Vi grät i TV-soffan- se kvällens dokumentär: Dödligt uppdrag

Marie Colvin, amerikansk journalist, var inte som alla andra krigskorrespondenter. Hon var helt enkelt bäst. 
När alla andra krigskorrespondenter stoppade upp, för undvika bomber, krevader och skjutningar, fortsatte Marie Colvin med dödsförakt rakt in i skiten. 
En gång kostade det henne sitt vänstra öga. 
Därav den svarta lappen. 
Richard Conroy, brittisk pressfotograf. 
Han var också på sitt vis bäst. 
Totalt orädd. 
När de båda slog sig samman, blev de ett oslagbart team som serverade oss världsnyheter. Vi fick se skakande bilder och texter inifrån ett sönderbombat Syrien. Den syriska regeringen lemlästade sin egen befolkning. 
Ofattbart. 
Vi grät i TV-soffan. 
Såg dokumentären på SVT Play i söndagskväll, efter alla meningslösa skidlopp. Det var så vi upplevde livet. 
Marie Colvin dödades. 
Richard Conroy överlevde, men svårt skadad. 
Det är han som berättar om det meningslösa dödandet i staden Homs. Bilder. Ljudet av bomber och granater som slår ner och sliter civilbefolkningen i bitar. 
Fasansfullt. 
Vad du än gör denna måndagskväll. Se Dox: Dödligt uppdrag. SVT2 klockan 22.15.

Minnesbilden från Auschwitz som aldrig släpper

Idag hade jag tänkt skriva om ovädret som drog in över Lomma straxt efter midnatt. Avslutades med en åskknall som fick sängen nästan att lyfta. 
Så blir det inte. 
Upptäckte att SVT2 sänder den tyska filmen, Naken bland vargar, sent i kväll. 
Den handlar om fångar som hittar ett litet levande barn i en resväska i koncentrationsläget, Buchenwald. 
Genast dyker det upp en stark minnesbild, jag själv har av ett litet barns resväska som jag fann i en förfärlig monter i utrotningslägret Auschwitz. 
Petr Eisler-se bilden på löpet-hette den lilla gossen som blev avrättad av nazisterna. 
Avskyvärt.
Minnesbilden sitter i mitt huvud för alltid. 
Återkommer jämt och ständigt. 
Jag forskade/forskar i familjens öde. Skrev om det på bloggen 2010. Fick en väldig respons. Fast mycket kvarstår innan målgång. 
Förstå mig. 
Vad är då ett litet oväder med skyfall och åska mitt i natten mot min resväska i Auschwitz? Ingenting. 
När Sydsvenskan skrev om mig i veckan, nämnde jag också resväskan som ett alldeles speciellt blogginlägg bland mina över 4200 inlägg sedan starten i juli 2008. 
Jag har så här långt fått fram en bild på pappan, Erwin. Däremot saknar jag en bild på mamman, Hana eller Hanna. 
Hela familjen blev avrättade.
Jag har handlingar. 
Det räcker inte på långa vägar. 
Vet du något? 
Hör av dig till mig. 
Jag finns inte minst på Facebook. Kontakta mig. 
Här nedanför bilden på sonens resväska och så då pappan, Erwin. Bilden på pappan fann jag i Prag i Tjeckien. Hjälp mig vidare. 
Jag letar efter familjens historia i Prag innan nassarna tog över landet under andra världskriget. 
Hör av dig. 
Om du har något att berätta. 
Jag är idel öra.

På TV i kväll: Dokumentären om Trump som INTE är fake news

I kväll sjunker vi ner i TV-soffan. Möjligen djupare än vanligt. SVT2 visar kl 22.15 den heta dokumentären om hur det gick till bakom-kulisserna när Donald Trump helt överraskande blev Amerikas president. 
Det var inte lite som det gick till. Vi kommer få se den största politiska showen som någonsin visats. 
Vi lovas bilder på Trump som aldrig tidigare nått offentligheten. Jag vill påstå följande: det här är en i en lång rad av politiska dokumentärer som ingen dokumentärfilmare i Sverige skulle gå i land med att skapa. 
Svenskproducerade dokumentärer om svenska politiker, blir alltid tillrättalagda. Hemska tanke om någon skulle bli förbannad. 
Det gäller inte bränna skeppen till ens försörjning. 
Därför är vi i vårt land världsmästare på berätta om udda gamla bönder i Småland som gullar med sin dragoxe. 
Uppdrag Granskning, säger du då. UG:s inslag är väl genomarbetade nyhetsinslag. Ofta skarpa som lämnar en skärpa kvar i TV-soffan. 
I kväll blir det något helt annat. 
It`s Show Time, i TV-soffan. 
Undrar när herr Presidenten brännmärker dokumentären som fake news?

TV-menyn juldagens huvudvärk

Allt sedan tidernas begynnelse med värmekudden, TV, har juldagen en speciell plats i mitt hjärta. 
SVT har sedan början av 1960-talet laddat sin tablå på juldagen med en massa spännande tittgodis. 
Mest och bäst var den statliga TV-kanalen under 1970-och 80-talet. Sedan stökade TV3 och TV4 till det. För inte tala om 2000-talet med femtioelvatusen kanaler med väldigt mycket TV-skit. 
Under detta massiva tryck, har SVT gungat till betänkligt. Det har blivit mycket TV0 som de andra femioelvatusen kanalerna bjuder på. 
När jag så skärskådar dagens TV-program, fastnar jag för följande juldagen anno 2016. 
SVT1 bjuder upp med tre raketer på raken. 
Min favorit Sven-Bertil Taube 20.00, Fröken Frimans Krig 21.00 som är ett måste, samt storfilmen Philomena 22.00 som jag inte sett, men måste se. 
SVT2 laddar med Min Sanning med Petra Mede som krockar med Sven-Bertil 20.00 i ettan. För en timme senare köra ut en fantastisk dokumentär om Amy Winehouse som jag sett och verkligen kan rekommendera. 
TV4 ser till att vi får en trippelkrock kl. 20.00 med Kungahuset. Undrar just hur Ebba Kleberg von Sydow gör med att drottning Silvia har firat julen på Karolinska sjukhuset? Det råder nämligen tipp-tapp-tyst i slottet om hur sjuk vår drottning egentligen är. 
Jag tror jag får banda som vi sa en gång i tiden. 
”Spela in heter det, far,” skriker någon från köksregionen. 
Det blir nog bra med det. Fullt upp har jag i alla fall i kväll. 
Tänk så trist folk måste ha haft det innan TV fanns. 
Jag minns den tiden också. 
Ångradion var ingen höjdare på juldagen. Högtravande präster som sjöng psalmer. 
Det är bättre i dag. 
Mycket bättre.

Dags ryta till mot BBC och Dokument utifrån

BBC är kända för att göra väldigt bra dokumentärer. Mycket välgjorda och genomarbetade om intressanta aktuella ämnen. 
Därför såg jag Dokument utifrån som sändes sent i SVT2 söndag kväll. 
Ämnet nog så intressant. 
Terror i Europa. 
Dessutom en nyproducerad BBC-dokumentär som det bokstavligen rök om. 
Under en timme presenterades en kavalkad av gamla klipp från terrordåden i Paris och Bryssel. 
Det var ingen hejd på det. 
Det här var en snabbproducerad dokumentär till en törstande TV-marknad.  En TV-marknad som köper in allt som produceras, inte minst om IS.
”Grabbar vi klipper snabbt samman en dokumentär. Kittar med lite reporterbilder. Kulor att tjäna.” 
Ungefär så upplevde jag programmet i TV-soffan. 
Jag såg ett program om ett monster (IS/Desh) som funkade i i avskräckande syfte. Där är vi redan före programmet.
Och det allvarligaste. 
BBC-dokumentären om Terror i Europa, kan lika väl trigga unga muslimer anmäla sig som krigare eller självmordsbombare. 
Det sista mest allvarligt. 
Det var väl inte det som var meningen med den usla dokumentären?
Skäms BBC. 
Bättre kan ni. 
Mycket, mycket bättre.
Jag ryter till från min lilla hörna på jordklotet. 

Missa inte Tom Alandhs dokumentär om Tord Grip i kväll

Jag ser verkligen fram mot kvällens dokumentär om Tord Grip. Givetvis blir det mycket Svennis, men här bli det lite mer privat före Grips tid med Svennis. 
Jag lärde känna Tord Grip under hans tid som tränare/ledare m m i Malmö FF (1981-1986). 
En underbar behaglig människa. Månade om alla. MFF-spelarna älskade sin Grip som tog till sig klubbens speciella anda med hull och hår. 
Jag själv som journalist fick en väldigt bra kontakt med Tord Grip. Nästan på det personliga planet.

Jag har också den åldern inne att jag såg Tord Grip lira boll i Degerfors IF. Det var alltid en fröjd för ögat. 
En sagolik teknisk högerinner som obegripligt nog endast fick göra tre landskamper. 
Även min kompis Leif beundrade Tord Grip. Tänk vad vi tillsammans beundrat hans geniala dragningar och passningar.
Fast Leif och Tord hade en annan sak gemensamt; båda spelade dragspel.
Därför planerade jag en gång spela Leif ett spratt. 
Tanken var när Leif och hans hustru var hemma hos oss på en middag, skulle Tord Grip helt överraskande dyka upp med sitt dragspel, spelandes ”Lyckobringaren”. Snacka om en lyckad start på en fest. 
Tord Grip själv var heltänd på uppdraget.
"Det ska bli kul", svarade han när jag frågade.
Nu blev det aldrig så. 
Akut fick Tord ta flyget ut i Europa. Fotbollen kallade. 
”Vi tar det en annan gång”, sa Tord och flög i väg. 
Ja, som sagt var, missa inte kvällens dokumentär om Tord Grip i TV 2 kl 20.00. 
 FOTNOT. Leif och Ingegerd på bilden tillsammans med mig, är samma Leif och Ingegerd som fick ett eget drama i Barcelona i samband med flygolyckan i de franska Alperna-se här nedanför nästa inlägg.