Du tycker kanske jag spårat ur, i vart fall om du bor i Torsby i Värmland. Är du skåning, för inte tala om malmöbo, slickar du, däremot, i dig som om bloggen vore en gräddglass med svarta prickar (vaniljstång).
Låt mig förklara.
Jag är född under den lyckliga stjärnan att jag tillhör det här landets första ungdomkult under 1950-talet. Ni vet, det var då ungdomarna gick från gubbar med hatt till tuffa läderjackor. Vi boys kammade upp håret i Elvisfrisyr. Bryllcreme. Brudarna dansade rock`n`roll på skoltoan. Jazzen med rock och hatt ett minne blott. Bröstpumpar ett okänt begrepp. Arne diade tills han var åtta år.
En premiär på en Elvisfilm på biografen Scania i Malmö var så HET, att det rök ut på Södergatan. Filmen drunknade i rock`n`roll. Alla blev som galna.
Elvis Presley levande, ja, nästan. Det var vansinnigt underbart galet.
I går kunde jag konstatera samma fenomen. Dagens Elvis Presley kom hem till Malmö. Han hette Zlatan Ibrahimovic, men denna gången levande på riktigt.
Åter blev malmöborna som galna. Fast kanske värre än det var när Elvis drog in över staden för över 50 år sedan.
I går på Swedbank Stadion när landslaget tränade inför matchen mot San Marino kom 6000 (!) människor, enbart för att få se Zlatan i levande livet sjunga med fötterna. Det var verkligen Rock`n`roll.
Skillnaden mot en premiär på en Elvisfilm i slutet av 50-talet, var att nu kom både gamla som unga.
RUBBET!
Jag tappar andan.
Förstå mig.
Wop-bop-a-lomm-a-boom-bam-boom, tutti-frutti au rutti...
Vem tror ni köpte de två sista sittplatsbiljetterna till Sverige-San Marino?
Om du klickar HÄR, får du svaret.
Sydsvenskan och presskonferensen med Zlatan. Klicka HÄR!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar