Den självlysande mannen

I dag sprang jag i Lomma nästan igenom den självlysande mannen. Det är egentligen inget att skratta åt, utan en högst allvarlig sjukdom.
Gösta 73 år hade en märklig sjukdomshistoria att berätta.
I sin ungdom 1953, var han en mycket lovande fotbollsspelare. Han spelade i Malmö FF tillsammans med de blivande stjärnorna, ungtupparna Jan Ekström, Bertil Elmstedt och Bertil ”Klumpen” Nilsson.
Efter en match fick han väldigt ont i ljumsken. Det slog t o m upp en bula. Det blev till att åka till sjukhuset.
-Cancer, löd det dystra beskedet.
På den tiden var ett cancerbesked lika med en dödsdom. Fotbollskarriären fick ett abrupt slut. Både Jan och de båda Bertilarna forsade vidare till landslaget. Göstas proffsdrömmar om Italien blev ett dystert klingande farväl till ”O Sole Mio”.
-Det får bli strålning, sa farbror doktorn, utan att egentligen ha det minsta koll på atomer och radioaktiva ämnen som for in i den mänskliga kroppen. Glöm inte att det är år 1953. Läkarvetenskapen hade knappt lämnat fältskärarens tunga verkstad.
Dr Mabuse öste i Gösta minst två kärnkraftverk. Det blev en svettig pärs, minst sagt.
Det bästa med behandlingen var att Gösta överlevde cancern. Flera år senare fick han emellertid ett helt annat besked:
-Bulan var inte någon cancer, utan en vanlig muskel knuta.
Lättnad.
Det var alltså inte konstigt att Gösta överlevde mot alla odds.
När han på äldre dagar drabbades av cancer på riktigt, sa läkaren:
-Strålning är inte att tänka på. Du har redan fått så mycket att du är självlysande.
-Jag hade tur. Det var en snäll cancerform, så i dag lyser jag av glädje, säger Gösta till mig och våra vägar skiljs åt.
Mellan varven är livet allt bra mysigt.
Ändå.
FOTNOT: Gösta heter någon annat i verkligheten. Han ville bara var med på bild...