Lomma kvider: Rör inte mitt snus-EU vill krossa en miljon svenskars fröjd och lycka

 

Själv testade jag för första gången snus för snart 60 år sedan. I ungdomligt övermod. 

Lössnus. 

Ärligt talat. 

Det var ingen hit. 

Spottade och fräste som en ilsken kobra. Portionspåsar var ännu inte uppfunnet. 

På den tiden var det mest gamla gubbar som köpte sitt snus i lanthandeln. Fick det inslaget i ett brunt papper. Starka saker som brände sig fast under överläppen. 

1967 kom så den runda dosan. Röda Lacket, om någon minns den. (texten fortsätter efter bilden)

En rund röd dosa. Lössnuset poppades upp. Målgruppen var vi ungdomar. 

Givetvis åkte vi dit. 

En kort stund.

I alla fall jag. 

Det var först under några år in på 1970-talet som portionssnuset såg dagens ljus. 

Tre Ankare. 

Fruntimmerssnus, sa vi tuffa grabbar. Nej, jag gick vidare till grovsnus. 

Ska det vara, så ska det vara på riktigt, liksom. Det blev både cigaretter och snus.

Truten full.

Cigaretterna plockade jag bort för mer än 30 år sedan. Snuset blev kvar.  

Nu är snuset åter under attack. EU verkar hata en miljon svenskar som snusar. 

Redan för tio år sedan ville man införa ett totalförbund mot allt snusande. Det blev ett Herrans liv bland oss snusare. Den gången vann vi matchen. 

Nu vill EU chockhöja snuset. En dosa kan komma kosta 120-130 kronor. 

Vettlöst. 

Fast den var den borgerliga regeringen i Sverige som började. Redan när de kom till makten 2006 höjdes en dosa från ca 18 kronor till mer än det dubbla. 

Tack för det, Fredrik Reinfeldt. 

Nej, tacka vet min morfars snusdosa. Snuset kostade några korvören. 

Det var bättre förr.

 

 

Därför firade jag min namnsdag Axel

 

Moster Greta bodde under sin livstid i Strömsberg. Ett av dessa berömda vallonbruk i norra Uppland. 

Hon var gift med skogshuggaren Martin (dog 1975) som var bror(!) till min morfar Axel som gick bort julaftonen 1943. Det är efter honom jag heter Axel. 

Greta och Martin underbara människor. Vi älskade verkligen varandra. 

Moster Greta som gick bort för mer än 40 år sedan, hade som andra namn Margareta med namnsdag den 20 juli. Då slogs det på stort. 

Avsevärt viktigare än födelsedagen. 

Det bakades sju sorters kakor i stugan. Kokkaffet puttrade. Moster Greta sjöng gärna för gästerna. Morbror Martin tog sig några raska supar ute i vedboden. Det var ett namnsdagsfirande som fick skogens folk att trivas. 

Ett stort tack till alla som hörde av sig på min namnsdag Axel. Själv tänkte jag mest på min morfar Axel i Rocknö som jag aldrig fick träffa. 

Det är sådant som svider.

Tack igen alla Facebookvänner.

Skickar er mina tankar från Lomma.

Farfars munskydd i jul-TOMTEMASK!

I går-tisdag-blev ett glatt besked som en frälsning för allt 70-plussare. Anders Tegnell på Folkhälsomyndigheten, trumpetade ut den efterlängtade nyheten: lättnad för 70-plussare fram över, ska också kunna fira en normal jul med lämpligt avstånd vid julbordet tillsammans med familjen. 
Det här var en riktigt God Jul-nyhet, innan trädens blad skiftat till höstens vackra färger. Vi är som bekant snart där. 
Ett astmapip skar genom luften, när vi 70-plussare andades ut, efter snart sju månaders karantän. 
En annan nyhet som kom igår, var att lokalt ska man själva få bestämma vid klusterutbrott om användandet av munskydd. 
Även här kommer ett förtjusande astmapip från farfar och morfar som i jul sätter på sig en tomtemask som munskydd. 
Går hur bra som helst
Ingen närker ändå någon skillnad.
Tomtegubbar slå i glasen, låt oss lustiga vara. 
Allt frid och fröjd, således. 
Covid-19 kan dra dit pepparn växer.
God Jul, Anders Tegnell! 

Här kommer Axel

Söndagens namnsdagsbarn är Axel. 
Det är jag det. 
Min morfar, skogsmannen, hette Axel. Dog julen 1943. Blev endast 50 år gammal. Föll plötsligt död ner i köket, en bit från järnspisen. Han slet ihjäl sig som skogshuggare i bolagets stora skogar i norra Uppland. 
Ingen kunde som min morfar dra ner en grov gran med svansen: ett styvt, brett, självbärande blad med svag bågform och kraftiga tänder. När den var välskött tålde den att forceras och gav därför korta fällningstider. Den fysiskt starke hade fått ett verktyg som tillät ett snabbt arbetstempo (Wiki). 
Det här var ingen såg, för den som var klent byggd. Jag kan gott föreställa mig hur morfars muskler spände ut storvästen. 
Jag har fått berättats för mig, att morfar Axel var en mycket snäll människa som ville alla människor gott. 
Ställde alltid upp. 
Musikalisk. 
Spelade nyckelharpa tillsammans med sina bröder. 
Varje storhelg som jul, påsk och midsommar, söp morfar till. Jag har kvar hans motbok. Där kan jag se att det beställdes hem två liter brännvin till varje storhelg. Hans bröder spädde säkert också på med skogsblomman. 
Hembränt om någon inte förstod. 
Jag kom till världen tre år efter morfar föll död ner, så jag fick aldrig träffa honom. Trots det bär jag honom levande i mitt minne. 
Sluter jag ögonen och andas in, kan jag fånga upp den trivsamma lukten av kåda, från de sträva kläderna, när han kom hem till stugan efter ett dagsverke i skogen. Förstår ni nu varför jag älskar heta Axel, precis som min morfar. 
Dessutom fick jag denna förträffliga dag två trisslotter av hustrun. Jag ska tänka på morfar Axel, när jag skrapar fram segern. 
Håll tummarna. 
Avrundar med en bild på mormor Anna och morfar Axel. 
Människor att älska.

Drama Lomma Hamn: Pelle räddade barnet från drunkningsdöden

Här står Pelle och pekar ut var den lilla 7-åriga flickan föll i vattnet. 
Det var i fredags. 
En helt vanlig dag i Lommas småbåtshamn. Vissa lättade ankar för en tur ut på Öresund. Andra som tog sig en promenad i det fina höstvädret. 
Njöt av stillheten. 
Nere vid den lilla bryggan som Pelle står och pekar mot, klev den lilla flickan och hennes morfar ombord på en liten gummibåt. 
Gummibåten kantrade. 
Båda föll i vattnet. 
Så måste det gått till. 
Nu utbröt fullständig panik. 
Morfar flaxade vild med armarna, kan tänkas. Barnet skrek av förtvivlan. Hon höll på drunkna. På landbacken stod mormor och skrek hysteriskt på hjälp. Det är så man gör i hastigt uppkomna nödsituationer. 
Stillheten i småbåtshamnen bröts som genom en pisksnärt. 
Pelle som driver Skånsk Dykservice, alldeles ovanför bryggan skyndade till hjälp. Visserligen är han en mycket rutinerad dykare, men det behövdes aldrig några dyk. 
Efter en stund fick han grepp om det livrädda barnet i hamnbassängens vatten. Drog henne upp på bryggan och räddningen. Morfar klarade själv sin räddning till bryggan. Gummibåten taxade försiktigt ut i bassängen. Tom på folk, men upp och ner, kan tänkas. 
Möjligen grät mormor av lättnad och ännu möjligare kramade hon flickans räddare från drunkningsdöden i Lommas hamnbassäng med segelskutorna som tysta vittnen. 
Dramat slutade lyckligt. 
Morfar var också omskakade och dyblöt in på skinnet. Pelle som är det mest kända ansiktet i hamnen, kunde pusta ut. 
Ett vardagsdrama i Lomma som kunde slutat på sämsta vis. 
Nu blev Pelle hjälten i dramat. 
I lördags kom en glad och lättad mormor med en flaska vin samt en låda med chokladhjärtan. ”Tack Pelle”, sa en glad mormor. 
Bättre än så, kan knappast en solskenshistoria sluta. 
På bilden här nedanför (krysset) kan ni se var ungefär gummibåten möjligen, men bara möjligen, slog runt med morfar och hans barnbarn. 
Lomma kommun delar varje år ett pris för berömvärda insatser. Pelle borde vara en självklar kandidat. 
FOTNOT: Förslag om nominering av pristagare ska ske skriftligt till Kommunstyrelsen, Lomma kommun, 234 81 Lomma senast den 30 september. Förslaget ska ange vilken berömvärd insats som genomförts. (hämtat från kommunens hemsida)

Unga kvinnor jagar ”gubben” Rockbäck

Snacka om vara i ropet. 
Aldrig någonsin skulle varken min farfar eller morfar drömma om något liknande på sin tid. 
Det går inte en dag utan jag uppvaktas av lättklädda unga damer med käcka utrop. 
Det är inte alls konstigt om en stackars sate blir gubbsjuk. 
Med blickar och kroppar som skulle kunna få isen att smälta på Antarktis utan klimatpåverkan, vill de inte annat än förföra mig. 
De skola icke veta vad de sköna tänkas kunna få: en gammal gubbe som är ett vandrande apotek med urininkontinens, samt ett minne som snart skickar in gubben i drömmarnas värld. 
Visst, jag fattar grejen. 
Det är mera plockfåglar än lockfåglar som fjädrar upp sig för mig i dessa attacker. 
Familjen behöver inte vara orolig. 
Var har jag lagt mina glasögon?