diverse arbetarkommunen, socialdemokraternas regeringsorgan på lokal nivå. På den tiden jag var på Arbetet ansåg dessa figurer att de ägde oss journalister. Hos mig kammade alltid dessa galningar också noll.
Jag minns en valrörelse när jag arbetade som chef på lokalradion. I slutspruten ringde politikerna som tokiga, både från vänster och höger. De fick alla samma besked av mig:
-Det låter intressant, men du, ring mig på måndag.
De hörde aldrig av sig. Valurnorna hade nämligen stängt.
Nej, då måste jag säga att Sydsvenskans granskning av borgmästaren Göran Holm (m) i Vellinge känns väldigt fräscht i dessa tider. Att Holm är moderat, har inget med saken att göra. Det handlar om väldigt bra journalistik. Borgmästaren i Vellinge står med byxorna nerdragna.
Reportrarna Therese Thomasson och Jessica Ziegerer har gjort ett lysande jobb.
Det är tur att vi också har vettiga brudar i dessa tider med rötmånadsjournalistik.

Sydsvenskans byxnerdragning av Borgmästare Göran Holm i Vellinge, kan ni läsa om HÄR!