Märkliga saker inträffar: Äpplets resa från Lomma-fick både namn, ansikte, dans och en sång

 

Det här äpplet vilar tryggt i min högra hand. Det är ett stort äpple. 

Väger 330 gram. 

Köpt i en Lommabutik. Kostade över 10 kronor eller 31.90 kr/kg. 

Svindyrt. 

Men trots allt ett vanligt äpple. 

Än så länge.

Fast större än störst. Det var storleken som fick mig köpa äpplet. Såg ut som äpplet var uppvuxen på steroider. Frågan självklar. Var kom äpplet ifrån? 

Knappast från Björn Ranelids äppelodling på Österlen. Alldeles för stort för det. Svenska äpplen avsevärt mindre. Min nyfikenhet väcktes. 

Äpplets vindlande svindlande resa från Lomma startade. Fanns en liten lapp på äpplet, Marlene Royal Gala och så, Daughter Of The Alps. Alpernas dotter. Flott, minsann. Det fick bli min ledtråd. 

Först hamnade jag i Australiens Österlen med vackra äppellundar. 

Däremot inga alper. 

Jag hamnade fel. 

Visst, äpplet fanns där, men helt fel land. 

Jakten gick vidare. 

Kändes bråttom. 

Mitt äpple fick inte bli till en äppelskrutt. Så hamnade jag i Chile. 

Ännu ett fel land. 

Efter mycket om och men fick jag till slut träff. Hamnade i italienska Terlano i Sydtyrolen. 

En vacker plats. 

Terlano.

Det var därifrån mitt äpple kom. Väldiga odlingar som får Österlens äppelodlingar att blekna. En resa på över 130 mil innan äpplet hamnade i min Lommabutik. Inte nådigt, vill jag säga. 

På plats i Terlano fick jag redan på att konstnären, Francesca Cito, vunnit en tävling. Gett mitt äpple både ett ansikte och ett namn, "The nymph Marlene". Nymph betyder ungefär unga, vackra kvinnor som strövar omkring under sång och dans (Wiki). 

Kunde knappas bli bättare än så. 

  Hur Marlene smakade? 

Vet jag inte. 

Den detaljen kvarstår. Får nog återkomma om det. Men i alla fall. 

Det sjunger och dansar om mitt äpple. 

Vem kunde tro det?

Inte jag, i alla fall.

 

Konsumentyrsel i dyrtider: Isbitar som dödar groggen

 Två isbitar för 45 spänn kan få groggen haverera. Fler isbitar ändå och både du och groggen kapsejsar för evigt. Riktigt så illa är det ändå inte, men bra nära.  

Efter plöjt igenom Coops utbud i Lomma blir man lätt skakig. Det har blivit läskigt dyrt över hela linjen. Allt kött är numera lyxmat. Fisk, frukt, sötsaker, glass, mjölk, grönsaker, smör, ost, ägg, kaffe m m tuggar också den glupska inflationen i sig. Falukorven håller däremot stilen. 

Hur länge då? 

Nej, det är inte kul längre gå och handla. 

När jag svängde ner till frys och kylvarorna, fångade mitt ena öga in en reklamplansch som hängde ner från taket. 

Isbitar. 

Två för 45 kronor. 

Fattas bara detta också. 

När jag sedan läste noga(rekommenderar förstoringsglas), såg jag det rörde sig om 2000 gr påsen med isbitar. 

Groggen överlever. 

Det äger sin konst formulera slagkraftiga reklamskyltar. Såg tossigt ut, minst sagt. 

Det är inte lätt vara konsument i dessa tider. Jag tog min falukorv och körde hem till kaffetåren.