Skrällen! Owe Thörnqvist-88 år i mars-till Mellofinalen

Den här fantastiske artisten och textmakaren, fastnade redan i mitt minne för 60 år sedan. 
Vem minns inte låtskatter som, Dagny, Rumba i Engelska parken, Wilma (kom hit och spill) eller Varm korv boogie, med flera örhängen.
"Du glömde, Ett litet rött paket. Sven-Ingvars superhit för 50 år sedan. Den skrev Owe också," upplyser mig, Leif Georg som ringer med andan i halsen.
Owe reste runt i Folkparkerna. 
År ut och år in. 
En gång blev det en riktig skandal. 
I Töreboda Folkets Park fick en fylletratt en rak höger av Owe Thörnqvist. 
Mannen såg stjärnor i Engelska parken veckan lång.
Rubriker och löpsedlar. 
I kvällens Mello var han gammelfarfar/morfar åt resten av startfältet. Owe Thörnqvists låt, låter som Owe Thörnqvist alltid har låtit. Klassikern, Varm korv boogie, fanns givetvis instoppad i den nya boogielåten med munspel och allt. 
Människan fyller 88 år den 12 mars. Dagen efter finalen på Friends Arena. Det är mer än bra. Fantastiskt. 
Inte nog med det. 
Låten sitter som Owes alla låtar alltid har gjort.
Träffsäkert.
Foliehatten blev inte förvånad om över finalplatsen. Robin Bengtsson, som fyller 27 år i april, tog den andra platsen. 
Men Herre min Gud: här kommer Owe. Endast ett öga kvar som har gula fläcken. 
Lira munspel och sjunga kan han fortfarande, så hela landet gungade i boogietakt. 
För slår det får väl Christer Björkman plocka in Lasse ”Tangokavaljeren” Lönndahl nästa år. Han putsar då Mellorekordet i ålderdom med att fylla 90 år 2018. 
Still going strong, är han fortfarande. 
Se klippet här nedanför.
Men Owe! 

Christer och jag twittrar som Trump-fast på Facebook:

Lommabornas tuffa dom över Donald Trump

Det som ingen trodde skulle inträffa, har verkligen inträffat. 
USA och världen har fått en amerikansk president som beter sig irrationellt och bortom all rim och reson. 
Donald Trump har varit president i en månad. Redan har han lämnat avtryck som får världen att gapa av pur förvåning. 
Något slut skönjas inte, för inte-visste-vi-var-vi-va-va. 
Är det ungefärliga läget. 
Det är mannen som gett attack är bästa försvar ett eget ansikte. Hur korkat än alla fake news han sprider omkring sig, kör han på utan att riktigt veta riktningen. 
Jag har naturligtvis pratat med en hel del Lommabor om Donald Trump. 
”Verkar galen," lyder för det mesta standardsvaret. 
Vännen, BG, satte emellertid namnet i dag. 
”Han har hela alfabetet.” 
Precis så är det. 
Människan har hela alfabetet. 
Det får bli det amerikanska. Då slipper han det svenska å-ä-ö.
Om det nu kan vara en tröst.
Tänker genast på den där ADHD-utredningen som presenterades i går, som visar på att personer med den bokstavskombinationen har något mindre hjärnor, än personer utan ADHD. Då bör inte Donalds hjärna vara större än en ärta. 
Klart mindre.
Mycket klart mindre.
En ärthjärna, Gott Folk.

Zlatan glödhet-Hattrick!

Efter sitt hattrick mot St Etienne i Europa League är Zlatan glödhet igen. Manchestertidningen, Evening News, har lagt ut Zlatan Ibrahimovic rödtonad. 
Denna unika målmaskin gör alla Manchester Uniteds mål (3-0), hemma på Old Trafford. 
Själv missade jag målkalaset. 
Denna afton valde jag premiären för en spännande dokumentär i SVT1, Löftet. Första avsnittet fick mig tänka på sommarstugemordet i Arboga. 
Den 42-åriga kvinnan som nu sitter häktad, har något gemensamt med den kvinnliga huvudpersonen i Löftet. Det handlar i båda fallen om mord på sina föräldrar. 
Jag kunde spelat in dokumentären. Sett den senare.
Ett misstag. 
Förlåt mig, Zlatan. 
Jag lovar bot och bättring.

Astmamedicin: Fritt fram för norsk skidcigarr-42 OS medaljer!

Här sitter jag, klädd i en norsk lusekofta med tillhörande mössa. Min svägerska, Gun-Britt, stickade hela klabbet åt mig för en del år sedan. 
Ett väldigt bra hantverk av GB som skulle fått de flesta norrmän, att köpa hela mig på en auktion. 
Lusekoftan går inte att ha på sig inomhus. Alldeles för varm. Det är på vippen att man tappar andan. 
Vilket man gör om man nu har astma, vill säga. 
Tappar andan.
Då får andtäppan genast hjälp av den bråkiga astmamedicinen som hittills gett Norge 42 OS-medaljer. 
Fler kommer det att bli nu. 
För i dag-torsdag-kom utredningen som norska skidförbundet själv startade i september. Den ger Norge fritt fram att använda astmamedicin i skidtävlingar. 
Skidcigarr på. 
Det låter nästan som ett skämt. 
Det hårt kritiserade förbundet genomför utredningen på sig själv. 
Lever vi i en pajasvärld? 
Tydligen. 
Borde ringa Donald Trump och få honom twittra. 
Han kanske inte röker. 
Inte ens en norsk skidcigarr. 
Fast han om någon behöver snart nog få hjälp med andningen. Precis som de norska skidåkarna.
Tablå. 

Trumpfri dag: Varför luktar toapapper illa?

Förlåt. 
Det här är ingen liten skitsak. 
Det är nämligen dagens fråga på en hel del sociala medier. Folk luktar på sitt toapapper och skriver små frågor: varför luktar mitt toapapper illa? 
Jag rusade ut på toaletten och luktade på vårt toapapper. 
Jo, banne mig. 
Det luktade verkligen inte gott. 
En annorlunda skitlukt, helt enkelt. 
Redan före. 
Möjligen är det konsumentmagasinet Plus som dragit igång folks luktande på sitt toapapper. För en tid sedan tröskade programmet igenom marknadens toapapper: vilket märke är bäst i test. 
Vi använder ca 160 rullar per person och år, i det här landet. Då har jag inte plockat med ca 700 000 muslimer. De tvättar sin bak med vatten efter varje tronbestigning. Faktiskt väldigt hygieniskt. 
Kanske något att ta efter nu när toapappret stinker redan före debuten, så att säga. Jag kan också konstatera att det finns folk som har helt luktfria toapapper. 
Hur som helst. 
Det är full rulle på landets toaletter. 
Tills pappret tar slut. 
Ja, sedan rullar det på igen.

Segervittring: Foten en millimeter framåt

Det är det lilla som gör det. 
Kampen om min högra fot som riskeras få kapas av, går framåt. 
Med en millimeter (1). 
Det kan tyckas vara en skitsak. 
För min del betyder det oändligt mycket. 
Foten med ett hål som ett kulhål, dömdes i fredags ut av en läkare på Vårdcentralen i Lomma. Vid dagens omläggning och mätning av den utmärkta sköterskan Linda, visade det sig mot alla odds, att läkeprocessen börjat. 
Med 1 mm (millimeter). 
Framåt. 
Åt rätt håll.
Inte bakåt.
Hålet har alltså blivit mindre. Inte mycket, men det räcker för göra mig överlycklig. Det såg dessutom riktigt bra ut. 
En ny kur på kuren med penicillin kommer definitivt knäcka inflammationen (man måste vara positiv). Det får bli en high five. 
Nu kör vi!

”Att döda människor är som dricka vatten”

Det går inte släppa våldsutvecklingen i Malmö. Jag skrev redan för sju år sedan på bloggen, att jag inte kände igen min barndomsstad. Det var jävligt nog redan då, med slangbomber mot blåljuspersonal. 
Sedan dess har dödandet spridit sig ut över staden. 
Människor har kommit från Mellanöstern med en helt annat kultur i bagaget: stamfejder, klanbildningar och tyranner i tusentals år. 
Döda en annan människa är som dricka vatten. 
Ingenting märkligt alls. 
Något det inte talas om alls är förekomsten av droger i dessa länder.  De finns i drivor. Stora problem.
Koranen ger fritt fram, men förbjuder alkohol.
Iran är nedlusat med droger. Regimen bryr sig inte. 
Tvärtom. 
Droger avleder tankarna på politik och befrielse, skriver Amineh Kakabaveh i sin bok, ”Amineh-inte större än en kalasjnikov. 
I Malmö är det så att 15-åringar skjuter folk till döds. Det råder fullständig galenskap. 
Möjligen hjälper Kakabaveh mig in på rätt spår när hon skriver, jag citerar: 
”Det Mellanöstern jag kommer ifrån är ett Mellanöstern där folk dödar sina bröder och systrar, sina politiska motståndare eller andra människor enbart för att de har annan politisk eller religiös inriktning. 
Att döda människor är som att dricka vatten för många. 
Krig och vapen är närvarande från barnsben, små pojkar får lära sig hämnas på andra om de blir slagna eller orättvist behandlade. De växer upp till män som praktiserar detta.” 
Min tanke stannar upp.
Afghanistan är till exempel världens största producent av cannabis. 
Vad har det gjort med de ensamkommande barnen (!?), från just Afghanistan? 
Det finns tusen frågor, men inga svar. 
Amineh Kakabaveh har i alla fall gett mig något att fundera över.
FOTNOT. Bilderna på vattendrickarna är min illustration.