Sossarna första maj tåg i Lomma somnade in-bara Calle Rockbäcks blogg tågar

 

På bilden ser ni socialdemokraternas sista första maj tåg i Lomma. 

Året är 2018. Sedan skrotades denna klassiska demonstration. En tradition gick i graven. 

Uppslutningen helt enkelt för dåligt. 

Till slut var det fler plakat i luften än hängivna socialdemokrater i tåget. Det var helt enkelt inte kul längre. (texten fortsätter efter bilden)

Redan 2011 försökte man skaka liv i verksamheten. Det räckte inte ens med afrikanska rytmer som bankades fram. Första maj tåget i Lomma tunnades ut. För att till slut försvinna in i evigheten. 

Idag på arbetarnas dag försökte man blåsa liv i rörelsen igen på Centrumtorget i Lomma. 

Inget tåg men tre(3) talare. 

Något av rekord i byn. 

Tyvärr kunde jag inte kolla in hur det gick. Min svajiga hälsa satte käppar i hjulet. Kom inte ens utanför dörren. 

Till nästa års första maj, har jag en uppmaning till kommunens oppositionsråd, Per Bengtsson(S). 

Skaka liv i tåget igen. Sälj in det som årets händelse i Lomma. En manifestation med krut i, med andra ord. 

Numera får jag sitta hemma med mina plakat. 

”Rockbäck har spårat ur,” sa hustrun och frynte på munnen, men tyckte det där med fri sprit, öl och vin på äldreboende lät spännande. 

Tja, varför inte.

Något kul får man väl ha, när vår Herre bankar på dörren.

 

 

Margot Wallström-vallok med förhinder. Fick ställa in

I bland blir livet inte riktigt som man tänkt sig. Margot Wallström lanserades hårt som sossarnas vallok i valrörelsen som nu rullat i gång. 
Första stoppet för Margot blev inte riktigt som hon tänkt sig. Det blev nästan upp-och-ner. 
I fredags kom hon till Hyllie Stadion i Malmö för att hålla valtal. 
Valloket pustade in till ett folktomt torg. Nja, inte riktigt. Där fanns några glada kissnödiga SSU:are. 
Inga fler. 
Jo, massmedia som vänligt nog inte skrev många ord om det socialdemokratiska mässfallet. För Margot ställde in. 
Det var inte roligt längre. Tala valfläsk inför ett tomt torg? 
Vallok med förhinder. 
Bättre lycka nästa gång, Margot. 
Det är inte bara SJ som har problem med tågtrafiken. 
Fast Margot höll i alla fall tiden. Fattas bara annat. 
 Partiet har tågtiderna med i sitt valpaket.

Från botten till toppen-resan åter till livet

Från botten till toppen? 
Nåja, än är jag inte där, men på väg. 
Bit för bit. 
Dag för dag. 
Bottenläget ser ni på löpet. 
Blåslagen och livsfarligt skadad efter olyckan den 3 april. Då var det inte mycket med herr Rockbäck. 
Huvudet uppsvällt som en ballong. Nästan uträknad, men bara nästan. 
Min livsvilja gick segrande ur striden med liemannen. Fast det hängde på det berömda håret. Icke att förglömma familjens enorma insats. Också livsavgörande.

Därför är det extra roligt att kunna summera juli månads aktivitet på bloggen. Det här är inlägg 35 denna månaden. 
Det är en tämligen normal produktion i texter och bilder. För min egen del, är kanske bäst att tillägga. Det får en stackars sate vara nöjd med. 
Detta trots att mitt revir endast består av Täppan. Tämligen smalt upptagningsområde, om Herrskapet förstår vad jag menar. Än så länge, är kanske bäst att tillägga. 
Mitt bloggande är för övrigt en utmärkt medicin. 
Dessutom receptfritt.

Skapandet av löpsedlar är en kul utmaning. Några av juli månads skörd ser ni här ovanför. Vilken som varit roligast att trixa till?  
Driften med Gudrun Schyman. 
Ett löp som jag tycker är rätt så kul. Fyndigt. Faktiskt. 
Mitt bloggande har varit en viktig del i min resa åter till livet. En resa som är säkrare än åka tåg med solkurvor och nedfallande kontaktledningar. 
Fast nu ser jag fram emot att må toppen på allvar. Jag är på väg. Bottenläget är ett dystert minne blott. 
Heja livet! 
Vi syns i augusti.

Lommabanan: Hetaste potatisen-kämpa på!

Det är inget snack om saken. Lomma genomgår en omfattade förvandling som började för tio år sedan. Det kommer att pågår fullt ut minst tio år till. 
Det byggs på längden. 
Det byggs på tvären. 
Fast inget engagerar de boende så till den milda grad som Lommabanans framtid. 
Den hetaste potatisen: fler tåg, tågens hastighet, gods, buller och framför allt säkerheten för oss boende i Lommas centralort. 
Under onsdag kvällen samlades man därför mangrant för ett informationsmöte med berörda myndigheter i Pilängsskolans aula-se klippet från dagens Sydsvenska.
Ingen oro stillades direkt.

Jag förstår oron. 
Lommabanan skär som en kniv rakt igenom samhället. 
Dessutom (1) har jag själv bott granne med järnvägen under ett antal år, 1982-1987. 
Det första året upplevde vi inte bara den livliga godstrafiken utan även persontrafik. Jag lovar. Ljudnivån när 30-40 godsvagnar brakade förbi öronbedövande. 
Satt vi ute en skön sommardag och förde ett stilla samtal, fick vi läsa varandra läppar när godset brakade förbi. 
Dessutom (2) skakade grogg glasen oroväckande. 
Dessutom(3) hade godset allt för ofta tankvagnar som innehöll okända kemikalier för oss. Det stilla samtalet brukade genast fokusera på kemikalierna, för tänk om. 
Ja, tänk om en urspårning? 
Vi hade fått skiten rakt över oss. 
Nej, kämpa på gott folk.