En dödskalle som godis. De flesta av oss har både sett och smakat på dödskallen. Om inte annat låter vi våra barn tugga på skallen för glatta livet.
Nu får den symbolisera 50-öringens färd till de sälla jaktmarkerna. På fredag finns nämligen inte 50-öringen längre. Den ligger nu i sina sista dödsryckningar.
Jag tog en av dess skälvande 50-öringar och knallade till byns sista kiosk. Min mormor berättade för mig när hon köpte 1-öres kola hos handlaren. Själv minns jag när kolan kostade 5 öre styck.
Mitt uppdrag tydligt:
Vad hade kiosken i dag att erbjuda mig för en ynka 50-öring?
-Det här, sa den unga flickan i kiosken och tog fram en dödskalle, seg och fastnade i de risiga tänderna, men ändå.
Det var alltså var jag fick, en stycken dödskalle, varken mer eller mindre. En riktigt seg Gubbe.
Det kanske är lika så bra att den lilla pengen som på fredag inte ens är värt ett öre, får sluta sina dagar.
Fast glöm inte göra dig av med dina 50-öringar före fredagen. För då får du inte ens en dödskalle.
-Så är det, fortsätter flickan i kiosken och tillägger:
-Då får du två dödskallar för 1 krona, alltså myntet.
HIPP!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar