söndag 15 juli 2018

En väg in i Sverige-flyktingbarn lär sig meta i Lomma

Det här är Justin från Sportfiskarna i Malmö. Han agnar mask åt ivrigt metande ensamkommande barn i Lomma hamn. 
Det är sådant jag beundrar. Frivilliga som tar tag i integrationen. Något inte politikerna klarat av. 
Denna gången är det et 20-tal ensamkommande barn från Lund. De har kommit som flyktingar från Somalia, Eritrea, Afghanistan med flera krigshärjade länder. Det är mycket som måste läras ut: svenska hälsningskoder, om grundlagen, trafikregler, jämställdhet, våld mot kvinnor och barn, allemansrätten, myndighetskontakter m m. 
Ja, så då koppla av med att meta firre i Lomma hamn. Inte världens bästa fiskeplats, kan tyckas. 
För när jag dök upp med min el-skoter (stora förvånade ögon stirrade på mig, en sådan vålnad hade aldrig skådats i Afrika), hade endast två mörtar nappat. 
”Till hösten hade vi tänkt ta med dom ut i Öresund med en fiskebåt. Fast det är bäst vi börjar försiktigt. Pojkarna tycker i alla fall det är kul, säger Justin och försöker förklara för en av pojkarna vad det är han agnar hans spö med. 
Se där. 
Ni har fått en liten vink om hur det kan gå till och slussas in i det svenska samhället. Något måste man hitta på, när nu inte politikerna klarar av det.
Bra jobbat, Justin. 

lördag 14 juli 2018

Lomma dansar och ler i tre veckor

Kvällens leading lady när Dansveckorna går loss i kväll-lördag-är Bodil Wirèn. 
Vem annars? 
Inte nog med att hon leder PRO-kören, utan också är kvällens konferencier. Bodil ska alltså kitta samman hela programmet. 
Tala om gammelmormor, för så är det. 
Bodil fick för en tid sedan sitt första barnbarnsbarn. Det är sådant som gör en annan gubbstrutt avundsjuk. Trots att jag är några månader äldre än Bodil. Andra sidan har det inte med saken att göra. 
Innan hela den här dansfesten börjar vill jag också hylla Kristina och Dennis från kommunen. De har under veckan monterat samman dansbanan på Amfiteatern vid Strandängarna i Lomma. 
Jag fanns givetvis på plats. 
Ett slitsamt arbete i hettan. Inte minst när de tio pålarna runt dansbanan skulle sättas upp. Marken, kära vänner, rena cementen av sommarens torka. Spade, borr och allt helt meningslöst. 
I stället fick hacka sig ner i cementen, förlåt, jorden. 
Centimeter för centimeter. 
Ett jävla slit. 
Till slut var alla pålarna på plats för upphängning av flaggspel och lampor runt dansbanan. Folk skulle bara veta. 
En annan sak som folk bör veta, är hur snål Lomma kommun är. Bodil får själv bjuda körmedlemmarna på korv med bröd. 
Inte ett korvöre från kommunen. 
Skäms, Anders Berngarn.
Därför hyllar vi gammelmormor, Bodil Wirén, lite extra i dag. Även Dennis och Kristina är värd en rungande applåd.

fredag 13 juli 2018

Lommas oppositionsråd Lisa Bäck ger besked om framtiden

I mars i år meddelade det moderata kommunalrådet i Lomma, Anders Berngarn, att han lämnar sin post. 
Snart började det florera rykten om att socialdemokraternas oppositionsråd, Lisa Bäck, även tänkte lämna den kommunalpolitiska hetluften. 
För att få klarhet i saken, letade jag upp Lisa i semester Sverige. 
”Jag känner väl till ryktena om min avgång efter höstens val. Sanningen är den att jag tänker inte lämna min post. 
Först vill jag se hur valet slutar. Vilken plats kommer Sverigedemokraterna att ta? Något av en dark horse. 
Sedan har jag mitt skötebarn, äldreomsorgen. Den frågan vill jag inte släppa, vind för våg. Det finns mycket kvar att göra. Nej, jag stannar kvar,” bekräftar Lisa Bäck med emfas för mig. Således ett klart besked om framtiden.
Till hösten fyller Lisa folkpensionär. Anders Berngarn är ”bara” 62 år. 
”Så jag kör ett tag till,” slutar Lisa Bäck, innan hon äntrar ekan för en tur ut på den rofyllda skogssjön. 
Hoppas det nappar.

torsdag 12 juli 2018

Glassboom i Lomma-så mycket slickar folk i sig varje dag

Det här söta glassparet fann jag utanför Skånsk Dykservice i hamnen i Lomma. 
Jo, så är det. 
I Lomma går vi verkligen på djupet, med det här att slicka i oss glass. Just nu upplever vi en rejäl glassboom i byn. 
Anders som driver tungviktaren i sammanhanget, Glassfabriken, får efter viss tankemöda fram:
 ”Minst ett ton om dagen slickar glassugna i sig. Det är vad jag snabbt kan uppskatta det till i Lomma. Kan vara mycket mer. Vi räknar med att i sommar kommer det gå åt minst 40 000 liter mjölk till vår egen glasstillverkning.” 
Minst 40 000 liter mjölk? 
Det är en svindlande siffra. 
Tänk på all övrig glass som säljs i Lomma. Korna blir aldrig arbetslösa.  Glassgubbarna och glassgummorna med för den delen, jobbar i värmen så svetten lackar. 
Jag fann för en tid sedan en vaniljdoftande glassgubbe ligga utslagen på en parkbänk. Han var också rödmosig. Inte av solen utan av all stress och svett. 
"Jag måste ha tio minuters vila," kved han.
Nu är det inte bara Lommabor som är galna i glass. Lomma har i sommar förvånansvärt många besökande turister, för inte tala om alla badande som kommer från när och fjärran.
Alla vill ha glass. 
Köerna till glasstruten är mellan varven rekordartade. Lomma har faktiskt blivit ett paradis för alla som älskar glass. 
Så...det är bara till att slicka på. 
Här nedanför ett litet bildkollage om allt glassande i Lomma.

onsdag 11 juli 2018

Dansbanan på plats: Här laddas för Lommas dansfest i tre veckor

Jag körde in på Strandängarnas sönderbrända gräs som är Lommas Amfiteater. En stillsam idyll alldeles vid kanten av Öresund. 
Hit brukar sällan några soldyrkare söka sig. Varför vet jag inte.
Det är ett ställe för kontemplation: en stund med dina ensamma tankar. 
Då ser jag tältet och något som ska föreställa en dansbana. Lommas föreningsliv med kommunen i spetsen, har börjat förberedelserna för Dansveckorna. 
Bakom tältet en rad bajamajor som ser ut be om ursäkt att de finns till. Ingen levande människa syns till. Annat blir det på lördag. 
Då drar tre veckors dansande igång. Förvandlar den stillsamma idyllen till en sprakande fest. När jag kommer hem tar jag fram en bild från den 21 april i år, senast jag besökte Amfiteatern. Våren ägde platsen med en formidabel grönska-se bilden till vänster här nedanför. I dag är samma plats-bilden till höger-sönderbränd av en rekordsommar. 
Hela dansfestens program hittar du HÄR på kommunens hemsida
Det blir något i hästväg. 
En oslagbar sommarfest. 
Bara torkan håller i sig.
(förlåt alla bönder) 

tisdag 10 juli 2018

Lomma kommun glömde bort badbaljans livräddare-hjärtstartare

Den 13 juni i år drabbades Hamnhusens badplats i Lomma av en tragedi. En kvinna som skulle fylla 70 år omkom i samband med bad. Hon lär, enligt uppgift, varit en god simmare. Drabbades förmodligen av en sjukdom. 
Jag såg själv hur räddningspersonalen arbetade intensivt med att rädda hennes liv. Hon förklarades död vid framkomsten till akuten i Lund. 
En bit bort från den dramatiska händelsen finns Skånsk Dykservice. Där inne på väggen hänger en hjärtstarter-se bilden på löpet. 
”Ingen frågade efter den,” berättar ägaren, Pelle, för mig. 
Inte så konstigt faktisk. Ingen visste att den fanns.
Lomma kommun har tapetserat hamnområdet med alla möjliga omöjliga skyltar som upplyser om ditt och datt och mer därtill. Utom att informera om hjärtstartaren inne på Skånsk Dykservice. Den gömde Lomma kommun bort i sin informationsiver. 
Nu har Skånsk Dykservice påtalat detta för kommunen. 
Bättre upp, Lomma kommun. 
Rätta till felet. Annars är det ingen vits med en hjärtstarter. Den kunde kanske rent ut av kommit till användning den 13 juni i år. 
Vem vet hur det då slutat för kvinnan?
Inte så bra. 
Kvinnan låg i vattnet. I vatten fungerar inte en hjärtstarter. Det var också komplicerat för Räddningstjänsten få upp kvinnan ur vattnet. Först då använde man sin egen hjärtstarter. Det hjälpte inte. Hennes öde var beseglat. Trist men sant.

måndag 9 juli 2018

En 10-årig bloggresa med miljontals resenärer

I går-söndag-fyllde min blogg 10 år. Många framförde sina ”grattisar” på Facebook. Sådant värmer. 
Bloggens utveckling är som en sockerbit-från noll till miljontals besökare. Det är för en bloggare ofattbara siffror. 
Respekt. 
Många av de över 4000 blogginläggen har lockat stora skaror människor från hela världen. Mycket av det jag publicerat kommer jag naturligtvis inte ihåg. Det är en omöjlighet. Självklart finns det sådant som sticker ut. Historier som tagit mig många nätter, dagar veckor, månader, att gräva fram. 
En sådan var resväskan jag fotograferade vid mitt besök i Auschwitz-se översta bilden här nedanför. Ett viktigt dokument när nazisterna åter rör sig i vår värld. Historien om det lilla barnet och resväskan kniper. 
En annan är en dramatiska historien om när det svenska handelsfartyget, Veronica, sänktes av en tysk torped under andra världskriget. Jag publicerade listan med de omkomna sjömännen. En rörd Anna Levin hörde av sig. 
Jag hade löst mysteriet med hennes morfars okända öde-se bilden under resväskan till höger, här nedanför. 
Numera är den förtjusande Anna och jag vänner på Facebook. 
Gåtan med den vandrande vålnaden, fakiren Kjell Swing-bilden längst ner till vänster-tog tid. Den historien grävde jag upp först av alla. Några år höll jag säkert på. Märkligt nog rullar Kjell Swing vidare än i denna dag. 
Numera lägger jag inte ner svett och möda, för ett blogginlägg. Jag börjar bli gammal. Vill helst fånga upp snabba stories i Lomma. 
Ja, från Lomma har det blivit mängder med blogginlägg.
Om allt mellan himmel och jord, men så är också min blogg en gammal fin diversehandel. Lomma är också min hemmaplan. 
Jag gillar mina medmänniskor väldigt mycket. Utan er finns det ingen Calle Rockbäcks BLOGG. 
Tack för att ni finns.