Härmed döper vi dig till-SVARTA MALIN!

Tänk hur det kan bli. Jag har blivit förälskad i en dödskalle. Äkta vara. Ingen plastskit. Människoskalle. 2500 år gammal är den också. Från forntiden, i skarven bronsåldern/järnåldern.
”Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.”
Skriver Nils Ferlin med poetens klingande ord.
Ni som har följt min arkeologiska journalistik om fyndet i Malmö Museums monter, vet också att människoskallen är namnlös.
Det är den inte längre. Tacka Skånska Dagbladet reportern Marianne Pernbro (se vinjettbilden) för det. Hon besökte forskningsstationen (mitt hem) i lördags.
Uppdraget är att skriva om min arkeologiska journalistik. Och presentera Gubben Rockbäck för Skånskans läsekrets. Därför får man ta på sig rakvatten.
Jag hade under en längre tid grunnat över ett slagkraftig arbetsnamn på dödskallen. När jag vaknade i lördags morse sa det PLING i min egen skalle:
SVARTA MALIN!
Det fanns vissa fördelar med namnförslaget. Ingen vet om människoskallen som grävdes fram i Lommas mulliga mylla för över 50 år sedan, är en man eller kvinna.
Sjörövarkaptenen Svarta Malin som Povel Ramel skapade åt Martin Ljung i musikalen ”Funny Boy”, något år innan skallen upptäcktes i Lomma, var en Malin i en manskropp (Ljung).
Hänger ni med?
Jag testade förslaget på Marianne Pernbro, från tidningen med djupa rötter i den skånska myllan.
-Jättebra. Kör på det, Calle, svarade Marianne utan att blinka.
Därför har Skånska Dagbladet plötsligt fått en viktig hällristning i detta både märkliga och mystiska kranium från 500 f kr.
Svårare än så var det alltså inte.
I bland hjälper det med rakvatten.



Skånska Dagbladet om den unika människoskallen.
Och Gubben Rockbäck.
HÄR!