På väg bli blind: ”Jag kan fortfarande höra koltrasten sjunga”

 

En dag tar livet en helt annan väg som inte fanns inlagd på livets utmätta stig. Du känner dig förvirrad. 

Förstår inte riktigt vad som händer. 

Synen på vänster öga suddig. Tur då att höger öga fortfarande äger en bättre skärpa. 

Problemet ser du när du öppnar båda ögonen samtidigt. Det blir inte riktigt klart i synskärpan. Du märker också av en trötthet i ögonen, när du sitter med mobiltelefonen eller vid din fasta dator för skapa ett nytt spännande blogginlägg. 

Sedan starten i juli 2008, har jag publicerat 5319 blogginlägg om allt mellan himmel och jord. Mitt breda register som journalist har gett mig och läsarna mycket glädje. 

Otaliga härliga upplevelser genom åren. Möten med okäda människor som tackat mig för jag finns till. 

Det känns gott i hjärteroten. Jag känner jag gjort lite nytta. För en stund i alla fall. Kanske till och med väckt en ny tanke. 

Jag älskar mina bloggläsare över allt annat. Vårdat (jo faktiskt) tiotalsmiljoner läsare ömt. Kan inte minnas jag har varit direkt oförskämd mot någon. 

Fattas bara. 

Ni har strömmat in från hela världen. Mitt blogginstrument redovisar dagligen inflödet. Överlägset mest från Sverige, naturligtvis. Besökare från andra länder har kunnat läsa bloggtexterna tack vare bloggens översättningsinstrument. 

Folk från alla jordens kontinenter. 

Det har varit en magisk resa, vill jag lova. Omvandlar 50-60 språk till begriplig svenska. 

Fantastiskt. 

Nu har Vincent på Lomma Optik kommit fram till att jag drabbats av åldersbetingad sjukdom i ögonen. 

Värst illa ute är vänster öga. I sämsta fall en resa till blindhet. Vila mina ögon är vad som gäller. 

Därför måste jag dra ner på allt sittande framför min fasta dator kraftigt. Gäller även mobiltelefonen, Facebook och alla sociala medier. Bloggen kommer uppdateras möjligen, men bara möjligen, en gång i veckan. I bästa fall. 

Om ens då. 

Inte dagligen som jag gjort i snart 14 år. 

Egentligen borde jag falla i gråt. Slitas i stycken av förvivland. För mitt bloggande har varit en stor del av mitt liv. 

Andra sidan. 

När jag tänker på de 50 000 barn som sitta fast i Mariupol, östra Ukraina. Utan mat och vatten blir jag nästan tokig. 

Allt måste sättas in i sitt rätta perspektiv.  

Jag kan trots all fortfarande höra koltrasten sjunga. Det får man vara glad för. 

FOTNOT. Nej, det är varken gula eller gröna fläcken.

 

”Munskyddet gjorde mig blind”

 

Det låter naturligtvis värre än vad det är. Det var förvånande ändå. 

Munskyddet gjorde mig blind. 

Dagens besök på Lomma Vårdcentral för ett rent rutinmässigt blodprov, höll på sluta med att jag krockat med väggen till toaletten. 

Dagens nyhet på Lomma Vårdcentral är nämligen att alla besökare utrustas med ett munskydd. 

Inget fel i det. 

Kändes faktiskt tryggt i denna svåra coronatid. 

Jag som är amatör på munskyddsområdet spände fast skyddet kring mina Dumboöron. Knallade in till Vårdcentralen och blev blind. 

Glasögonen immade igen till 100 procent. 

Såg absolut ingenting. 

Glasögonormen utslagen. 

Den varianten har jag aldrig tidigare hört om det omdebatterade munskyddet. 

”Inte helt lätt. Träna på det,” som en glasögonprydd sköterska sa till mig och nöp sig kring näsan under sitt munskydd. 

Jag löste problemet med att skjuta mina glasögon upp i hårsvallet. 

Dimman avtog, men inte fullt ut. 

En något förvånande upplevelse. 

Blodprovet då? 

Gick hur bra som helst.

Trots våra munskydd.

Och glasögon

 

Supportern-en odräglig typ

En riktig supporter är egentligen en trist typ: både döv och blind för motståndarlagets bravader. 
Domaren ska helst alltid blåsa åt rätt håll, om Herrskapet förstår vad jag menar. Alla straffar eller frisparkar som motståndarlaget tilldöms är åt helvete fel. 
Då skriker sig supportern hes. 
Hesheten sitter gärna kvar några dagar. 
En supporter sjunger därför illa. 
Det handlar om fotboll. 
Det märkliga är att supportrarna är lika över hela världen. Talar samma läktarspråk. Över alla gränser. 
En riktigt supporter är ingen huligan. Huliganer är det värsta supportern vet. Dessa borde stängas av på livstid från alla fotbollsmatcher. 
I det fallet är supportern kompromisslös. 
Kraven är nämligen höga.
Skyhöga.
Det är nästan omöjligt tillfredsställa en supporter. 
Malmö FF är ett lysande exempel. Leder allsvenskan med nio poäng. Bättre än så kan knappast läget vara, men ändå. 
Supportern är missnöjd. 
Bara nio poäng. 
Det är för dåligt. 
Borde varit full pott.
Laget möter i dag GIF Sundsvall på bortaplan. 
Vinst. 
Självklart. 
Annars tar det hus i helsike. 
En riktig MFF-supporter tröstas inte det minsta om det svenska damlandslaget i EM slår Holland i dagens kvartsfinal. 
Nej, supportern är en odräglig typ. 
Jag är själv en av dessa bångstyriga människor, så jag vet. 
Brukar trösta mig med om vi supportrar fått styra klubben, hade laget lirat i gärdsgårdsserien. Det är egentligen där hela hemligheten ligger med att vara en glödande supporter. Vi slipper allt ansvar. 
Hustrun håller med. 
För kvinnor är minst lika mycket glödande supportrar som vi män. 
Amen.