Socialdemokraterna i Lomma glömde bort kriget i Ukraina i valmanifestet

 

Den senaste tiden har vi boende i Lomma kommun fått socialdemokraternas valmanifest i våra brevlådor. Inget fel på det. 

Ett gediget program, men kanske väl mycket text. Det är endast de som är sossar i hjärterötterna-om ens de-som fixar ta sig igenom textmassan. 

Däremot har gjorts ett allvarligt misstag i manifestet. Inte så litet misstag heller. 

Inte en rad om Putins förfärliga krig i Ukraina. Ryssarnas folkmord i ett annat land har glömts bort. Inte en rad finns i manifestet. 

I dagarna går för övrigt Lommas moderatstyrda kommun ut och efterlyser boende till flyktingar från Ukraina. Det finns saker som bör och borde göras. 

”Ja, det är ett misstag från vår sida. Vi borde haft med kriget i vårt valmanifest. Nu glömdes det tyvärr bort. Inte bra alls, konstaterar en något bekymrad Per Bengtsson(S), oppositionsråd för mig. 

Nej,inte bra alls. 

Putins hemska krig är något som alla talar om dagligen och stundligen. Så glömmer socialdemokraterna i Lomma helt bort det. 

När jag tog mig hem från socialdemokraternas första maj firande på Centrumtorget, såg jag i alla fall ljuset. Syrenerna håller på slå ut. 

I veckan som kommer är det bara till suga in den ljuvliga doften. Jag får trösta Per Bengtsson med det.

 

Uppmanar till kamp: Hur har det gått för patriarken i Kiev?

 

Jepifanij I är Ortodoxa kyrkan i Ukrainas patriark och högste ledare. Guds sändebud på jorden, borde man kunna säga, har även titeln metropolit av Kiev och hela Ukraina. 

Jag varken ser eller hör någonting om hur livet gått för Jepifanij I. Mest militärer eller självutnämnda krigsexperter i TV-rutan. Sanningen är den, att patriarken eller metropoliten borde ligga risigt till i krigets Kiev och Ukraina. 

Hittar en säger en artikel om Jepifanij I. Från den kristna tidningen, Dagen, den 23 februari. 

Rubriken är icke till hans fördel: 

”Metropoliten ryter till om rysk aggression och manar ukrainare att försvara sig” 

Det har gått 10 dagar sedan dess, i dag den 5 mars 2022. Metropoliten av Kiev har fått uppleva en total invasion från Ryssland. 

Kiev är under attack. 

Gömmer sig metropolit Jepifanij I i Sofiakatedralen i staden? Katedralen världsarvslistas och riskerar bli till smulor. Illavarslande är också följande (Wikipedia). 

Den ortodoxa kyrkans Moskvapatriarkat klippte 2018 av banden med patriarkatet i Konstantinopel efter att den ortodoxa kyrkan i Ukraina beviljades självständighet. Den ortodoxa kyrkan i Ukraina hade hört till Moskvapatriarkatet de senaste 300 åren. 

Aj, aj, det ser inte bra ut alls, Jepifanij I.

 

Lomma analyserar (ostar?): Rörigt-världen en tombola

 

Krig eller inte. 

Invasion Ukraina. 

Eller inte. 

Alla veckans dagar duger för invasion. För några dagar sedan svarade SVT:s korrespondent, Bert Sundström, på plats i Kiev kort och gott: ”På tisdag.” 

Frankrikes Macron har lagt sig i täten. Pratade senast i telefon med Putin i två timmar. 

”Hej Putin. Hur mår familjen?” 

”Inga problem Mackan. 

Har du fått i dig någon ost idag?” 

"Ja, finsk blåmögelost.” 

Där blev det hack i skivan. 

Finsk blåmögelost? 

Putin tappade tråden. 

Inte så konstigt. 

Han har nämligen fått en egen Putin-osten i Finland. Lär sälja som smör. 

Det är ingen blåmögelost. Bara en sådan sak kan utlösa ett krig. Putin är snarstucken. 

Spolar man hans finska ost, ligger man utan tvekan risigt till, Jodå, osten finns. Lär vara gott på grovt ryskt bröd. I Finland-se bilden här nedanför. 

Gratis Finland till det olympiska guldet. Slog Ryssland i finalen med 2-1. 

Själv har jag åkt på en övermedicinering. Yr i skallen, trött och känner mig skakig. Min ryske hjärtläkare är inkallad. Så vem vet? 

Rörigt var ordet. 

Vi snurrar alla i tombolan. 

Tappa för fan inte taget. 

 

Det hände också i Lomma: När jag mötte Franco som flydde från döden

Ibland blir livet inte riktigt som man tänkt sig. 
Det kan bli bättre. 
För Franco Khachi blev det mycket bättre. 
För min egen del som fick hans story om flykten från döden, blev torsdagen också mycket bättre. 
Min el-skoter skulle få service på Hjälpmedelsteknik i Lomma av Franco. Det blev alltså mer än så. 
Franco kom från Iran som flykting till Sverige 1987, 20 år gammal. Han orkade inte med allt dödande i det oerhört blodiga kriget mellan Iran-Irak.  
En miljon iranier dödades. Människor användes som minröjare. Bara för sprängas i luften. Oerhörda grymheter. Barn offrades på slagfältet. Gas. Ja, allt som kunde döda.
Kriget pågick mellan 1980-1988.
För slippa dödas i kriget valde Franco fly för sitt liv. Under tre månader gick han nattetid över berg och dal. Målet var komma fram till Turkiet. 
Vandrade under kulregn på nätterna och låg gömd på dagen. En desertör skulle bara infångas. Döden fanns där varje sekund. 
”Det var fasansfullt. Ibland har jag lekt med tanken skriva en bok om allt man var tvungen gå igenom,” berättar Franco för mig. 
Tog sig igenom gjorde han. 
Hamnade efter stor dramatik till slut i Turkiet. Utan varken pass eller pengar. Resan ut i det okända fortsatte. 
”Jag hade ingen aning om var jag skulle hamna”, fortsätter han. 
Det blev Sverige. 
Ett för honom helt okänt land.
Numera pratar han flytande svenska. Är en fena på hjälpmedelsteknik. Server min el-skoter efter alla konstens regler. 
Har världen som arbetsplats. Senast var han i Japan. 
”Ett fantastiskt land,” säger Franco och ser lite drömmande ut. 
Franco Khachi har lyckats och jag blir så glad.
En liten berättelse om en stor människa.
Ibland blir dagen inte riktigt som man tänkt sig. 
Den blir bättre. 
Det fick bli en selfie av oss båda på det.
Och min elmaskin blänkte som ny.