Nej, jag lider absolut inte av någon depression. Det har jag aldrig gjort. Jag känner bara ingen glädje alls av att skriva på bloggen eller planera en resa till Amazonas i Brasilien.
Jag har bara tappat lusten.
Svårare än så är det faktiskt inte.
”Skriv inte om det. Då tror folk att du börjat bli dement”, kvider en bekymrad hustru. Egentligen är världen full med saker och skriva om.
Jag kunde skriva om Ukraina under andra världskriget.
Folket hälsade Hitler välkommen. Ställde genast upp med en armé på 300 000 man som slogs på nassarnas sida.
Babij Jar.
Över 33 000 ukrainska judar mördades utanför Kiev av ukrainska milismän. Minns Olof Palme och Babij Jar och förbannade mördare.
”Du kan väl ta en promenad utanför staketet?”
Hustrun jobbar på vraket.
I stället går jag ut i Täppan och stirrar paradisbuskens grönska i vitögat.
”Paradiset förvandlas i går till ett helvete med vinstyrkor upp till 20 m/s”, tänker jag och konstaterar att de spröda unglöven överlevt. Bra gjort när våren kom av sig.
Och där står jag med en tappad lust och känner mig avlövad.
Jag går in i köket igen.
”Ska vi spela Fia”, säger jag till hustrun.
”Fia?”
Du som orkade läsa enda hit.
Tack ska du ha.
.jpg)
Inlägg
4 kommentarer:
Kämpa Calle!
Jag orkade läsa. Vi tappar väl alla lusten, men det fina är att den kommer tillbaka. Mitt bästa råd är att ligga lågt ett tag. När jag är nere o besöker lomma vandrar jag alltid ut på bryggan o skådar in havet. Det ger mig alltid kraft. Kram till dig från lerum!
Jag orkade läsa. Vi tappar väl alla lusten, men det fina är att den kommer tillbaka. Mitt bästa råd är att ligga lågt ett tag. När jag är nere o besöker lomma vandrar jag alltid ut på bryggan o skådar in havet. Det ger mig alltid kraft. Kram till dig från lerum!
Kämpa på! Din blogg behövs!
// Dan
Skicka en kommentar