Göran namnar stenen i Lomma

Namna lakan, örngott och handdukar, var något man pysslade med förr i tiden i hemmets lugna vrå. Det var hålsömn och andra finesser som krävde sin kvinna. För det var alltid kvinnorna som namnade monogrammen i lampans sken. 
Ja, bortsett då från sykungen, Gustaf V. 
I sitt kungliga gemak sydde älgjägaren så trådarna glödde.

I veckan namnade Lommabon Göran stenen som vilar på gräsmattan ut efter Höjeågatan i Lomma. 
I stället för sytråd krävdes vinkelslip och hårda tag, men så vips, så satt skylten där den skulle. På stenen. I vårens kalla solljus. 
Det ser nästan högtidligt ut.
Om du vill veta mer, så skrev jag om stenen den 4 februari på BLOGGEN. Det är bara till att klicka sig in. Då var stenen namnlös, men med en intressant historia i bagaget. 
Tack för bilderna, Lasse.  

När vi ändå är inne på skyltar. 
Vad sägs om bilden på kråkan här nedanför som har koll på läget? 
Fast så finns där en varningsskylt bland alla andra varningsskyltar som sticker ut. Den längst ner om att det är grunt vatten på badplatsen, Lomma Centrum. 
Dyka är inte att rekommendera. 
Det kan man nog hålla med om-se pilen. 
Sällan har det varit så lågt vattenstånd i Lomma, "By the sea", som denna vårvinter, får man väl kalla den för.
Tack för bilden, Peter A.