Det fanns en tid, då man drömde om Sophia Loren och Brigitte Bardot.
Det fanns en tid, då man stod under balkongen och sjöng smäktande serenader för sin käraste som en annan Romeo.
Nu finns en tid när Sophia Loren ska fylla 79 i år. Brigitte Bardot blir också 79 år.
Nu finns också den tiden när man själv är en sur, grinig gammal Gubbe som rakar öronen för att kunna höra och noppar ögonbrynen för att kunna se.
Tiden är också definitivt förbi med smäktande kärleksballader under balkongen.
Snart är det tid, då man blir tilltalad;
”Ska VI gå upp i dag”,
”Om VI skulle försöka med en tugga till”.
och så det höjde tonläget, nästan skrikande, trots man hör hur bra som helst,
”ROCKBÄCK KANSKE SKULLE HA FRÄSCHA KALSONGER I DAG. SKA VI PROVA MED DET”.
För så är det. Tonläget förändras bland de yngre kvinnorna och även männen för den delen, när de kommunicerar med en sur, grinig gammal Gubbe. Det finns faktiskt en vetenskaplig undersökning som fastslår att så är fallet,
”Om VI skulle ta lite mediciner i dag”.
Man har förvandlats till ett VI med hela omvärlden.
Märk också att jag undviker frågetecken. Alla tilltal med ett vi inbakat är nämligen ett konstaterande. Klappat och klart.
En annan sak jag tänker på, är att i dag dansar ingen rock`n`roll eller twist eller limbo.
I dag är det Swedish House Mafia som gäller.
100 000 människor hoppar upp och ner och klappar händerna.
Fast tangon som utvecklades i Buenos Aires och Montevideos immigrantkvarter mot slutet av 1800-talet har överlevt. För inte tala om foxtrot i fyrafjärdedelstakt. Det är sådant jag tänker på när VI kanske ska gå upp och borsta tänderna. Ja, om man nu har några kvar, vill säga.
Allt är så jävla osäkert.
En kaffegök skulle sitta fint.
Men ack,
”Inte ska VI väl dricka kaffegök. ROCKBÄCK ÄR SÅ SNURRIG ÄNDÅ”.
Tack för kaffet.
I alla fall.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
underbart bittert!
Skicka en kommentar