torsdag 8 december 2016

Herre min Skapare: Kyrkan förvandlades till pissoar, bajsplats och runkstuga

Det är knappt man tror det är sant. 
Hemlösa, knarkare och annat patrask har förvandlat Heliga Trefaldighets kyrkan i Kristianstad till en pissoar, bajsplats, runkstuga och knarkarkvart. 
Det här var larmrapporten om den totala avkristningen i Sverige som kablades ut över världen i går. 
Kommentarerna från kyrkans eget folk är mild, för inte säga njugg, som om vår Herre en dag kommer ner och städar bort skiten. 
I morse gick jag in på den kristna tidningen Dagen. Där kan jag till min förvåning läsa en artikel från den 19 februari 2013. 
Det var då aktuellt stänga kyrkan som blivit en avskrädesplats med äggskal, kaviartuber och tomflaskor. Hemlösa i Kristianstad har använt kyrkan som värmestuga, skriver Dagen. Alltså precis som det är i dag, snart fyra år senare.
Fyra år senare?!
Jo, ni läste rätt.
Men Herre Jesus, kyrkans eget folk borde få en spark i akterkastellet. 
Har ni helt tappat förståndet? 
Varför tar ni inte tag i skiten själva? 
Väntar ni er att Stefan Löfven kommer ner till Kristianstad och tar tag i problemet? Vakna som Jehovas Vittne säger. 
Var inte så jävla naiva.

onsdag 7 december 2016

Unga kvinnor jagar ”gubben” Rockbäck

Snacka om vara i ropet. 
Aldrig någonsin skulle varken min farfar eller morfar drömma om något liknande på sin tid. 
Det går inte en dag utan jag uppvaktas av lättklädda unga damer med käcka utrop. 
Det är inte alls konstigt om en stackars sate blir gubbsjuk. 
Med blickar och kroppar som skulle kunna få isen att smälta på Antarktis utan klimatpåverkan, vill de inte annat än förföra mig. 
De skola icke veta vad de sköna tänkas kunna få: en gammal gubbe som är ett vandrande apotek med urininkontinens, samt ett minne som snart skickar in gubben i drömmarnas värld. 
Visst, jag fattar grejen. 
Det är mera plockfåglar än lockfåglar som fjädrar upp sig för mig i dessa attacker. 
Familjen behöver inte vara orolig. 
Var har jag lagt mina glasögon?

tisdag 6 december 2016

Handbolls-EM: Mitt hjärta klappar extra för två lirare från Uddevalla

Hittade det här gamla vykortet från Kungstorget i Uddevalla. För mig var det självklart lägga in landslagsstjärnorna, Jenny Alm och Johanna Bundsen i bilden. 
Historien är som kung Karl X Gustav som står staty i kanten av torget. 
I slutet av 1970-talet exploderade handbollen i Uddevalla med klubben Kroppskultur. Laget hade både utmärkta ledare och väldigt talangfulla spelare. 
Herrlaget, vill säga. 
Något damlag fanns inte. 
Marschen mot absoluta eliten gick spikrak. 
Det fanns bara ett stort problem: i Uddevalla fanns ingen handbollsarena som höll måttet. Hemmamatcherna fick spelas i Trollhättan, tre mil bort. 
Intresset i staden kokade. 
Politikerna varken såg eller fattade grejen. 
Då drog jag igång ett jippo på Kungstorget. 
Det avslutades med att jag kastade en handboll till den ledande politikern i Uddevalla. Med uppmaningen: 
”Nu har du bollen. Bygg en handbollsarena.” 
Människomassan jublade. 
Samtidigt sa jag till de duktiga ledarna i klubben, att starta ett damlag i handboll. Jag blev utskrattad: 
”Damlag? Löjligt.” 
Sedan föll polletten ner. 
Uddevalla fick sin handbollsarena. 
Uddevalla fick sitt damlag. 
I dag är Kroppskulturs damlag ett av landets bästa (nåja). Herrlaget trampar vatten. 
Därför känner jag extra för Uddevallatjejerna, Jenny Alm, 27, och målvakten Johanna Bundsen, 25, inför kvällens match mot Slovenien. 
Kanske det gjorde susen att jag blev utskrattad för snart 40 år sedan? 
Annars kanske varken Jenny eller Johanna hade spelat handboll i dag? 
Vem vet. 
Dagens match mot Slovenien vinner Sverige. 
Tack vara Johanna och Jenny från Uddevalla. 
Och hur slutade det? Flera timmar senare. 
Slovenien slog Sverige med 25-23. Johanna Bundsen fick inte spela alls. Jenny Alm kom inte igång. 
Jag hade i alla fall ett rätt. 
Nämligen.
Mitt hjärta klappar fortfarande för Bundsen och Alm. Det kommer en ny match mot Serbien på torsdag. 
Då.

måndag 5 december 2016

Lennartz skor besökte Lomma

Lennart till vänster har bruna skor. Lennart till höger svarta. Lennartz-låter nästan som ett dansband. Det har faktiskt funnits ett dansband som hetat just Lennartz. 
Lennart med de bruna skorna växte upp i en lanthandel i Uppland. Faktum är att han hade kunnat tapetserat hela Sverige med just lanthandlare. 
En krisbransch. 
Allt till Miljöpartiets glädje, med en marscherande, Gustav Fridolin, i täten som en stolt tamburmajor. 
I stället blev det så att Lennart med bruna skor tapetserade Sverige, Norge och Finland förtjänstfullt med nya fräscha kök. Det är inte helt omöjligt, att Gustav Fridolin själv, har ett kök från just Lennart. 
Lennart till höger på ovanstående bild. Han med svarta skor. Kan inget om varken lanthandel eller kök. 
Det skulle i så fall vara att han är en fena på att laga den berömda ”Snöstorpakorven” i sitt trivsamma kök. Gustav Fridolin får gärna receptet. 
Nej, denna Lennart är en stor humorist som fått Halmstad till att skratta gott. Teater-och revyscenen är alltså hans vapen i stället för kök. 
Faktum är att här kommer också rockmusiken in i bilden. Lennart med de svarta skorna var under 1960-talet rockstjärna med tjusigt idolporträtt i dåtidens stora ungdomstidning, Bildjournalen. 
Jag var avundsjuk så jag tuggade i mig trycksvärtan. 
Båda Lennartarna är mina speciella vänner sedan Hedenhös. 
Lennart med de svarta skorna och jag opererade vår första nalle så träullen rök redan i nappåldern. 
Lennart med de bruna skorna fyllde på min minnesbank med vilda ungdomsår. 
När min son Johan hade sitt trevliga boksläpp i lördags på Lomma bibliotek, dök de båda Lennartz upp. 
Det gör inte saker och ting sämre, att båda heter Eriksson till efternamn. Utan att vara det minsta släkt. 
Den förtjusande bokillustratören, Johanna Arpiainen, såg något förvirrad ut när hon tecknade Rekordfarfar i deras böcker. 
Vi är vänner för livet. 
Samma galna humor har vi också. 
Det, Gott Folk, är något att värna om. Speciellt när två av oss har fyllt 70 år tidigare i år. Lennart med de svarta skorna når samma vuxna ålder som förspel till årets julafton. 
Härligt möte i Lomma den andra advent. 
Synd om er som missade oss.

söndag 4 december 2016

Lomma-Lasses plåsterbilder från julmarknaden i byn

Och skrålla en bit ner. 
Tack för bilderna, Lomma-Lasse.

Från världens elände till julmarknad i Lomma

Ingvar Kamprad, 90, har brutit höftbenet, skriker Kvällspostens papperstidning ut i dag. 
I den höga åldern räcker ett brutet höftben för släcka ett liv som kan bli till aska. Även för en kapitalist. 
Vi får se hur det slutar. 
En annan 90-åring gick det sämre för. 
Diktatorn och kommunisten, Fidel Castro:s liv blev däremot till aska. 
I Aftonbladet skriver rödrocken, Mikael Wiehe, en översvallande hyllning till diktatorn. I Sydsvenskan följer den utmärkte reportern, Henrik Brandão Jönsson, askans färd genom Cuba. 
Läsvärt. 
I dag väljs ny president i Österrike. Om det blir högerpopulistiska FPÖ:s Norbert Hofer, finns anledning till oro. Hela EU:s framtiden kommer skakas i sina grundvalar. Vi får garanterat ett mörkare Europa. 
Skiddrottningen, Charlotte Kalla, ställer även in Davos nästa helg. Det kan betyda mer stök med hjärtflimret än vad som har kommit fram. 
Finns tre skäl till det. 
Antingen har hon flimret kvar. PK-värdet i blodet är ännu för högt eller för lågt. Det tas genom ett blodprov, lämpligast i armen. PK-värdet ska ligga mellan 2 till 3 för vara godkänt. För Kallas del, kan det vara både ock. 
Till slut har vi så mycket annat elände i världen. 
Det får vi ta en annan gång. 
Därför känns det extra skönt med en stillsam julmarknad som i Lomma i dag. Julmarknaderna blir till plåster över världens elände. 
Tack Salvequick.

lördag 3 december 2016

”Sicken vicka” på Calle Rockbäcks BLOGG

Det började med att jag mjukade upp veckan i måndags, med en personlig betraktelse av den lilla pingstförsamlingen i Knutby. 
Intresset för den kristliga lekamen som havererade 2004 i Knutby, visade sig avsevärt större än jag tänkt mig. Intresset bland mina läsare klart jämförbart med när jag skriver om en ny krog på gång i Lomma. 
I tisdags skrev jag om ett märkligt intresse bland fransmän. Inte halva Frankrike men inte långt borta, invaderade plötsligt bloggen. 
Jag begrep ingenting. 
Jag begriper fortfarande ingenting. 
På det följde ett nästan lika stort intresse från Litauen. 
Mysko. 
Veckans bloggtopp kom när jag i torsdags och i fredags skrev om min son Johan. Hans dramatiska öde och äventyr i USA för 26 år sedan, sprängde alla gränser. 
Även från Litauen? 
I dag lördag släpper som bekant Johan sin senaste bok på Lomma bibliotek mellan klockan 12.00-14.00. 
Lycka till, Johan. 
Jag laddar för en ny spännande vecka.