Barndomens tårar-jag som cowboy

 Idag damp det ner en bild från vännen och Lommaprofilen, Bodil Wirén. 

 Jag står lätt lutad mot en vägg. Klädd i tuffa cowboykläder. Det var i alla fall sådana kläder som Roy Rogers alltid hade på sig, made in Hollywood. 

Jag har aldrig sett bilden av mig som väldigt ung cowboy förr. Stirrar både länge och väl. Barndomens tårar trillar nedför min kind. 

Fotografiet från Bodils make Arnes gulnande fotoalbum måste vara kring 65-68 år gammalt. 

Arne och jag var lekkamrater i tidig barndom på Ellstorp i Malmö. Så det är inte så konstigt att jag hamnat i hans gulnande album. 

Visst är både skjortan med tjurhuvudet på ena bröstfickan och byxorna läckra. 

Fast skorna. 

Sandaler. 

Maken till felskodd i Vilda Västern har sällan skådats. Rött kort på det. 

Här nedanför originalbilden med kompisen Hans-Inge. Den glada nunan tillhör Bodil. 

En cowgirl med gott humör. 

Tack för bilden! 

 

Cowboykåken-rekordsuccé i bloggvärlden

 Den här bloggen startade jag upp för över nio år sedan. Jag tillhör alltså en av Sveriges mest seglivade bloggare. Under alla dessa år har jag publicerat 3831 blogginlägg (3832) med detta. Min blogg är som en gammal fin lanthandel. 
Jag har skrivit om precis allting-från smått till stort. Många av mina inlägg har väckt stor uppmärksamhet. Bloggläsarna har kommit från alla jordklotets världsdelar. Det får jag tacka Google translate för. Blogginläggen går blixsnabbt översätta till 50-60 olika språk-se längst upp till höger. 
Google har visat på ca 13 miljoner sidvyer till bloggen. Inte dåligt pinkat. 
Inlägget om Dick Bewarps Cowboykåken i går på vippen spränga bloggen i luften av alla besökare. 
Inget inlägg sedan starten 2008 har kommit ens i närheten på en och samma dag som det om TV-serien, Cowboykåken. Det handlar om närmare 6000 besökare.
Jo, ni läste rätt-närmare 6000 besökare.
Och det fortsätter rulla in besökare i strid ström till bloggens inlägg om Cowboykåken. Det här enorma intresset vittnar om en sak: 
SVT som hårdnackat vägra sända Dicks fantastiska serie om bygget i den jämtländska ödemarken på mänskliga sändningstider. 
Inte som nu. 
Mitt i natten. 
SVT har missbedömt det jättelika intresset för Cowboykåkens tillkomst bland oss tittare. Vi bara älskar Dick och hans unika bygge. 
Jag hoppas verkligen SVT tar sitt förnuft till fånga. Cowboyen själv, Dick Bewarp, har blivit allas vår store idol. 
Folk vallfärdar till den jämtländska obygden. På plats och ställe vill man se den fantastiska cowboykåken. 
Här nedanför bilden på dagsranson i veckan-100 besökare! 
Dick har tvingats införa besökstiden 12-14. 
Inträdet är gratis. 
I gengäld får besökaren gärna ta med sig en present. Det finns endast två ord att säga om sagan som växer fram i Dunderklumpens fotspår som Beppe Wolger skapade i Jämtland. 
Jag skickar en svettig cowboykram till Dick. 
Skäms SVT.

Lomma drabbad av JULGÅTA från Kansas prärie

När jag i förmiddags såg över bloggens besöksstatistiken, höll jag på och sätta alla julens nötter i halsen. 
Det visade sig nämligen att jag haft en mängd besökare från ett och samma IP-nummer (datorns hemliga kod, ungefär). Otaliga gånger, hade en okänd person loggat in på min blogg, från kl 24.00 i natt till kl 6.57 i morse. 
Varför? 
Och var hörde IP-numret, alltså datorn hemma någonstans i världen? 
Jag bestämde mig för att spåra. 
Går det? 
Ja, det gör det, skulle det visa sig.

Här hamnade jag. Se bilden på löpsedeln, på en öde grusväg. Se också bilden här ovanför. Om man blickar ut från grusvägen till höger ser man ett öppet fält. 
Prärieland. 
I den amerikanska delstaten Kansas. 
Någon har alltså loggat in på min blogg natten lång, svensk tid. I Kansas ligger man tidsmässigt åtta timmar efter oss. Så tidsmässigt var det alltså inte så konstigt.

Närmaste stad från platsen på bilderna, är Wichita med 361 000 invånare. 
För 150 år sedan var staden en handelsplats, bilden till vänster. 
Vilda Västern.
Här fanns de hårda männen.
Cowboys.
Trappers.
Nybyggare.
Här fanns de hårda indianerna som stred för sitt land med miljoantals bufflar ute på prärien.
Här rasade följdriktigt otaliga indiankrig.  
Den vita mannen stal indianernas land. I dag finns det endast en indian kvar i form av en staty i staden. 
Här nedanför fick jag fram en annan bild från mitt nattliga bloggbesök (!?). Man kan se röken från en bil, dra fram över den amerikanska prärien. 
Det här är en julnöt att knäcka. 
Jag fattar ingenting.
Fattar du?

Hur jag gått till väga när jag spårade IP-numret? 
Lätt som en plätt.
Om man är en tränad spårhund, vill säga. Jag googlade för brinnande livet-och se vilken nöt att knäcka jag fick fram.
Jag avrundar med att önska er alla en GOD JUL!
Vila och koppla av. Det kan vi alla behöva.