Publikfria allsvenskan: Huliganen i TV-soffan

Numera får vi huligana i TV-soffan. 
Vi huliganer har genom alla tider stått packade som sillar på läktaren. Där har vi tagit ut vår frustration över liret på plan, fjollor till spelare, enögda domare, korkade vaktmästare, slöa bollkallar, korvgubben, blinda linjemän, myglande motståndare, fel domslut (ofta, väldigt ofta), bengaler som ger hosta och fan och hans moster. 
Vi skriker oss blåa i ansiktet. Rösten spricker som en överstekt "korvajävel". Viftar med töntiga plakat. Vackra flaggspel. 
Rösten tackar för sig. 
Till nästa hemmamatch. 
Nu sitter vi där. 
I en annan tid.
Utan borsalino. 
Hatten förr i tiden.
Numera i TV-soffan eller på en sportbar med en ljummen pilsner. 
Själv sitter jag i TV-soffan.  
Covid-19 har publikmässigt knäckt årets allsvenska. Tror inte det bli några matcher i år med publik på plats. 
Sorry. 
Vi får huligana hemma i TV-soffan. 
Det går alldeles utmärkt. 
Vi skriker och beter oss precis som förr i tiden. På den tiden vi var publik på de allsvenska fotbollsmatcherna. 
Däremot slipper vi bengaler. 
Inte kul alls med röken, när man sitter i karantän som 70-plussare. 
Inga knallskott.
Skit samma.
70-plussarnas hörsel är redan på väg stänga ner.
En annan sak är att efter slutsignalen ringer vi varandra, s k huligansamtal, för analys av matchen. 
Då går vi igång igen för fulla segel. 
Om det blivit förlust bryter det ut gap och skrik i luren. 
Allting är åt helvete. 
Ingen jävel kan spela fotboll: tränaren kass, sportchefen kass, ledningen kass och spelarna är som små bortskämda barn.
Kassa jävlar.
Det räcker faktiskt med oavgjort, för åskan ska slå ner. 
Ja, vi huliganer i TV-soffan är ett känsligt släkte. 
I kväll ska mitt lag, Malmö FF spöa Hammarby IF. 
Fattas bara annat. 
Självklart.
Annars slår åskan ner med full kraft . 
Det är hårda bud huligana i TV-soffan.

Supportern-en odräglig typ

En riktig supporter är egentligen en trist typ: både döv och blind för motståndarlagets bravader. 
Domaren ska helst alltid blåsa åt rätt håll, om Herrskapet förstår vad jag menar. Alla straffar eller frisparkar som motståndarlaget tilldöms är åt helvete fel. 
Då skriker sig supportern hes. 
Hesheten sitter gärna kvar några dagar. 
En supporter sjunger därför illa. 
Det handlar om fotboll. 
Det märkliga är att supportrarna är lika över hela världen. Talar samma läktarspråk. Över alla gränser. 
En riktigt supporter är ingen huligan. Huliganer är det värsta supportern vet. Dessa borde stängas av på livstid från alla fotbollsmatcher. 
I det fallet är supportern kompromisslös. 
Kraven är nämligen höga.
Skyhöga.
Det är nästan omöjligt tillfredsställa en supporter. 
Malmö FF är ett lysande exempel. Leder allsvenskan med nio poäng. Bättre än så kan knappast läget vara, men ändå. 
Supportern är missnöjd. 
Bara nio poäng. 
Det är för dåligt. 
Borde varit full pott.
Laget möter i dag GIF Sundsvall på bortaplan. 
Vinst. 
Självklart. 
Annars tar det hus i helsike. 
En riktig MFF-supporter tröstas inte det minsta om det svenska damlandslaget i EM slår Holland i dagens kvartsfinal. 
Nej, supportern är en odräglig typ. 
Jag är själv en av dessa bångstyriga människor, så jag vet. 
Brukar trösta mig med om vi supportrar fått styra klubben, hade laget lirat i gärdsgårdsserien. Det är egentligen där hela hemligheten ligger med att vara en glödande supporter. Vi slipper allt ansvar. 
Hustrun håller med. 
För kvinnor är minst lika mycket glödande supportrar som vi män. 
Amen.