Lomma Vårdcentral slår till mot coronaviruset

När jag idag besökte Lomma Vårdcentral, möttes jag av ovanstående plakat, innan jag ens kommit innanför dörrarna. 
Texten glasklar: 
”Om du vistats i Wuhan eller närliggande städer i provinsen Hubei, Kina, senaste 14 dagarna och söker för luftvägsinfektion och/eller feber: Gå inte in på mottagningen! Ring på ringklockan eller ring telefonnumret ovan.” 
Det där var ord och inga visor. 
Plötsligt kändes det som det farliga kinesiska viruset hamnade i mitt knä. Kom mig så nära, att jag nästan kunde lukta på skiten. Trots det är över 1068 mil mellan Lomma-Wuhan i Kina. Med bil, vill säga. 
Det skulle ta, minst, 127 timmar och 2 minuter, att färdas. 
Kändes obegripligt obehagligt nära. 
En sköterska inne på Lomma Vårdcentral upplyste mig klockan 13.00 under måndagen, att inget fall har rapporterats. 
Det var väl för väl, i alla fall. 
Jag undrar vad den där märkvärdiga kinesiska ambassadören i Stockholm, har att säga om saken. 
Han kanske vill att landets vårdcentraler tar ner skylten. 
Hur som helst, så har han tystnat. 
Det skulle till ett kinesiskt virus, för få honom hålla klaffen.
FOTNOT. Någon inom sjukvården, lämpligen Region Skåne, har stavat fel till coronavirus. Det blev av bara farten ett borttappat r, coronavius. Folk fattar säkert ändå.

Mello från Linköping-Robin Bengtsson vinner

Jag har smyglyssnat på kvällens bidrag, när första deltävlingen drar igång. Robin Bengtsson med, Take a chance, tar hem kvällens pott. Det finns en höjning i låten som jag gillar.

Fast Robin får en tuff utmaning i Sonja Aldéns, Sluta aldrig gå. Kvällens i särklass vackraste röst, med en snygg övergång som ger mig rysningar. Kan gå långt.

The Mamas lyfter aldrig. Synd. De har höjderna i sina röster, men, Move, stannar kvar på golvet i Saab Arena.

Suzi P med, Moves, är för mycket Mellanöstern för min smak.

Malou Prydz river av, Ballerina. Det är en riktig Mello-låt som jag hört tusen gånger.

Felix Sandman med, Boys with emotions. Inte alls min likör. Spolas.

Ovö försöker med, Inga problem som ger mig stora problem. Nej! 
Så grattis då Robin Bengtsson, med Sonya Alldén som lurar i vassen.

Bättre förr-kossorna blev handmjölkade

Mitt mjölkdrickande, har fått sig en smäll efter skandalen med Arlagårdens haveri. Kossor som vadar omkring i sin egen skit. 
Tar fram ett murrigt diplom från 1928. 
Min svärmor-se lilla bilden-, Asta, var 15 år och vann pris i handmjölkning. 
Fint värre. 
Det var kraftig god mjölk. 
Bra för benstommen på växande barn, sa man alltid förr i tiden. Korna vårdades med ömhet och stor kärlek. 
Min svärfar, Gunnar, var ett med djuren. 
Det mockades stup i kvarten. Strössel på, för kossorna skulle ha det bra. Mjölken en viktig näringskälla. 
Annat är det idag. 
Vi som såg Uppdrag Gransknings reportage, från den s k Arlagården med kor som vadade omkring i sitt eget träck, blev förfärade. 
Dagens kossor har blivit ett löpande band i en mjölkfabrik. Det är väl en sak, men kiss och bajs hör inte hemma i en modern mjölkfabrik. 
Något diplom som min svärmor fick, kommer Arla aldrig att få.

Dagens Kina: Coronaviruset-minns asiaten tog 5 miljoner liv

Här ligger 168 asiatensjuka värnpliktiga i en gymnastiksal på F21 i Luleå 1957. Det var trångt om saligheten. Hygienen inte precis världens bästa. 
Vad skulle göras? 
Folk föll som käglor. 
Vi som var med i livet redan på den tiden minns asiaten. En influensapandemi som tog fem miljoner människors liv runt om i världen. 
I dag får vi en flod med information om coronaviruset. 
Löpande information som kan vara nog så krångligt, ta till sig i den allmänna vilda floran med uppgifter. 
För mer än 60 år sedan fanns enbart tidningarna och kvart i fem Ekot i ångradion. TV hörde framtiden till. Internet sagans värld. Dåtidens information gick alltså sakta, omständligt, folk blev svårt sjuka och dog. 
Företrädesvis yngre människor avled av asiaten som dåtidens influensa kallades för, skriver Folkhälsomyndigheten. 
Tio år senare kom Honkong-pandemin. 
Nu drabbades äldre, ca 1 miljon människor fick sätta livet till. Själv minns jag, att jag åkte på både asiaten och Hongkong. 
I mitten av 1970-talet fick jag även en dos av den ryska snuvan som sänkte en snabbt. Frisk som en nötkärna ena stunden. I nästa stund var du uträknad med över 40 i feber. 
Numera tar jag influensasprutan varje år och hoppas på det bästa.
Ännu så länge har det funkat. 

Karldagen och den italienska maffian

I min familj heter alla av manligt kön Karl. 
Enklast så, komma ihåg vad alla heter. 
Därför firar vi gemensamt Karldagen den 28 januari. 
Heller i vart fall i dess närhet. 
I år tog vi en match med en tre liters flaska vin. Alltså inte en pappdunk utan en rejäl flaska sicilianskt rött vin. (texten fortsätter efter bilden)

Det var bara det. Korka upp härligheten visade sig bli en match mot den sicilianska maffian. Hårt och tufft. 
Sonen Karl fick ta till en speciell korkskruv från en vinstock i Moseldalen i Tyskland. Jävlar vad han slet.
En annan Karl kom fram och gratulerade till bedriften. När det äntligen sa... (texten fortsätter efter bilden)

...plupp! 
Fast högre. 
PLUPP! 
Där åkte korken ut som ett dämpat pistolskott. 
La Cosa Nostra (maffian) fick vika ner sig. 
Lätt var det inte. 
Karl blev faktiskt blank om pannan. 
Sedan åt vi pizza och drack upp vinet. Svårare än så är det inte av fira Karldagen, i all gemytlighet. 
Jo, en ska till. 
Alltid hemlagad chokladpudding till efterrätt.
"Hasta la vista, baby..." 

(kolla in vinglasen som är allglas från andra världskriget, bara en sådan sak)

Efter 60 år sopar MFF banan med IFK Malmö

Så här såg det ut, en gång i tiden. Det blir i år 60 år sedan IFK Malmö var störst i stan. Klubben blev tvåa i allsvenskan, gick långt i dåvarande Europacupen och rosades i parti och minut. 
Fast värst av allt. 
Den 11 maj 1960 förlorade MFF för första gången i allsvenskan mot IFK Malmö med 1-0 på Stadion, inför rekordpubliken 24 917 åskådare. 
Det skyldes på vinden. Det skyldes på vad som helst. Detta var ofattbart. MFF förlorade mot IFK Malmö!? 
Eric Persson låg vaken länge efter den fadäsen. 
Mardrömmen blev sann.
IFK vann faktiskt rättvist. 
Jodå, jag såg matchen.
På den tiden var Malmö kluven i två bitar: antingen var du gul eller så var du blå. Fotbollen i centrum, diskussion mellan gula och blåa på ALLA arbetsplatser i Malmö: på skolgårdarna, i mjölkaffären, i varje konditori och det var högljutt. 
Jag vet, för jag var med. 
Det där kan jag sakna numera. Hur kampen mellan blåa och gula dominerade vardagslivet i Malmö. 
I början av 1960-talet rasade IFK Malmö sönder och samman. En gammal fin klubb maldes ner, sakta men säkert, med hjälp av uselt ledarskap. 
Trist. 
Övermåttan trist.
Det fanns en friskhet i umgänget med gula och blåa fans som alla i Malmö hade nytta av. Konkurrensen kan få folk att blomma. 
Igår spelade MFF-IFK Malmö en träningsmatch. 
Malmö FF vann med 7-0. 
Bytte ut hela laget i halvtid. 
”Di gules” fans försvann redan under 1960-talet. 
Laget med, för den delen.
They Never Come Back.

Min läckra story om Bluebird Cafe i Nashville

När jag kom till Nashville, tillsammans med min familj för många år sedan, blev vi nästan paralyserade av all musik. 
För inte tala om hotellet. 
Ett berömt Inn-hotell, med spår av älgskog i hotellsängarna. 
Du milde min tid. 
I Nashville kunde allting inträffa, och på countrymusikens mecka, Grand Ole Opry, såg vi tusen och en stjärnor vi aldrig hört talas om, med bluegrasslegenden och skaparen, Bill Monroe 83 år, i spetsen. 
Vi förstod att vi kom från ett u-land, när det gällde countrymusiken. Däremot har vi gott om älgar. 
En annan dag sökte vi stillheten i en bit mat. Sökte oss bort och hamnade på, The Bluebird Cafe som låg på 4104 Hillsboro Pike, Nashville. 
Vi klev, utan vi visste om det, rakt in i countrymusikens ädlaste hjärta-se vinjettbilden. Här sprudlade musiken från mandoliner, banjon och gitarrer. Det var, ja, otroligt. Detta lilla cafe som varit en pissoar en gång i tiden. 
Min son Johan upptäckte, att bakom mig satt en av dåtidens stora stjärnor, Alannah Myles, och tuggade i sig en hamburgare. 
Hennes kioskvältare till låt, Black velvet. 
Johans favoritartist på den tiden, och en låt som håller än i denna dag. Sonen fattade mod, reste sig och gick fram till Alannah-se bilder här nedanför. (texten fortsätter efter bilderna)

Stjärnan skrev. 
Och sjöng. 
Lägereldsmusiken ramade in konstverket. 
På Bluebird Cafe liras det akustiskt. Kompositörerna framför sina egna verk. Många blir klassiker. 
Berömda. 
Lokalen liten. 
Het kärlek. 
Inget märkvärdig alls. 
Det är bara till spela och sjunga. Här upptäcktes senare bland andra, Taylor Swift och countryns blivande superstjärna, Garth Brooks. 
SVT visar just nu serien, Countrymusikens historia. I avsnitt nio dyker Bluebird Cafe upp. Missa inte serien.