Ärlighet krackelerar i valrörelsen

Efter valet den 9 september, står vi där med lång näsa. De flesta vallöften som sköljt över oss under valrörelsen, försvinner i tomma intet. 
Ärligheten krackelerar alltid i en valrörelse. 
Toppen-så här långt-tar socialdemokraterna hem. De känner tydligt, att de tappat fotfästet bland väljarkåren. 
Sverigedemokraterna är en svår och irriterande skugga. 
Partiledaren, Stefan Löfven, är svajig i debatterna. Han kör sin hemkokta retorik som blir vattnig likt en kokt med bröd. Därför öser han ut miljarderna över svenska folket. 
Det går inte en dag, utan nya miljardsatsningar pytsas ut från allsköns debattrundor, talarstolar eller intervjuer. Socialdemokraterna har tydligen ett eget bankvalv som är fyllt till bredden med kulor. 
Finansminister, Magdalena Andersson, har plötsligt fått en tung central roll i kampen om väljarna. Stefan Löfven måste ha uppbackning, annars går det rakt åt helvetet. Magdalena får bli ett extra kraftkorn. 
Igår-måndag-slog hon på trumman med en satsning på tre miljarder kronor för korta vårdköerna. Herre min Gud, varför har inget gjorts åt dessa evinnerliga vårdköer de senaste fyra åren? 
Brasklapp. 
Först ska en generalplan upprättas. 
Tänkte väl det. Det finns alltid en hake. 
Den där generalplanen kunde upprättats redan under Göran Perssons tid eller av Alliansregeringen. Då hade problemet med vårdköerna varit ur världen. 
Jaså, inte det. 
Nej, ärligheten krackelerar i valrörelsen. 
De andra partierna är inte mycket bättre. 
De valsar också omkring med miljardsatsningar. 
Och poliser. 
Det här landet hade haft 100 000-tals poliser om alla valpoliser blivit polisens poliser. Sammanlagt, alltså, under 2000-talets valrörelser. 
Ärlighet förvandlas till valfläsk. 
En något udda kombination. 
Vilket fall som helst, så är snart det kokta fläsket stekt. 
Tillägg: 
Under tisdagens eftermiddagen, presenterade Socialdemokraterna sitt valmanifest. Socialdemokraterna föreslår en extra veckas ledighet för föräldrar. Förslaget kallas för familjevecka. 
Reformen kostar 5,4 miljarder att genomföra. 
Vid sin sida när förslaget offentliggjordes, hade givetvis Stefan Löfven sitt eget vallok, finansminister Magdalena Andersson. Alltså ytterligare miljarder ska spenderas. 
Jo, sossarna har säkert ett eget bankvalv med Joakim von Anka som chef.

Kanonfotografen som dokumenterat Malmö FF sedan Hedenhös

Jag måste medge, att jag är uppskruvad efter MFF i går-söndag-utklassade Sirius med 5-0. Det hör inte till vanligheterna. 
Första halvlek en sorglig historia (0-0). 
I andra halvlek byttes ikonen, Markus Rosenberg, in och frälste, laget, publiken, mig och inte minst fotografen Pierre Mens. 
Alltid denna kanonfotograf. 
Människan är helt unik. 
Han har bevakat MFF och vad fan som helst sedan Hedenhös. Pierres bildskatt är unik. Ingen kan fånga matchbilder som denna mästare. Jag kan sitta och stirra på bilderna hur länge som helst. 
Bilderna fångar in betraktaren i ett nätverk av pixlar som Leonardo da Vincis penseldrag. När Leonardo flyttade bergen bort i fjärran, drog han i det närmaste en osynlig blå färg över bergen. 
Vips-så var bergen kilometer/mil bort i fjärran. 
Pierre Mens är kamerans Leonardo da Vinci, sanna mina ord. 
I våras fick han Malmö stads kulturpris för sina gärningar. För min del hade han kunnat fått ett helt museum med sin unika bildskatt. 
Vem mer än Pierre Mens, skulle bättre kunna rangordna de tre bästa MFF-legenderna genom alla tider? 
Inte helt lätt. 
Jo, för Pierre Mens. 
Han skickade mig fyra. 
Zlatan, Rosenberg och Bosse Larsson med...Ricky Bruch?! 
Den bilden är en pärla.
Tack, Pierre. 

Memoarflik: Sverige-landet som tystnade

I en demokrati är det så fiffigt ordnat, att det som medborgarna inte ska få reda på, begraver myndigheterna i diverse arkiv. 
Så djupt in som möjligt. 
Hemligstämplat. 
I bästa fall kan vissa heta/glödheta ärenden bli offentliga för allmänheten först efter 50-100 år. 
Till vad nytta? Då är vi väldigt många som lämnat detta jordiska liv. 
Mer än 60 år efter andra världskriget tog slut, fick vi som exempel veta att landsfadern, Tage Erlander, under kriget var chef för 14 hemliga koncentrationsläger. 
I Sverige. 
Något som redan städats under mattan. 
Efter andra världskriget sänkte sig en tystnad över Sverige som jag upplevde som barn. Ingen talade om nazisternas illdåd. 
När jag frågade vuxenvärlden, fick jag standardsvaret: 
”Sånt pratar vi inte om”. 
I stället var det fritt fram, till och med hylla en sådan blodig jävel som Stalin. Kommunismen hade och har en väldigt hög röst i Sverige. Den har verkligen inte tystnad mitt i allt annat som tystnat. 
När jag som vuxen blev journalist, åkte jag på munkavle av en feg redaktionsledning. Detta är så många år sedan, att det då fortfarande rådde näst intill total tystnad om nazisternas förskräckliga illdåd. 
Nu skulle Sveriges Hitler, paret Oredsson, hålla ett av sin första-om inte första-hemliga nazistiska möte med likasinnade på Orust, Bohuslän. Tyska nazister från andra världskriget var också inbjudna. 
Jag snokade reda på var-när-hur. 
Inte helt lätt alls. 
Dessutom farligt. 
Självklart något som borde bevakas. En jättenyhet på sin tid. Dessutom var jag garanterad ensam om nyheten. 
Då fick jag reda på av redaktionsledningen, ”att sådant skriver vi inte om”. Tystnad beställdes. Jag åkte på munkavle. 
Det retar mig än i denna dag.
Sitter som berg i mitt huvud.
Hur hade det inte kunnat sett ut, om jag fått avslöja nazisterna intåg på allvar i Sverige för snart 50 år sedan? 
På den frågan finns inget svar. 
Vi kan bara gissa.

Så firar ensamkommande i Lomma uppehållstillståndet i Sverige

Det här är Taher och Mangal, 18 år gamla. De kom till Sverige för tre år sedan som ensamkommande barn från Afghanistan. 
Numera ingår de i den grupp av ensamkommande som placerats i Lomma. Taher har fått uppehållstillstånd, medan Mangal går i väntans tider. 
När jag under gårdagens eftermiddag såg, att några satte upp ett tält på Strandängarna i Lomma. Alltså samma plats där Dansveckorna brusade fram för en tid sedan, väcktes min nyfikenhet. 
El-skotern tvärnitade. 
Först var de avvaktande. 
Sedan lossnade det. 
Det märkliga var, att jag kände igen båda till utseendet. 
Mycket riktigt. 
De har under sommaren jobbat som kyrkogårdsarbetare uppe vid kyrkan. 
”Då är det ni som krattat så fint på min mammas grav, ” sa jag som den mest naturliga öppningsrepliken i världen. 
Det som överraskade mig mest, var att de pratade en alldeles utmärkt svenska. Taher och Mangal de första ensamkommande jag skamligt nog har träffat. 
De var ivriga. 
Ville skaffa sig ett liv i Sverige.
Beredda jobba stenhårt för en lyckad framtid. 
Båda på god väg. 
Tränade brottning med Lommas klassiska brottarklubb, BK Envig. Inte alls konstigt i mina öron. 
Kraftsporterna är en stor sak i de centralasiatiska länderna. 
Tältet restes för kvällens fest. Deras kompis Ahad, hade fått uppehållstillstånd. Något som måste firas. 
På Afghanskt vis. 
Med mattor utlagda som golv i tältet. 
Min känsla helt spontant efter vårt möte: det här är två ynglingar som kommer skaffa sig ett bra liv i Sverige. Ivern minst lika stor som när Karl-Oskar kom till Amerika i Mobergs utvandrarserie.
Hoppas festen blev lyckad. 

En sommarsaga-jakten efter storvilt i Lommaskogen

Vi sammanstrålade i korsningen Hamnallén/Södra Västkustvägen. På vägen ut mot Bjärred. Före detta pansarsoldaten, Pär Sturesson, på cykel. 
Vi gjorde honnör och patron ur. 
”Hej,” sa Pär.
På väg till sin båt för badutflykt med käraste. 
”Hej,” svarade jag och drog mitt uppdrag: kartläggning av varg och björn i skogslungan mellan Lomma-Bjärred, Haboljungs fure. Utsänd av Länsstyrelsens Räkna Vilt och Brett. 
Den före detta pansarsoldaten Sturesson såg både förvånad och överraskad ut. 
Önskade mig till slut ”lycka till” med kartläggningen. 
Sedan gjorde vi honnör. 
Det hastiga mötet upplöstes. 
Haboljungs fure bjöd denna torsdag på årets sista(?) sommarsol. Naturreservatet korsas av en förnämlig asfalterad gång-och cykelbana. 
En stillsam oas med knotiga roliga tallar som planterades under 1950-talet för binda sanden. Ett ställe för skogsfåglar som större hackspettar, kungsfågel och svartmes. Hämpling förekommer och hornuggla ses regelbundet i reservatet. 
Till däggdjursfaunan i området hör bland annat rådjur, vildsvin och räv. Läser jag till mig i Länsstyrelsens information.
Några björnar eller vargar siktades inte. 
Var heller inte väntade. 
Naturligtvis.
Inga galenpannor, här inte.
Det blev i stället en skön tripp, där jag fick undvika köra ihjäl grodor med min el-skoter. Så före detta pansarsoldaten och Lommabon, Pär Sturesson, kan en annan gång bjuda käresta kaffe med dopp, utan behöva ta med någon kanon.
En fridsam fika på filten.
Långt borta från all valhysteri och krig.
Kändes det som.
Fast ändå så nära.
Se där-en liten sommarsaga från en stillsam oas, där du kan sjunga ”små grodorna” utan någon hör dig. 
Fast en bit bort brusar Södra Västkustvägen. 
En dödsfälla för våra grodor.
Tänk på det. 

En händig man i Lomma

Per Gessle skrev en låt som heter just, En händig man: 
”När inga blommor blommar i din korg 
Är jag en vän som suddar ut din stora sorg” 
För min egen del var det kökskranen som sprungit läck. Dropp, dropp...förvandlas till sorgliga droppar. Blommorna i korgen vissnar också. 
När man då inte vet vad som är fram eller bak, in eller ut, på en helt vanlig liten gummiring som också kallas packning. 
Gessles text snurrar vidare: 
”Jag kommer hem till dej jag är en händig man 
Ring till mej jag kommer så fort jag bara kan” 
För min egen del heter Gessles händige man grannen Peter. 
Alltid denna Peter. 
När saker och ting inte går som det ska. 
Peter.
Egentligen är han hela min bostadsrättsförening Peter. Hela människan är en vandrande verkstad-se löpet. 
Peter kom. 
Sågs. 
Och segrade. 
Snabbare än jag kan säga packning. 
Det är sådana människor världen behöver, när jag står med tummen mitt i handen. Även president Donald Trump skulle behöva en Peter som täppt till truten på människan med en gummiring. 
Det får bli Peters nästa uppgift-dropp, dropp...slut.

Bloggen avslöjar: Alkoholen Lommaborna drack mest av i sommar

Nej, det är varken röda viner från Frankrike. Inte ens vita viner från vackra Moseldalen i Tyskland. Inte ens öl som man kanske skulle kunna tro. 
Det är roséviner. 
Kanske inte mycket att yvas åt, men ändå. Lommaborna har mer än väl läskat sig med väl avkylda roséviner i årets sommarhetta. 
Jag tog mig en tur in med el-skotern på Systembolaget i Lomma. Det är för övrigt en alldeles utmärkt affärslokal för en el-skoter: breda gångar i kombination med en förtjusande hjälpsam personal. 
Jag passade på fråga vad som Lommaborna köpt mest av i sommar. Vilken alkohol som gått mest åt för släcka törsten i årets varma rekordsommar. Svaret kom snabbt: roséviner, både flaskor och lådor/kartonger. 
Det lär inte röra sig om små mängder som gott åt. Rosévinerna har lagt sig som ett behaglig täcke över Lomma kommun. 
Något förvånad blev jag. 
Trodde ölen var det stora dragplåstret. 
Men icke, sa Nicke. 
Rosévin ska det alltså vara. 
I vart fall i Lomma. 
I en annan tid var rosévin inget svensken satt och pimplade. Det var på den tiden folk köpte en flaska Mateus, för ge bort som en något udda present. 
Annars. 
Icke, sa Nicke. 
Vi har fångat dagen.